Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Börjar oljeåldern närma sig sitt slut ?

Kategori: Böcker

33897-126

Flyget är oerhört oljeberoende - och ger dessutom stora bidrag till koldioxidökningen i atmosfären

Oljan är smörjmedlet i det senaste seklets välståndsutveckling. Men hur länge kan det fortsätta så? I boken "Olja" berättar journalisten Gunnar Lindstedt oljans historia. Gunnar Lindstedt är journalist på Veckans Affärer, känd för sina långa och inträngande reportage. I sin bok gör han en riktig djupdykning i världens oljeberoende. Framförallt granskar han hur etablissemanget i form av oljebolag, näringsliv och politiker idag sticker huvudet i sanden och låtsas att oljan är en oändlig resurs.


I sin bok visar Lindstedt hur exploateringen av olja under drygt ett hundra år bidragit till den största samhällsomvandlingen i världens historia. I själva verket skulle man kunna kalla denna tid "oljeåldern", den korta period då vi kunnat bygga upp vår välfärd på det flytande guldet, den olja som bildats i jordens innandömen under miljarder år och som vår generation nu förbrukar på kanske ett par århundraden.


I stort sett alla strukturella förändringar (utom kanske IT-revolutionen) som skett i våra samhällen har sin grund den billiga och flytande energi som oljan representerar. Vi kan bo en bra bit från våra arbetsplatser, vi kan transportera livsmedel över hela världen till överkomliga kostnader, vi kan resa runt till fjärran platser utan att behöva satsa hela vårt sparkapital och vara borta veckor och månader. Vår samhällsstruktur och våra livsmönster i västvärlden har i hundra år utvecklats med den bakomliggande förutsättningen att vi har en outsinlig och billig energikälla som vi kan hämta upp ur jorden. Ja, t o m våra lokala kyrkliga mönster är oljeberoende. Skulle t ex webbredaktören vara engagerad i Hammarbykyrkan och bo i Tyresö om det inte var så att det relativt snabbt och till en låg kostnad gick att åka bil eller buss in till stan?


Lindstedts bok om oljan innehåller en väl avvägd blandning av oljefakta, personliga reflexioner och tillbakablickar samt intervjuer med framförallt oljebranschens "dissidenter". Lindstedt menar att de stora oljebolagen av rädsla för aktiekursens utveckling mm aldrig kan ge stöd för tanken att oljan en gång kommer att ta slut eller åtminstone bli radikalt dyrare. I stället får detta i grunden självklara budskap framföras av oberoende oljeexperter. Lindstedt refererar särskilt till en man vid namn Colin Campbell, en pensionerad engelsk oljeexpert, som ägnar sin pensionärstid åt att göra beräkningar av världens oljetillgångar och som kommit att vara en nagel i ögat på oljeindustrin. Campbell hävdar att den ekonomiskt exploaterbara oljan kommer att ta slut fortare än vad oljebolagens och de politiska instansernas prognoser ger vid handen.

Tillsammans med den klimatfråga som bl a Al Gore fört upp i ljuset under de senaste åren är frågan om hur världens allt mer växande energibehov skall tillgodoses världspolitikens yttersta knäckfråga. Lever vi i en energislösande parantes i mänsklighetens historia? Är vi den enda generation som kommer att kunna uppleva långa resor ut i världen tillsammans med familjen, fira jul i Thailand eller påsk i Jerusalem?


Klart är väl att ett bibehållet välstånd - som vi nu definierar det - kräver ett nytt tekniskt genombrott, att vi lär oss att tillvarata solens obegränsade energi och omvandla så att snabba farkoster som bilar och framförallt flygplan kan drivas fram utan tillgång till oljebaserade drivmedel. Frågan är bara när detta teknikskifte kan ske? Nu är det ju inte bara de sinande oljekällorna som är problemet, nej vi måste också minimera användningen av den olja som finns kvar för att hindra den kolidioxiddrivna klimatförändring, som enligt FN:s klimatpanel hotar livet på jorden. Och detta samtidigt som befolkningsgiganter som Kina och Indien just kommit igång med sin övergång till vår västerländska livsstil, den livsstil som slukar energi och driver på uppvärmning av jordens atmosfär.


Ja, som framgår, ger Lindstedts bok upphov till många tankar om sakernas tillstånd. En "tankeväckare" kan man kanske kalla den, en påminnelse om vårt ansvar för miljön och för att vår generation lämnar efter oss en beboelig och fredlig värld till våra efterkommande barn, barnbarn och barnbarnsbarn.


Gunnar Lindstedt:
Olja
Månpocket 2007
220 sidor

Det sviktar

Kategori: Allmänt


33897-125

Min hustru och livskamrat A lider sedan i somras av hjärtsvikt. Den tydligaste yttringen är att hon har vätska i lungorna, något som gör att hon av och till fär andnöd nattetid, har svårt att sova och till och med att ligga ner. Efter ett knappt halvårs rundgång i sjukvårdsapparaten har hon nu lyckats bli ett fall för Södersjukhusets skickliga hjärtläkare och vi ser framtiden an med större hopp än tidigare.

Men livet har på något sätt gått in i en lugnare andning - trots att A:s andning ofta är snabbare än tidigare. Jag jobbar med chefens goda minne hemma av och till för att hålla min sjukskrivna hustru sällskap. Jobbet har överhuvudtaget blivit mindre viktigt för mig, samtidigt som det känns väldigt skönt att kunna komma dit och träffa arbetskamraterna - som verkligen ställer upp och delar min oro. Anita och jag går ut och äter söndagsmiddagarna tillsammans - lika bra att inte snåla med kassan, man vet ju aldrig hur långt livet blir. Vi ser oss om efter ställbara sängar, som skulle göra nätterna bekvämare för A. Och vi håller en nära kontakt med barn och barnbarn, vi pratar nog med dem alla nästan varje dag. Sen har vi också en fantastisk förmån av att tillhöra Hammarybykyrkans stora grupp av engagerade kristna. De ringer och undrar hur det står till och tar med A i sina böner.

Med hjälp av medmänniskors omsorg, medicinens landvinningar och en sund livsstill skall vi tillsammans se till att A:s goda hjärta blir tillräckligt bra, så att hon kan komma tillbaka till sitt jobb och så att hon och jag kan leva ytterligare många goda dagar tillsammans.

Illusion eller verklighet?

Kategori: Böcker

33897-124
Är livet en slump och Gud en illusion?

Gud är en illusion, en felprogrammering i våra mänskliga hjärnor. Religionerna behövs inte för att få oss att göra gott, de är t o m farliga för människan och för livet på jorden. Detta hävdar med emfas den engelske utvecklingsbiologen och professorn Richard Dawkins. I boken "Illusionen om Gud" försöker han bevisa dessa teser. Boken har blivit en mycket stor försäljningsframgång i USA och har nu kommit ut på svenska.


Dawkins är idag ateismens kanske främste profet i världen. Att vara ateist innebär att aktivt ta avstånd från tron på en gudomlig verklighet. En person med stark ateistisk "tro" anser att det inte finns någon Gud och att hela vår tillvaro måste förklaras av de naturvetenskapliga lagarna. En teist är förstås motsatsen. Mellan de bägge ytterligheterna finns det agnostiker som har svårt att bestämma sig för om Gud finns eller inte. Ateismen har under de senaste åren flyttat fram sina positioner i Sverige, genom bl a profeter som Björn Ulveus och Christer Sturmark i förbundet Humanisterna. En av deras husgudar är just Richard Dawkins.


Dawkins bok är upplagd som en "stridsskrift" mot den religiösa tron. Efter en inledande analys av vad religion innebär ger han sig först på att "döda" de argument för Guds existens som förts fram genom historien. Här förkastas snabbt Tomas av Aquinos designbevis - dvs att världen ser ut att vara formgiven, St Anselm av Canteburys s k ontologiska bevis, de "bevis" på Guds existens som bygger på naturens skönhet och harmoni coh de bevis som härleds från människors personliga erfarenhet av gudomliga ingripanden. Efter att ha motbevisat alla s k Gudsbevis börjar han i boken rulla ut sin egen tes - att det med största sannolikhet inte finns någon Gud och att religionen inte behövs för att vi skall kunna leva ett moraliskt leverne.


Men även om man inte tror att Gud finns och inte erkänner religionernas moralskapande betydelse kan man kanske - om man tror på evolutionsläran - erkänna att religionerna faktiskt haft stor betydelse för utvecklingen eftersom de överlevt genom tusentals år? Hade de varit av litet eller inget värde skulle de ju enligt evolutionsteorin ha försvunnit ur våra medvetanden som ett icke bärkraftigt utvecklingsspår. Men inte ens detta vill Dawkins kännas vid. Nej, säger han, religionen är en biprodukt av den programmering som barnens hjärnor genomgår under uppväxten. Vi lär oss att lyda och biprodukten blir då en "infektion av psykologiska virus", dvs religiösa föreställningar. Så det är enligt Dawkins inte religionerna i sig utan lydnadsreflexen som varit av evolutionär betydelse.


"Religionen som ett psykologiskt virus", det är ett exempel på det språkbruk, som förekommer frekvent i Dawkins bok. Religiösa människor är mindre intelligenta än ateister, säger han sig också ha konstaterat. Men något positivt hittar han i alla fall. Jesus är ett moraliskt föredöme, erkänner Dawkins. Gamla testamentet, däremot, med dess diktatoriske krigsgud får däremot inte många poäng som moralisk kompass i Dawkins värld. Det sista får man faktiskt hålla med om - men i övrigt är det svårt att bli övertygad av Dawkins ifrågasättande av kristendomen som ett rättesnöre för hur man bör leva sitt liv. Att kommunism och nazism visat vart en ateistisk filosofi leder förbigår han tämligen snabbt - genom att mer ta fast på individerna Stalin och Hitler än på de ideologier de företräder.


Dawkins bild av kristendomen bygger mycket på den amerikanska kristna fundamentalismen med dess rigida syn på aborter, homosexualitet och inte minst dess förnekande av evolutionsläran. Talibanerna i Afghanistan får förstås representera islam. Men dessa yttringar är ju inte representativa för den kristna eller den muslimska huvudfåran i världen. Som läsare blir man till slut inte alls övertygad om att ateismen är vägen till en bättre värld. Nej, borde inte en reformerad religion som tar hänsyn till de vetenskapliga "sanningarna" - så långt vi kan vara säkra på dem - och som bejakar de viktigaste ingredienserna i Jesu budskap om kärlek och barmhärtighet ha mycket mer att ge.


Webbredaktören kan känna igen sig i många av Dawkins ifrågasättanden - men när jag väger alla argument vägs mot varandra består ändå min tro Dawkins "häxprov". Efter 390 sidor mångordig ateistisk propaganda lever fortfarande min kärleksfulle Gud, den Gud som på något outgrundligt sätt bidragit i världens skapelse och som ger tröst och ledning i svåra situationer i livet. Om inte annat som ett ORD, en tanke, som genomsyrar världen och som hjälper oss människor att tolka vår tillvaro på det stoftkorn i ett oändligt universum, som är och förblir vårt möjliga hem.

Richard Dawkins:
Illusionen om Gud
Leopard förlag 2007