Idag är det 25 års sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Under eftermiddagen har P1 sänt ett program om Olof Palme, om mordet och om hans livsgärning. Jag har just hört Ingvar Carlsson och Joakim Palme tydligt säga ifrån att mordet faktiskt är löst och att Lisbeth Palme pekade ut mördaren, dvs Christer Pettersson. Det är också vad jag tror. Men rättsapparaten lyckade inte fälla honom, vilket förstås är en stor brist.

Just nu läser jag Henrik Berggrens "Underbara dagar framför oss", om Olof Palmes tid i politiken. Palme började sin politiska karriär i slutet av 50-talet som assistent till Tage Erlander. Redan i den rollen och som utbildnings- och kommunikationsminister på 1960-talet kom han att i hög grad prägla hela den socialdemokratiska politiken. Från det att han blev statsminister 1969 kom han förstås att i ännu mycket större utsträckning bli initiativtagare till viktiga "reformer" av det svenska samhället, reformer på både gott och ont. Berggrens bok ger oss en ytterst väldokumenterad och intressant bild av svensk samtidshistoria - men Olof Palme som periodens politiska centralfigur.

Ett par dagar efter mordet 1986 hade jag kameran med och besökte mordplatsen. Bilderna av blomsterhavet tog jag vid det tillfället.