Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Ur led är tiden

Kategori: Allmänt

33897-136

Primulan blommar! Idag den 30 december 2007 hittade vi två primulablommor i trädgården på Slåttervägen. Ett synligt bevis på den uppvärmning av jordens atmosfär som forskarna allt mer varnar för? Det är nog i alla fall första gången i historien som jag fotograferat nyutslagna blommor i trädgården dagen före nyårsafton.

Stiltje i Arken

Kategori: Allmänt

33897-135

Jag gillar att jobba mellandagarna. Har alltså varit på plats i Arken både torsdag och fredag. I fredags dök M upp med sina två grabbar. Jag passade på att visa Arken och de bägge grabbarna fick tillfälle att förbruka ett antal vita papper och rita några teckningar, som därefter hängdes upp runt min arbetsplats.

Arken har i övrigt varit nästan folktom. En jul- och nyårshelg som i år är extremt gynnsam för arbetstagaren. Med ett par semesterdagar blir det runt tio dagars sammanhängande ledighet. Men just då är det extra skönt att vara på plats på kontoret. Lätt att koncentrera sig, lite folk i den annars stökiga matsalen och en lite mer avspänd stämning med fikapauser och mellansnack med de fåtaliga arbetskamrater som är på plats. Har i år varit attestvikare för ekonomichefen och har alltså sett till att fakturorna blivit betalade inför årsskiftet och bokslutet.

Jag tog några bilder av grabbarna vid deras besök. Jag har sett det tidigare, men nu var det extra tydligt att vi har ett perfekt fotograferingsljus i huset!

Julens obetvingliga charm

Kategori: Allmänt

33897-134

1971, alltså för 36 år sedan, tillbringade A och jag vår första jul i Tyresö. Vi hade kommit hit på sommaren 1970 och lagom till jul 1971, på luciadagen, föddes vår förstfödde och ende son, M. Elva dagar gammal fick han fira sin första julafton med enbart sin pappa och mamma. Alla uppe i Piteå var redan inbokade på andra julaktiviteter och arbetade ju dessutom på den tiden fortfarande. Anita och jag satt alltså hemma i lägenheten på Njupkärrsvägen, gosade med det lilla knytet, åt alldeles för salt sillsallad och skinka och öppnade en klapp i kvarten ungefär, så att julklappsutdelningen skulle ta den tid den brukade ta.

I går var det julafton igen, min sextioandra i livet. Lite har det väl gått inflation i julfirandet, på något sätt kommer jularna lite för ofta nuförtiden. Men när de väl är här överträffar de det mesta i underhållningsväg. Jag tycker helt enkelt att en julafton med familjen är bland det trevligaste man kan vara med om.

Nu var vi inte heller bara tre personer som 1971. Nej, familjen har växt . A och jag har numera genererat ytterligare nio möjliga julgäster i form av två barn till, barnens respektive och hittills tre barnbarn. Den lilla familjen från 1971 har blivit ganska stor.  Aldrig har vi heller varit så många som samtidigt firat julaftonen här hemma. Av de möjliga deltagarna saknades A2, Johannas nye kille, som valde att som vanligt åka norrut till Doretea för att fira jul med släktingar därstädes. Men det kompenserades av att min syster K var med oss, som hon varit många av jularna sedan hon också flyttade hit till Tyresö i slutet av 1970-talet.

33897-132
De elva julgästerna efter den långa julklappsutdelningen 2007

Att vi var många märktes också på den enormt stora julklappshögen under den för året lyckligtvis ovanligt stora julgranen. Efter ett sedvanligt tomtebesök - fick undertecknad som vanligt göra grovjobbet med utdelningen. Det är ju ett ansvarsfullt arbete, där det gäller att fördela ut klapparna någorlunda jämnt över mottagarna och dessutom se till att de stora och lite mer värdefulla klapparna kommer i slutet av utdelningen. I år hade jag hjälp av L, som dock tenderade att plocka ut sina egna julklappar först och sedan lämna dem till mig för utdelning till honom, något som jag inte tillfullo genomskådade innan det var försent. Nu fanns det inte särskilt många paket kvar till honom i utdelningens slutskede, vilket genererade ett visst missnöje från den unge mannen. Något att tänka på till nästa år för den utdelningsansvarige.

J:s rottweiler Indra tillhör förstås julfirarna. I år fick hon en "säng" att sova i - en riktig lyckad sak som hon sedan använt kontinuerligt med undantag för mat-och promenadpauserna. Till jultraditionerna hör numera även en förmiddagspromenad med Indra. I år var det jag och J som tog henne med till Albysjön tur och retur. På sjön låg ca 5 cm vattentäckt is och några våghalsar var ute och testade sina skridskor. Annars är julen snöfri och grön, som den plägar på dessa sydliga breddgrader. Till jultraditonen hör också att Indra skäller ut tomten rejält när han kommer. I år blev hon mutad med att få det första paketet - men inte ens det hjälpte fullt ut. Hon skäller inte ofta - men när tomten tränger sig på, då går det för långt. Ja, det är t o m så att hon skäller rejält när jag idag spelar upp den lilla videosnutt som jag igår tog av tomtens besök.

Till jul är det väl tillåtet att också bli lite sentimental och nästan gråtmild. Det blev jag i går när jag tänkte på vilket under det är att hustru A efter sin hjärtsvikt tillfrisknat på ett så fantastiskt sätt. Och vad vore en julhelg på Slåttervägen utan denna motor i förberedelser och genomförande. I höstas trodde vi nog lite till mans att vi skulle få fixa julfirandet utan hennes aktiva medverkan - men genom modern medicin och kanske ett Guds under har hennes stora motor gått igång igen - för att som vanligt hålla julens infrastruktur under armarna. A "is back in business" för många år framåt hoppas vi.

33897-133
Matte J och morfar  C med Indra vid Albybadet,  julaftonen 2007