Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Tomt

Kategori: Allmänt

Efter så gott som fem hela veckor med barn och barnbarn i vår omedelbara närhet - t o m mellan oss i sängen vissa nätter (barnbarn alltså) - är vi fr o m idag ensamma i stugan på Renörsudden. Först var vi alla till Turkiet. Efter att vi sedan haft ett par, tre ensamma dar i stugen kom J upp, därefter Ms med sambo och tre barn, därefter Ma med make och två barn och slutligen A, J:s sambo. Idag har Ma med familj som sista besökare lämnat Renörsudden. De tänker köra hela vägen till Stockholm under eftermiddagen och kvällen idag.

Vi är oerhört tacksamma att vi har en så fin relation till barnen och deras respektive att de vill sätta av stora delar av sin semester för att bo och roa sig tillsammans med oss. Jag tycker personligen att de här veckorna i stugan med barnen och barnbarnen omkring mig är årets absoluta höjdpunkt, kanske det som mer än allt annat gör livet värt att leva och som ger mod och energi inför vinterns påfrestningar.

Det uppstår ett visst vakum när de lämnar. Lite som att sommaren är slut. Men den känslan brukar vara tillfällig. Kan t o m bli ganska skönt att ha några dagar här på tu man hand, att slippa storhandla och stordiska. Dock brukar vi den här "sista barnbarnsdagen" i stugan tänka på våra egna föräldrar, kanske särskilt på Anitas föräldrar. Hur de stod och vinkade adjö till oss, hållande om varandra och med tårarna i ögonen. De såg framför sig ett helt år, med 90 mils avstånd till oss. Anita och jag, vi är kvar några dagar till här uppe sen träffar vi alla igen hemma i Tyresö, Stockholm och Täby.



PDOL, Pite dansar och ler har pågått i helgen. Igår tog jag Embla med in till stan och testade tillsammans med henne ett antal attraktioner på Tivoliavdelningen. Inte varje dag man åker radiobil och berg- och dalbana. Den sistnämnda var så där lagom tuff, väl anpassad till 5-åringar och 65-åringar.




Husgrodan kom fram igår kväll. Höll oss sällskap på uteplatsen i ett par timmar, sittande under bordet. Tog den här bilden med blixt.



I björken nere vid strandlinjen har vi de senaste dagarna haft ett par hackspettar. De håller på att perforera björkens skyddande näverhölje. Vill de ta kål på björken eller har de något högre syfte med sitt ständiga hackande?

Minnet av mor Maria

Kategori: Allmänt



Idag för ett år sedan, den 31 juli 2010, avled mor Maria efter flera år på Hortlaxgårdens demensboende. Hon väntade med att lämna jordelivet tills vi alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn varit uppe på sommarbesöket och hälsat på henne. Några av oss fick också förmånen att sitta vid hennes sida de sista timmarna. På ett sätt kändes hennes död som en befrielse. Sju år på ett demensboende räcker mer än väl, är inget man själv önskar sig som slut på livet. Men ändå tänker jag förstås på henne med saknad en dag som denna.

Bilden av mamma Maria är tagen något av de första åren på 1940-talet. Hon bör vara runt 25 år på bilden. Den är sannolikt tagen av pappa Gunnar eller möjligen av hans bror Tore.  Mamma sitter på förstutrappan till sitt barndomshem i Norra byn i Blåsmark eller Nåre Moijra (neri myren) som bydelen populärt brukade kallas.

Bagisbarnen are back

Kategori: Allmänt



Efter ett par dagars resa till de övre delarna av Tornedalen är Bagisbarnen och deras föräldrar tillbaka hos oss i stugan. Den lille vandraren har alltså återupptagit sina upptäcksfärder på den stora stugtomten.



Torsdagen bjöd på sol, värme och lätt bris. Några av oss gjorde en båttur till Tallskär, en närbelägen sandö.



E i funderingar på Tallskär



Vi avslutade kvällen på stugans grillplats.



Fram mot ½12-tiden på natten tog jag de här bilderna av det rosaskimrande havet och den röda himlen i norr.



Fredag eftermiddag hälsade vi på A-L m familj på Fårön. Här är A ute på Sandlundsviken med E.



M och den lille vandraren på Fåröstugans - Strandbos - brygga.
 


Tillsamman med min svåger och E gjorde jag en liten tur runt "Ringiusudden" och tittade på de fantastiska, stora nybyggen som tillkommit sedan "min tid" på Fårön.