Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

De apatiska

Kategori: Böcker

 
När vi 2007 besökte Mostar i Bosnien såg vi bl a denna rest av Balkankriget på 90-talet. Från dessa miljöer kom många av de apatiska barnen.

 
För fem år sedan rasade en debatt i Sverige om det som kom att kallas de apatiska barnen. Barn kom med sina föräldrar från krigets Jugoslavien och från de oroliga områdena i Kaukasus, familjen sökte asyl, blev alltför långsamt utredd och fick till sist besked att man inte fick stanna. Många av barnen - som varit med om traumatiska händelser och som ni Sverige hunnit bygga upp en viss trygghet med nya svenska kompisar - gick efter beskeden in djupa depressioner och blev till sist så gott som eller helt apatiska. Men migrationsverket och den svenska regeringen drev länge tesen att det handlade om simulering och manipulation - barnen ansågs inte vara sjuka utan bara simulanter som spelade sjuka för att tvinga fram den asyl som familjen fått sig nekad. I sin bok "De apatiska" går journalisten Gellert Tamas på djupet med denna historia. På sex hundra sidor visar han övertygande att barnen inte var manipulerade utan att den svenska regeringen och Migrationsverket i stället under lång tid manipulerade hela den svenska nationen.

Gellert Tamas blev för några år sedan känd för sin mycket inträngade berättelse om Lasermannen. Nu är han alltså tillbaka med en bok som också berör svenskarnas förhållande till invandrare och den främlingsfientlighet som mer eller mindre skiner igenom på många områden.

Gellert har för "De apatiska" gjort intervjuer med ett stort antal barnläkare, sköterskor, politiker, präster och andra som på olika sätt kom att spela roller i dramat om de apatiska barnen. Frågan började dyka upp i media under 2003 och växte sedan till en stor politisk stridsfråga innan den på senhösten 2005 neutraliserades genom beslutet att i princip bevilja amnesti för de många asylsökande som vid den tiden väntade på avvisning eller höll sig gömda.

Gellerts bok innebär ett generalangrepp på namngivna personer inom Migrationsverket, regeringens samordnare för de apatiska barnen Marie Hessle, på migrationsministern Barbro Holmberg och inte minst på statsminister Göran Persson. De höll länge fast vid tesen att den stora förekomsten av apati bland asylsökande barn i Sverige orsakades av barnens föräldrar, som genom manipulation, droger och på andra sätt ansågs tvinga fram det apatiska tillståndet hos de egna barnen. När Gellert i efterhand går igenom alla fallen kan han inte hitta ett enda säkert belägg för den tesen. Barnen var sjuka på riktigt och tvingades svårt sjuka iväg från Sverige för att tillsammans med sina föräldrar bli dumpade på en flygplats i det hemland de en gång lämnat på grund av förföljelser. Under perioden försvann desstuom nästan helt möjligheten att få asyl i Sverige i och med att över 90 % av alla asylsökande kom att bli skickade tillbaka till sina hemländer.

När oppositionen mot utvisningarna växte fram spelade Svenska kyrkan och de andra kristna samfunden en avgörande roll. Ärkebiskopen K G Hammar ställde sig i spetsen för oppositionen tillsammans med Lennart Molin från Sveriges Kristna råd. De initierade det så kallade påskuppropet för amnesti, som på våren 2005 samlade in bortåt 175 000 namnunderskrifter. Hammar & Co fick också med sig fem av riksdagspartierna, vänsterpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna, folkpartiet och centern. Mot dem stod svensk politiks betongpartier, socialdemokraterna och moderaterna.

Till sist var det miljöpartiet som kom att driva socialdemokraterna till omvändelse. De ställde amnestin som villkor för att stödja regeringens budget inför valåret 2006 och till sist var Göran Persson tvungen att byta fot för att rädda regeringsmakten.

Gellerts bok är oerhört väldokumenterad. En mängd flyktingöden berättas tämligen detaljerat och som läsare blir man helt övertygad om äktheten i de apatiska barnens symptom. Man blir också högeligen förvånad över de attityder till asylsökande som då förekom - och gissningsvis fortfarande förekommer - bland personal på Migrationsverket, hos polisen och i vissa politiska grupperingar. Ibland kan boken kännas en aning långrandig - men sammantaget ger den en oerhört intressant inblick i maktens och manipulationens Sverige.

Gellert Tamas:
De apatiska
Om makt, myter och manipulation
620 sidor
(Natur och Kultur 2009)


Insnöade

Kategori: Allmänt



Ledig lördag. Har bara varit utanför dörren för att med jämna mellanrum hålla gången upp till förstubron skottad. Ett av vinterns många snöoväder passerar idag och ger stora mängder snö, till all lycka ganska lätt och luftig till konsistensen.

Att hålla entregången och garageuppfarten rena från snö är nästan en plikt för en norrlänning. När jag arbetar med snöskyffeln tänker jag nästan alltid på min farfar Artur, som gärna stod ute på gårdsplanen med sin snöspade, filande på snökarmarna. Snygg skall det vara!

Insnöad är man väl kanske också på andra sätt. Tittar på OS från morgon till kväll. Först repriser från gårdagen, då vi var hos goda vänner och därmed missade sändningarna. Och sedan nu ikväll dagens tävlingar. Anja är snart i farten igen. Man kan ju inte annat än beundra hennes s k vinnarskalle och mod. Men även i längdskidåkningen verkar det ju finnas goda medaljchanser i varje lopp. Idag är det dags för Markus Hellner igen, igår tog charmiga Anna Haag en silvermedalj. Och Sverige lilla älskling, Charlotte Kalla, har väl inte sagt sista ordet ännu.

The Globe

Kategori: Allmänt



Det blir inte så mycket fotograferat just nu. Vinterbilderna har jag redan tagit och bilder inomhus blir inte alltid så där jättebra. Men förra helgen tog jag i alla fall några bilder av Globen, att använda i Hammarbykyrkans informationsblad, som jag numera är redaktör för. En bild i solljus och en i kvällsbelysning blev tillräckligt OK för att publiceras i detta forum.