Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Stugbesök, demens och den första vårdagen

Kategori: Allmänt

33897-32
Stugstranden den 11 april 2006

Under påskveckan har vi gjort en tur upp till vårt sommarhus på Renörsudden mellan Piteå och Jävre. Vintern var kvar, djup snö runt stugan och is på Bottenviken. Det töade på dagarna men på nätterna var det mest minusgrader, vilka gav en nattlig skarsnö. När vi anlände till stugan på måndag eftermiddag var det +3 grader inne. Med de två stackars elementen och flera timmars eldning i den öppna spisen fick vi i alla fall upp temperaturen till anständiga 17 grader innan vi gick till sängs. De kommande dagarna hade vi det dock hur varmt och skönt som helst i stugan.

På dagarna har vi gjort rundturer till våra äldreboende mammor. Vi har oftast börjat hos Anitas mamma Inga, som bor på Norrgården i Norrfjärden. Efter en lunch på paltzerian i Öjebyn eller Mac Donalds i Degeränget eller Röda Lyktan i Småstaden har vi fortsatt till min mamma, Maria, på Hortlaxgården. Inga i Norrfjärden är glad och positiv - numera - men minns nästan ingenting. "Få se, är du min syster", frågar hon av och till sin dotter Anita. Men Anita har vant sig att tålmodigt berätta om vår familj, om vem Inga en gång i tiden var gift med, om var hennes systrar och bröder finns osv. Hos Maria i Hortlax är det numera sämre. Hon var vid vårt första besök oerhört negativ, arg på personalen, arg på de medboende och arg på min syster i Piteå, som ju är den som har den vardagliga tillsynen av mor. Det blev lite bättre under de senare besöken, men ändå - roligt är det inte. Just nu uppträder Maria också av och till mycket förvirrat, vet inte var hon bor och verkar inte alltid ha koll på familen längre.

Onekligen blir man nästan lite nojig av att dagligen umgås med demensens offer. Man funderar på vilka gener man ärvt , funderar på om man själv en gång skall drabbas på samma sätt som "de gamla damerna".  För män är ju dock risken mindre än för kvinnor, mycket beroende på att de flesta män hinner dö av andra orsaker innan demensen är fullt utvecklad.

Skönt då att idag vara tillbaka i Tyresö till den första riktiga vårdagen. Soligt, varmt och riktigt vårskönt. Jag har rengjort utemöblerna, spolat av trallen på uteplatsen och tvättat bilen. Vi har också haft hela storfamiljen Strand här på påskmiddag.

33897-33
Den nyblivna familjen Nyhlin på påskbesök


Konsten att vara snäll

Kategori: Böcker

33897-31
Att vara snäll och spela fotboll med sitt barnbarn är kanske inte så knepigt. Att generellt vara en god människa är lite knepigare

Att vara snäll - är det något att sträva efter? Är man inte snarast lite dum om man är snäll? Måste man inte ha "hårda nypor" och vara känslokall om man skall ta sig fram i 2000-talets konkurrensutsatta samhälle? I sin nya bok tar Stefan Einhorn upp dessa frågor och kommer till slutsatsen att det är positivt att vara eller försöka vara snäll. Både för andras skull och för vår egen personliga vinnings skull.

Stefan Einhorn är cancerläkaren som de senaste åren gett sig på att också skriva och föreläsa om hur man bör leva sitt liv. I En dold Gud från 1998 påvisar han de stora likheterna mellan olika religioners gudsbild och etiska värderingar. I Den sjunde dagen från 2003 låter han en döende far, kanske Stefan Einhorns egen berömda pappa Jerzy Einhorn, under sina sista livsdagar överföra sin levnadsvisdom till sin son. Och nu har alltså denne son skrivit en bok och betydelsen av att vara snäll och god, att göra för din nästa det du vill att din nästa skall göra för dig.

I boken gör Stefan en genomgång av snällhetens kännetecken. En snäll människa är - menar han - en individ som lever med etiken i sitt hjärta, som i sitt medvetande ständigt bär med sig omtanken om medmänniskan. En snäll människa är alltså en etisk människa, som till sin hjälp har ett antal etiska verktyg. Ett sådant verktyg är de normer, regler och lagar som människan genom århundradena utformat och som anger hur vi bör agera i olika sammanhang. Ett annat verktyg är vårt förnuft, som hjälper oss att analysera våra handlingar och se till att vi undviker onda handlingar. Ett tredje verktyg är samvetet, vår inre kompass, som successivt kalibrerats så att den känner av vad som är rätt och vad som är fel. Ett ytterligare verktyg är vår empatiska förmåga - att sätta oss in i hur en annan människa tänker och med detta som grund anpassa vårt eget beteende till vår nästas egenheter. Det femte och sista verktyget är enligt Einhorn våra medmänniskor som vi kan använda oss av som bollplank, för att få råd och feedback på vårt eget etiska beteende.

Men det finns olika slag av snällhet - menar Stefan Einhorn. Det finns en falsk snällhet - som kan yttra sig i en oförmåga att säga ifrån, att helt enkelt vara "för snäll". Och det finns också en snällhet som kan vara spelad och därmed falsk och oärlig.

Det i webbredaktörens tycke mest intressanta avsnittet i boken är det kapitel där Stefan Einhorn gör en genomgång av "lönsamheten" i att vara snäll. Han pekar här på en mängd experiment och studier som visar att snällhet och godhet varit en viktig överlevnadsstrategi för människan under hennes utveckling och att detta gäller också idag. Vi mår helt enkelt bra av att göra gott, människor runt omkring mår också bra om vi gör gott, är snälla, mot dem. Och indirekt skapar vi fördelar för oss själva om vi hjälper andra. Ja, det är t o m så att samhällen med ett utbrett etiskt tänkande sett över historien visat sig vara betydligt bättre fungerande än andra samhällen. Evolutionen har selekterat fram egenskaper som gagnar samarbete. Att vara snäll och god är helt enkelt en överlägset framgångsrik livsstrategi. Men det gäller att vara snäll med omdöme. Godheten måste vara förenad med tydliga ställningstaganden mot det onda i världen. Att vara snäll är bra, att vara för snäll är dåligt!

I boken citeras bl a Ralph Waldo Emerson, en amerikansk livsfilosof och författares, som har sagt: "Livet är så vist inrättat att ingen på allvar kan hjälpa en annan utan att hjälpa sig själv". Från denna evolutionära sanning kommer nog också det kärleksbud som vi kan återfinna i alla de stora världsreligionerna . I kristendomens tappning lyder det: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem". I t ex Koranen heter det: "Ingen av er är en troende förrän han önskar för sin broder det som han önskar för sig själv".

Stefan Einhorns bok om konsten att vara snäll är ett starkt stöd för kraften i Det Goda i kampen mot Det Onda. Bitvis kan kanske boken kännas lite fluffig och pratig, en del av de många exemplifieringarna kan kanske tyckas lite krystade. Men syftet är gott och uppnås också. När man lägger ifrån sig "Konsten att vara snäll" känner man sig övertygad om att det bästa man framåt kan göra är att se till sina medmänniskors behov, göra något för dem och att man därmed själv kan få ett mer rikt och positivt liv. Drar många läsare den slutsatsen har Stefan Einhorn onekligen kunna lämna ett litet bidrag till att göra världen lite bättre.


Kultur

Kategori: Allmänt

33897-30
Kultur kan anta olika former.
Här kulrur i form av Anna Lindkvists konst i Tyresö konsthall i april 2005.
Det här verket heter "Bed och arbeta".


På Per-Eriks Lunds eminenta Budbärarblogg - Lund i denna stund - pågick för ett tag sedan en inventering av kulturella höjdpunkter i livet. Jag hittade då tre sådan tillfällen, som jag också rapporterat in till Per-Erik. Ännu har de inte dykt upp på hans blogg - men tills vidare kommer de här:

1. Arne Domnerus orkester och Leif Strands kammarkör i Abrahamsbergskyrkan hösten 1970 eller våren 1971. Vi var nyinflyttade till Stockholm och fick möjlighet att live höra hela innehållet på ”Sorgen och glädjen”, en av mina absoluta favoritskivor genom tiderna. Med fantastiska arrangemang på gamla sånger och psalmer som ”O hur saligt att få vandra”, ”Som fågelen vid ljusan dag” och ”Krist är uppstånden”. En absolut musikalisk höjdpunkt i livet.

2. Ronny Eriksson på Fanfaren i Farsta någon gång runt 1990. Ronny har alltid varit bäst på tu man hand med sin publik och här fick vi verkligen skratta. Utifrån sitt Piteåperspektiv försökte han till och med skämta om EFS, men just det gick förstås inte hem hos stockholmarna, som ju inte visste vad EFS var. Men vi – och några Pitebor till i förskingringen, bl a ett par pianospelande Wennbergsssystrar från Svensbyn – skrattade i alla fall gott även åt EFS-skämtet.

3. Piteå IF– IFK Umeå i kvalet till hockeyallsvenskan 1965. Piteå hade vunnit första matchen borta på Johanneshov mot Hammarby och tog i den andra kvalmatchen emot IFK Umeå hemma på Kvarnvallens uteis. Efter en i mina 19-åriga ögon fantastisk match stod Piteå som segrare med 6-5. Och ledde kvalserien, där dessutom Mora IK ingick. Men, men – sen blev det inga fler poäng, Umeå och Mora avancerade upp till en mångårig allsvensk sejour och Piteå blev kvar på sin eviga plats i den näst högsta serien.

Som synes har även idrott fått bli kultur, därför att detta tilläts på "Lund i denna stund". Egentligen borde det ju också finnas med någon form av finkultur - men den ligger närmare i tiden och har därför ännu inte fått nostalgistatus.  "Rehnguldet" på Folkoperan för några år sedan och "Amadeus" på Stadsteatern 2005 ligger dock bra till att komma med på en senare lista. Nära att komma med på listan var också Manhattan Transfer i Konserthuset ca 1978. Men då har vi ju lämnat finkulturen och är tillbaka i underhållningsbranschen.