Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Grodor en masse - och en vacker vårdag

Kategori: Allmänt

33897-70
En riskbenägen groda på Slåttervägen

Våren slog igenom med full kraft denna lördag den 14 april. 20 grader sommarvarmt och sol från en molnfri himmel. Frukost, lunch och middag på uteplatsen. Och ett par timmars jobb med att måla de gamla järnvägsslipers som markerar gränsen mellan den lägre och den högre nivån på vår tomt.

Ikväll var Johanna här med Indra. Vi gick tillsammans den vanliga 40-minutershundrundan. Under den vandringen såg vi 12 (!) grodor / paddor, på gator och gångvägar varav en riskerar att ha fått allvarliga men av att ha hamnat under min högra klack. Den sista vi såg höll till intill Martinas och Petters Mercedes, som råkar stå på gatan framför vårt hus över natten. Jag passade på att ta ett foto av denna groda, alltså en av de många, många grodor som denna kväll verkar översvämma Fårdalas gatunät. Undrar hur många som överlever till morgondagen?

33897-71
Den 14 april och buskarna vid gatan står redan gröna

Påskpromenader

Kategori: Allmänt

33897-68

Enligt motionsexperterna skall man vara ute och röra sig minst en timme varje dag. Det annars ganska ouppnåeliga målet har jag i alla fall klarat denna påskhelg. Medan Johanna varit och kört snöskooter i Dorotea har jag och Anita haft hand om Indra, Johannas rottweiler. 2½ år har gumman hunnit bli, är alltså i sina bästa tonår översatt till den mänskliga livslängdsskalan.

Det kanske är den tonåriga uppstudsigheten som gör att Indra inte går helt stabilt och lugnt vid min vänstra sida..  Det är så att man förstår varför Johanna haft besvär med en av sina axlar det senaste året. Det rycker än åt det ena, än åt det andra hållet, allt eftersom de trevliga lukterna drar henne till sig. Ibland hittar hon en pinne och då tar hon den i munnen och drar iväg hemåt eller också kommer hon fram till mig, trycker pinnen mot mina byxor och tycker att jag skall brotta den ur hennes rejäla gap och sen kasta iväg den så att hon får springa och hämta den.

Påsken har bjudit på blandad väderkompott. Soligt, kyligt och blåsigt och idag på annandagen plötsligt ett försök av vintern att ta tillbaka kommandot. Dagens middagsvandring med Indra fick vi delvsi genomföra i snöglopp. Men nysnö är alltid fotografiskt värdefullt och jag kom hem från promenaden med några bilder av Indra och den grafiskt intressanta nysnön.

33897-69

Flykten från Stalins läger - The long walk

Kategori: Böcker

33897-67
Inte ett ryskt men väl ett tyskt fångläger  från andra världskriget - Buchenwald utanför Weimar

Sällan eller aldrig har jag läst en så fascinerande bok som "Flykten från Stalins läger". Ja, just i det här fallet handlar det inte om läst utan om hört. Jag har alltså lyssnat mig igenom en tretton timmar lång uppläsning av Slavomir Rawicz bok om sju mäns flykt från ett sovjetiskt fångläger under det andra världskriget. Boken gavs ut i original redan på 1950-talet men passerade då relativt obemärkt. I anslutning till författarens bortgång 2004 har den upplevt en andra vår, översatts till ett 25-tal språk och sålts i miljonupplagor världen över.

Ända sedan utgivningen 1955 har författaren hävdat att boken är en verklighetsskildring av hans egen flykt och långa vandring till friheten. Av och till har dock denna sanning ifrågasatts och i oktober 2006 kunde en engelsk BBC-reporter ganska övertygande visa att det inte kan handla om Slavomir Rawicz egna upplevelser. När jag googlade fram den kunskapen efter att just ha lyssnat klart på Kjell-Albin Abrahamssons medryckande uppläsning blev jag nästan deprimerad. En så övertygande och detaljerad "jag-berättelse" om människans drivkraft till frihet och fantastiska överlevnadsförmåga får helt enkelt inte vara en bluff.

Slavomir Rawicz föddes i östra Polen och deltog 1939 som kavalleriofficer i Polens försvar mot den angripande sovjetarmén. Enligt boken och det som fram till 2006 varit den officiella sanningen greps han 1939 av ryssarna, fördes till Moskva och dömdes efter en tid i det beryktade Lubyanka-fängelset till 25 års straffarbete för spioneri, ett brott som han själv förnekade. Tillsammans med tusentals andra genomled han sedan en ett par veckor lång tågresa till Irkutsk, varifrån de fängslade fick vandra norrut veckovis till arbetsläger 303, djupt inne i den sibiriska tajgan.

Efter en tid i lägret börjar Slavomir, då i 25-årsåldern, förbereda en flykt och i april 1941 lyckas han tillsammans med sex andra fångar - några polacker, en lett och en amerikan - fly från lägret en stormig och snöig natt. Så börjar den långa vandringen mot friheten - en vandring som slutar först drygt 600 mil senare, i Indien. Vägen går söderut till Bajkalsjön, där de får med sig en åttonde flykting, en 17-årig polsk flicka som deporterats till Sovjet och som de av en slump stöter på under sin färd. De fortsätter sedan öster om Bajkalsjön, lämnar Sovjet och kommer in i Mongoliet. Bokens höjdpunkt är den skildring som därefter följer och som handlar om gruppens passage mitt i sommaren genom Gobiöknen, i stort sett utan mat och utan vatten. Färden går sedan vidare genom ett hörn av Kina och in i Tibet. Skildringen slutar efter en dramatisk passage av Himalaya med att gruppen tas om hand av engelska soldater i norra Indien. Men när de kommer till Indien är de bara fyra i gruppen. Flickan och två av männen har dukat under av sjukdomar medan en tredje man har dödsstörtat under Himalayapassagen.

Rawicz skildar hela denna vandring osentimentalt och realistiskt. Allt känns oerhört självupplevt. Boken är inte bara en berättelse om vandringen, den berättar också om männens relationer till varandra och innehåller också detaljerade skildringar av miljöer och människor som Slavomir och hans grupp möter under den nästan årslånga vistelsen i Asiens inland. Dock har äktheten i hans bok ända sedan 50-talet alltså ifrågsatts. Är det verkligt möjligt att vandra så långt med så dålig utrustning och så lite mat? Även detaljer har diskuterats - som det påstående som finns i boken att gruppen mötte snömannen i Himalaya.

I en artikel i Dagens Nyheter i december i fjol hävdar just Kjell-Albin Abrahamsson, bokens svenske uppläsare, att det nu är bevisat att bokens berättelse inte är självupplevd av Rawicz. Rawicz skall i själva verket ha fängslats för mord på en sovjetisk officer, läger 303 skall inte ha existerat och de övriga tre som enligt boken nådde friheten levande skall aldrig ha kunnat identifieras och intervjuas om sina upplevelser. Underlaget till denna DN-artikel har Abrahamsson hämtat från ett BBC-program, där Tim Whewell efter grundliga efterforskningar presenterar material som sägs bekräfta att boken är ett falsifikat. Googlar man vidare på Nätet hittar man dock även ifrågasättanden av detta radioprograms budskap - så frågan om skildringens sanningshalt kanske ännu inte är avgjord.

Onekligen förlorar boken en del i värde om berättelsen inte är direkt självupplevd. Men dess spänning, dess positiva människoskildning och dess budskap om människans frihetslängtan gör den ändå till en storartad läsupplevelse, i klass med de största äventyrsskildringarna i litteraturens historia. Under alla förhållanden tillhör skildringen numera de klassiska äventyrsberättelserna. Senast 2004 gjorde "Anderson´s Long Walk Expedition" om Rawicz vandring, dock i något mer bekväma former. Sannolikt kommer diskussionen om bokens sanningshalt att fortsätta, ja, kanske kan man ana en kommande mytbildning som lyfter intresset för "Flykten från Stalins läger" eller "The Long Walk", som den engelska titeln lyder, till nya höjder.