Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Kameran - och Israel - har kraschlandat

Kategori: Allmänt


En väg i Wales - där vi körde med vår Volvo 740 1987

Under en av julhelgens stadspromenader föll min Canonkamerafrån 2 meters höjd ner i marken. Därmed hade den gjort sitt. Jag har beställt en ny Canon Powershot S1 IS - men den låter vänta på sig. Efterfrågan är tydligen stor. I avvaktan på att kameran levereras får jag leka med gamla bilder i det pågående evighetsprojektet - att skanna in mina bästa bilder från hela den fördigitala fotoepoken. Idag har jag hållit på med 1987. Här ett par bilder från det året, rejält svartvita.

Dagen har passat ganska bra för detta värv. Anita har haft någon slags variant av den s k vinterkräksjukan, vilket har hållit oss hemma hela dagen. Då blir det en del TV-tittande, vilket går alldeles utmärkt att kombinera med skanningarbetet. Ute har det varit grått och dystert. Nere i Europa stormar det rejält.

Stormen i Gaza har äntligen upphört, dvs den israeliska bombstormen, som man nog ändå måsta säga har varit oproportionerligt hård. Israel har - liksom min kamera kraschlandat. I världsopinionens ögon och också i mina ögon har man gått för långt, utsatt palestinierna för alltför stort lidande.

Kommer det någonsin att finnas förutsättningar för en stabil fred i området? Världens stormakter placerade 1948 Israel där det nu ligger och skapade en i det närmaste olöslig konflikt. Men visst måste vi ändå hålla fast vid att Israel har rätt att existera där det ligger?  Då måste också palestinierna acceptera att landet är förlorat. Gör man det borde Israel kunna tvingas överge sina ytterst olämpliga bosättningar på Västbanken. Sedan kan en tvåstatslösning upprättas - med Gaza och Västbanken som den palestinska statens landområden. Kan världens nye frälsare, Barack Obama, bli den som till sist efter 60 års strider, tvingar fram denna lösning på konflikten?



Ett fönster i Uppsala domkyrka, fotograferat i maj 1987

Årets födelsedagsbild

Kategori: Allmänt



Det har blivit en tradition att vi i anslutning till min födelsedag har julgransplundring hemma på Slåttervägen. Och att vi då också tar en bild av födelsedagsbarnet med alla barnbarnen. I år var det för första gången fyra ungar som skulle rymmas i fåtöljen. Det blev lite rörigt och trots att Mattias tog ett antal bilder blev ingen helt perfekt. Bilden ovan visar att fotograferingen var förknippad med vissa problem. Men åtminstone en bild, den härunder, blev inte helt misslyckad.

Tiden går

Kategori: Allmänt


Uno på sommarstugetomten 1986

Idag eller möjligen igår skulle min svärfar ha fyllt 90 år. Men han gick bort 1998 efter ett par års sjukdom. En stor förlust för oss alla i familjen. Uno var den mest omtänksamma människa man kan tänka sig, en riktig hedersman med ett stort hjärta och en utpräglad känsla för rätt och fel, för rättvisor och orättvisor. En socialdemokrat av den gamla stammen, som nästan lyckades omvända mig till att rösta på det stora partiet.

Enligt Unos mor var han född den 6/1. Men i kyrkobokföringen fördes han in den 5/1. En sammanblandning kan ha skett med dödsdagen för en liten syster, som dog i samma veva.

Vi minns Uno med tacksamhet. På bilden sitter han på sin sommarstugetomt, den plats på jorden som han älskade så mycket. Numera är det jag och Anita som förvaltar den platsen och som också kommit att älska den. Om ett halvår är vi där igen.