Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Det stora projektet

Kategori: Allmänt

33897-147

Sedan några veckor pågår ett omfattande projektarbete hemma i gillestugan. Den nya platt-TV-n står så till att jag kan snegla på den från min pc-arbetsplats vid skrivbordet. Jag har därför börjat förgylla TV-kvällarna med att samtidigt skanna in gamla goding-bilder från mina 50-55 år som amatörfotograf. Har idag just hunnit till 1978. I samlingarna från det året finns ovanstående bild, en av de bästa jag någonsin tagit, tycker jag.

Bilden togs under vår första Danmarkssemester. Mattias var 6½ år, Martina knappt 4 år. Vi hyrde en campingstuga i Fladbro utanför Randers. Framför stugorna fanns en stor gräsplan och där spelade Mattias fotboll tillsammans med Christer och Torbjörn, ett brödrapar från Småland, och Micke från Hägernäs.

Fram på kvällen drog tunga moln in över campingen. Strax innan regnet kom sken solen som en strålkastare på den lille fotbollsspelaren och hans boll. I bakgrunden syns de svarta molnen. Helt enkelt en utmärkt svarvit bild - om jag får säga det själv. Och dessutom en bild med mycket känsla. Resan var vår första utlandsresa med barnen, som kom att följas av många fler. Och Mattias med fotbollen, en bild som ger associationer till de många år under 80-talet då vi stod som åskadare till knattematcher och så småningom ungdomsmatcher, t o m matcher i den s k ungdomsallsvenskan. Dessutom handlar det om en svartvit bild, svartvitt som var mitt fotografiska "språk" ända till den digitala revolutionen runt år 2000, då färgen helt fick ta över.

Vinter i Pite

Kategori: Allmänt

33897-146

Äntligen lite snö. Men vi har fått lov att åka ända till Piteå för att hitta den. Vi kom hit i går främst för att fira min syster K, som ju passat på att flytta 90 mil norrut inför sin sextionde födelsedag. Hon har flyttat in i välbelägen fyra i Missionskyrkans hus. På bilden syns utsikten från hennes lägenhet. I förgrunden hamburgerbaren Max - Norrlands svar på Mac Donalds. I bakgrunden de bolmande ångmålnen från pappersbruket, det som en gång hette Assi och sen blev Kappa. Numera tror jag fabriken ägs av ett amerikanskt företag som heter något så osannolikt som Smurfit.

Resan hit var inte självklar. I förra veckan blev jag förkyld men framemot förra helgen verkade jag vara på väg att bli bra. Men natten till i måndags började det värka i vänster öra. Jag fick komma till Tyresöhälsan redan på förmiddagen - men farbror doktorn tyckte inte jag behövde någon medicinering alls. Fram på kvällen värkte det dock som tusan och under natten brast trumhinnan. Sen sökte jag upp läkaren igen på tisdagen och då blev antibiotika förstås. Nu börjar det kännas rejält bättre - men för närvarande har jag ingen hörsel på vänster öra. Känns ju inte helt bra om jag skulle bli hörselskadad pga av en läkarmiss.

Det stod alltså och vägde beträffande Piteåresan men den blev av i alla fall. Nu är vi här och njuter av lite vit snö på marken och idag även en lågt stående sol i söder. I dag har vi varit på begravning av vår stuggranne, Calle J. Av en slump sammanföll den med vårt besök i Piteå. I morgon är det 60-årsfirande och sen skall vi även hälsa på våra dagars upphov på deras olika äldreboenden. Och under tiden skall öroninfektionen helt ebba ut och hörseln återvända.

Om äktenskapet

Kategori: Allmänt

33897-145
Brudparet Strand - Piteå stads kyrka den 3/10 1970

Eftersom jag är medlem i kristdemokraterna har jag anledning att i dessa dagar mejsla ut en uppfattning i frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Kd vill ju som enda parti behålla den nuvarande ordningen som gör skillnad mellan äktenskap och partnerskap (för samkönade personer). Är detta en apart eller en rimlig hållning?

Till att börja med kan man väl konstatera att om hållningen är apart så är den i alla fall bara apart i Sverige och några länder till. Stödet för en könsneutral lagstiftning skulle bli ytterst marginellt om vi lät världen rösta. Ändå kan ju Sverige vara rätt ute, som det föregångsland vi brukar vara.

Själv tycker jag att de som vill införa den nya lagstiftningen inte verkar ha tänkt igenom alla konsekvenser. Här är några tankar runt den här frågan:

Det tabu mot homosexualitet som funnits långt fram i vår tid har knappast en urspunglig religiös betydelse. Snarare är det väl en följd av kampen för överlevnad, survival of the fittest. Homosexualitet var förstås i de små jägarsamhällena en farlig företeelse eftersom den minskade möjligheterna till reproduktion i stammen. Denna "riskhantering" tog sedan med tiden plats i de stora världsreligionerna.I dagens överbefolkade värld är detta argument mot homosexualitet inte längre giltigt. Alltså bör sexualitet inte innebära något större problem för samhället och alltså kommer även religionerna över tiden att acceptera den avvikelsen från den gamla heteronormen. Därmed är min slutsats att lagstiftningen om partnerskap är en viktig förbättring av villkoren för den historiskt sett utsatta gruppen homosexuella.

Äktenskapet som institution är mer kulturellt än religiöst betingat. Det har rimligen ursprungligen kommit till för att reglera samlevnaden mellan en man och kvinna i syfte att alstra barn och reglera hur barnen skall kunna ärva sina föräldrar etc. Detta syns bl a i att regelverket inte tillåter äktenskap mellan nära släktingar. Äktenskapet är historiskt till för fertila män och kvinnor, men har också kommit att kunna utnyttjas av par som inte kan föda barn och kanske i stället adopterat sina barn. Men i grunden är äktenskapet främst till för att stärka barnens ställning.

Dessutom är äktenskapet också en juridisk konstruktion som reglerar diverse frågor (t ex arvsfrågorna) som rör samboendet mellan två personer som delar hushåll. Om det bara handlade om en sådan juridisk överenskommelse skulle regelverket väl kunna omfatta alla former av samboende, dvs det borde kunna omfatta nära släktingar, fler än två personer etc.

Nu vill lagstiftaren alltså öppna äktenskapet även för samkönade personer. Fortfarande skall man vara två och inte fler. Varför bara två, kan man fråga sig? Och man får inte vara nära släkt - en regel som ju verkar relativt onödig när det gäller samkönade relationer eftersom det i det fallet aldrig kan bli fråga om risk för inavel.

Regelverket för partnerskap ger redan idag samma juridiska villkor som äktenskapet. Varför räcker inte detta? Är det verkligen nödvändigt att öppna den institution som är till för att främja och stöjda mänsklighetens reproduktion för sådana relationer som aldrig kan bidra i det avseendet. Ett samkönat förhållande kan självfallet erbjuda adopterade eller (delvis) egna barn goda och kärleksfulla förhållanden - men kvar står att barn bara naturligt kan produceras av en man och en kvinna, att barn helst skall ha en far och en mor, att samkönade förhållanden därmed aldrig ens teoretiskt kan bli fullt ut likadana som äktenskap mellan en man och en kvinna.

Utöver lagstiftningens utformning finns också frågan om religionens och de olika samfundens roll i sammanhanget. Här tycker jag frågan är enkel: äktenskapet skall liksom partnerskapet vara en juridisk förbindelse som ingås borgerligt. Sedan kan olika samfund genomföra religiösa ceremonier för att stadfästa äktenskap resp partnerskap. Detta borde vara helt självklart i ett land som avskaffat statskyrkan.

Ja, vad blir då slutsatsen. Jag har stor förståelse för de homosexuellas kamp för likaberättigande, tycker jag. Men jag kan ändå inte tycka att det är nödvändigt att ändra äktenskapets viktiga innebörd för att säkra detta likställande av relationerna juridiskt. Men om lagstiftningen ändå skall ändras - se då till att äktenskapsavtalet alltid ingås borgerligt. Det skulle väl förresten göra att samboavtal blir onödiga eftersom äktenskapet då blir ett avtal just om samboende.