Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Om äktenskapet

Kategori: Allmänt

33897-145
Brudparet Strand - Piteå stads kyrka den 3/10 1970

Eftersom jag är medlem i kristdemokraterna har jag anledning att i dessa dagar mejsla ut en uppfattning i frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Kd vill ju som enda parti behålla den nuvarande ordningen som gör skillnad mellan äktenskap och partnerskap (för samkönade personer). Är detta en apart eller en rimlig hållning?

Till att börja med kan man väl konstatera att om hållningen är apart så är den i alla fall bara apart i Sverige och några länder till. Stödet för en könsneutral lagstiftning skulle bli ytterst marginellt om vi lät världen rösta. Ändå kan ju Sverige vara rätt ute, som det föregångsland vi brukar vara.

Själv tycker jag att de som vill införa den nya lagstiftningen inte verkar ha tänkt igenom alla konsekvenser. Här är några tankar runt den här frågan:

Det tabu mot homosexualitet som funnits långt fram i vår tid har knappast en urspunglig religiös betydelse. Snarare är det väl en följd av kampen för överlevnad, survival of the fittest. Homosexualitet var förstås i de små jägarsamhällena en farlig företeelse eftersom den minskade möjligheterna till reproduktion i stammen. Denna "riskhantering" tog sedan med tiden plats i de stora världsreligionerna.I dagens överbefolkade värld är detta argument mot homosexualitet inte längre giltigt. Alltså bör sexualitet inte innebära något större problem för samhället och alltså kommer även religionerna över tiden att acceptera den avvikelsen från den gamla heteronormen. Därmed är min slutsats att lagstiftningen om partnerskap är en viktig förbättring av villkoren för den historiskt sett utsatta gruppen homosexuella.

Äktenskapet som institution är mer kulturellt än religiöst betingat. Det har rimligen ursprungligen kommit till för att reglera samlevnaden mellan en man och kvinna i syfte att alstra barn och reglera hur barnen skall kunna ärva sina föräldrar etc. Detta syns bl a i att regelverket inte tillåter äktenskap mellan nära släktingar. Äktenskapet är historiskt till för fertila män och kvinnor, men har också kommit att kunna utnyttjas av par som inte kan föda barn och kanske i stället adopterat sina barn. Men i grunden är äktenskapet främst till för att stärka barnens ställning.

Dessutom är äktenskapet också en juridisk konstruktion som reglerar diverse frågor (t ex arvsfrågorna) som rör samboendet mellan två personer som delar hushåll. Om det bara handlade om en sådan juridisk överenskommelse skulle regelverket väl kunna omfatta alla former av samboende, dvs det borde kunna omfatta nära släktingar, fler än två personer etc.

Nu vill lagstiftaren alltså öppna äktenskapet även för samkönade personer. Fortfarande skall man vara två och inte fler. Varför bara två, kan man fråga sig? Och man får inte vara nära släkt - en regel som ju verkar relativt onödig när det gäller samkönade relationer eftersom det i det fallet aldrig kan bli fråga om risk för inavel.

Regelverket för partnerskap ger redan idag samma juridiska villkor som äktenskapet. Varför räcker inte detta? Är det verkligen nödvändigt att öppna den institution som är till för att främja och stöjda mänsklighetens reproduktion för sådana relationer som aldrig kan bidra i det avseendet. Ett samkönat förhållande kan självfallet erbjuda adopterade eller (delvis) egna barn goda och kärleksfulla förhållanden - men kvar står att barn bara naturligt kan produceras av en man och en kvinna, att barn helst skall ha en far och en mor, att samkönade förhållanden därmed aldrig ens teoretiskt kan bli fullt ut likadana som äktenskap mellan en man och en kvinna.

Utöver lagstiftningens utformning finns också frågan om religionens och de olika samfundens roll i sammanhanget. Här tycker jag frågan är enkel: äktenskapet skall liksom partnerskapet vara en juridisk förbindelse som ingås borgerligt. Sedan kan olika samfund genomföra religiösa ceremonier för att stadfästa äktenskap resp partnerskap. Detta borde vara helt självklart i ett land som avskaffat statskyrkan.

Ja, vad blir då slutsatsen. Jag har stor förståelse för de homosexuellas kamp för likaberättigande, tycker jag. Men jag kan ändå inte tycka att det är nödvändigt att ändra äktenskapets viktiga innebörd för att säkra detta likställande av relationerna juridiskt. Men om lagstiftningen ändå skall ändras - se då till att äktenskapsavtalet alltid ingås borgerligt. Det skulle väl förresten göra att samboavtal blir onödiga eftersom äktenskapet då blir ett avtal just om samboende.

KOMMENTARER:

  • Dotter nr 1 i ordningen säger:
    2008-02-04 | 21:33:30

    Jo, det är uppenbarligen en svår fråga det här. Själv tycker jag dock att det är enkelt. Jag tror att gud älskar och välsignar all sund kärlek mellan två vuxna människor. Och om äktenskapet i vår värld är förlängningen av välsignelsen av par-kärlek så ska alla typer av par få vara med och gifta sig, tycker jag.

    Ett är i alla fall säkert. Ni var supersnygga på ert bröllopsfoto!

Kommentera inlägget här: