Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Muhammed och hans efterföljare

Kategori: Allmänt

33897-23
I Luxor finns denna byggnad - ursprungligen en kristen kyrka
som för några hundra år sedan omvandlats till
moské - ett litet exempel på religionernas kamp


De senaste veckorna har Jyllandspostens och ett antal andra tidningars publicering av Muhammedkarikatyrer lett till stora demonstrationer och bojkotter mot danska och nordiska varor och attacker mot nordiska beskickningar i den muslimska världen. Hur kan några mediokra teckningar få den genomslagskraften?

Läste idag en Brännpunktsartikel i SvD av Lisbeth Linderborg. Jag tycker att hon sätter fingret på problemets kärna - den fascistoida islamismen. Den militanta och fundamentalistiska islamismen bär på ett stort hat till den västerländska livsstilen och eftersträvar oinskränkt makt i det egna landet - typ den regim som talibanerna under några år kunde driva i Afghanistan. Nu utnyttjar dessa krafter de smaklösa och onödiga danska teckningarna för att misstänkliggöra den västerländska demokratin och den tryckfrihet som hör samman med ett öppet och demokratiskt samhällsskick. Man flyttar fram sina positioner i de egna hemländerna och bland muslimer i väst genom att hetsa okunniga massor mot en rätt så tveksam symbol för dessa friheter: de danska karikatyrerna.

Denna militanta och oförsonliga islamism måste noga skiljas från islam som religion och alla de muslimer runt om i världen och i vårt eget land - som lever sina liv i profetens efterföljd , i tron på Allah och enligt islams i många stycken goda seder. Dessa "normala muslimer" har förstås också blivit illa berörda av teckningarna - på samma sätt som vi som svenska kristna kan reagera på "hädiska" framställningar av Jesus Kristus. Men därifrån är det för de flesta av dessa troende men "moderata" muslimer mycket långt till att bränna nordiska ambassader i sina hemstäder.

Tyvärr blandas ofta dessa två grupperingar - islamisterna och de troende muslimerna - ihop av media och debattörer. I mina ögon representerar åtminstone vissa grenar av islamismen en politisk ideologi, som nog är den ideologi som  sedan 1945 kommit närmaste nazismen, i sitt våldsförhärligande och i sina anspråk på absolut makt och världsherravälde. Att då skylla t ex den islamistiska terrorn i världen på orättvisor och utanförskap är felaktigt och leder till helt felaktiga slutsatser om hur terrorn skall bekämpas.

De senaste veckornas turbulens om Muhammedkarikatyrerna visar också att religionen blir en allt viktigare förklaringsfaktor till politiska händelser. Aldrig tidigare under min nu 60-åriga levnad har väl religionerna spelat sådan roll som idag i världspolitiken.  Att förstå de olika religionernas tänkesätt måste vara en grundläggande färdighet för dagens politiker. Men med minskad religionsundervisning och ett i grunden allt mindre religionsintresse bland vanliga infödda svenskar undrar man ju om dessa kunskaper finns hos våra beslutsfattare.

Men som sagt - den stora gränslinjen går inte mellan kristendom och islam - utan mellan en västerländsk sekulär livsstill inom ramen för ett öppet och tillåtande samhälle och den militanta fundamentalistiska islamismen - med dess stenhårda islamtolkning och dess ambition att sprida denna fundamentalistiska islam till hela världen. Det är alltså inte en religionernas kamp vi bevittnar utan snarare en kamp mellan öppenhet  och slutenhet , mellan demokrati och diktatur , mellan tolerans och oförsonlighet.

Skytte

Kategori: Allmänt

33897-21
Göran Skytte i Betlehemskyrkan


Helgen den 3-6 februari arrangerar EFS i Stockholm en konferens på temat ”Den profetiska kyrkan”. Idag – lördag – höll konferensen till i Betlehemskyrkan inne i City. Eftermiddagens huvudtalare var den Göran Skytte, känd journalist och TV-profil. Jag "bevakade" föredraget för Hammarbykyrkans webbsida och har ikväll skrivit om det och lagt ut det på nätet.

I nära 90 minuter trollband Göran Skytte de uppemot 500 personer som sökt sig till BK denna vackra vintersöndag. Föredragets tema var ”Våga vara kyrka!”. Skytte tecknade först bilden av hur Sverige utvecklats under de 61 år han själv vandrat på jorden. Han belyste 60-, 70- och 80-talens sekulariseringstrend, som han som journalist var med och stödde. Kristen tro var ute och troende människor en aning knäppa. Under 68-revolutionen befann han sig själv långt ut på vänsterkanten bland de hårdföra Leninisterna. De som dominerat 68-vågen blev sedan via sina studier sociologer eller journalister och skulle via sina arbeten arbeta för proletariat och för vänsterns värderingar. Media kom sedan under ett par decennier att domineras av denna grupp vänsterradikala – som i sin retorik inte hade något utrymme för Gud. Religionen var ett opium för folket och skulle om inte utrotas så åtminstone förlöjligas eller tigas ihjäl.

I slutet av 1980-talet hade Skyttes stjärna stigit så högt på himlen att han fick ett eget TV-program – i tidens anda benämnt just ”Skytte”. Starten av programmet sammanföll med en personlig kris. I något av de första programmen kom Göran att beröra ett annars i media tabubelagt ämne och ställde till intervjupersoner frågor om dennes gudstro. Programmet fick ett stort gensvar och de kommande nio årens program kom allt mer att fokusera på existensiella frågor. Flera kristna profiler – som Lennart Koskinen, Ma Oftedal och Ulf Ekman – blev gäster i programmet. Samtalen med dem kom att påverka Göran Skyttes eget liv på ett avgörande sätt.

Göran säger sig alltid ha varit religiös i viss mening. Men mycket länge var det fråga om känslor som han inte fick släppa fram till offentligheten. Han satte sig gärna ensam längst bak i kyrkorna och bad – men han hade innan TV-serien knappt varit med om att be tillsammans med andra människor. Genom TV-programmens profil började han få inbjudningar till olika kyrkliga och frikyrkliga sammanhang, inbjudningar som han ibland accepterade. Då fick han lov att sitta längst fram – i en mer utsatt situation, en situation som krävde något slags avgörande beslut. Och så kom det sig att han till sist ”kom ut” som bekännande kristen. Idag skriver han kolumner i Svenska Dagbladet. Men han reser också runt i landet och berättar som sin väg till tron.

I föredragets avslutningsdel tar Göran upp kyrkans situation idag. Han är kritisk till de ”röda biskoparna” – med den avgående ärkebiskopen i spetsen. Kanske inte för att de är vänster – utan mer för att han tycker att Kristus idag fått en för undanskymd roll i kyrkan. Kyrkan måste koncentrera sig på det den är bra på. Satsa på förkunnelsen om Jesus och hans verk, säger han, i stället för att driva bilbytardagar eller vad det nu kan vara fråga om. Han menar också att vi som kristna gärna mer ser svårigheter och hinder än möjligheter. Men möjligheterna är stora. Vi är inte få – vi är många. Förr var alla med i kyrkan, därför att de måste, men idag är vi med för att vi själva vill. Och menar, Skytte, Gud verkar fortfarande med sin Helige Ande. Han ser sin egen utveckling just som ett verk av den Helige Ande. Gud satte honom som programledare för ”Skytte” för att just öppna den stora möjlighet till dialog i andliga ting som programmet kom att innebära.

Det tillhör ju inte vanligheterna att en känd journalist  och TV-profil "konverterar" och blir bekännande kristen. Skytte verkar gå in i rollen med uppriktighet och allvar. Samtidigt är hans föredrag ytterst underhållande och engagerande. Han springer runt på podiet och håller definitivt alla lyssnare vakna. I sin krönika i SvD kan han ibland låta väl konservativ, kan jag tycka. T ex delar jag inte hans tankar i kvinnoprästfrågan och kanske inte heller i den generella synen på kyrkan. Jag tycker att den sociala dimensionen är ytterst viktig och att kyrkan som folkkyrka måste ha en öppen gräns mot de ljumma och halvtroende. Men Göran Skytte är definitivt en mycket spännande röst i mediakören - en av de få bekännande kristna som har en plattform i mediaeliten.

33897-22
På morgonen - innan Skytte - tog jag denna bild av en del av Guds skapelse.
Snökristaller i morgonsol på broräcket. Vackert eller hur?