Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Novemberrosor

Kategori: Allmänt



Det är inte varje år som rosorna står i full blom i slutet av november. Men idag - den 20 november - ser det ut så här i trädgården.

Vi som matar fåglar

Kategori: Allmänt



Det brukar ju skämtas om pensionärer som sitter på parkbänkar och matar fåglarna. Som nyblivna pensionärer matar vi också fåglarna, men på ett lite mer rationellt sätt. Inom bekvämt synhåll från köksfönstren har A satt upp ett antal fågelmatningsanläggningar, där vi dagen lång kan iaktta fågellivet. Talgoxarna är just nu flest men också blåmesar, nötväckor, tofsmesar, pilfinkar och dessutom en eller annan nötskrika och en eller flera vackert färgade hackspettar frekventerar vår fågelrestarang. Ibland kommer också en flock skator och occuperar trädgården. Då försvinner snabbt småfåglarna - men när A knackar på fönstret ger skatorna sig iväg och småfåglarna återkommer. A står alltså för matförsörjningen medan min uppgift är att i skydd av köksfönstret fotografera trädgårdens gäster. På bilden syns en av våra talgoxar.

Barn tidigt eller sent?

Kategori: Allmänt



Tvåbarnsföräldrar december 1975, A är nyss fyllda 27 år och C-O är på väg att bli 30 år.

Jag hörde idag ett radioprogram, som bl a tog upp det förhållandet ett förstföderskor blir allt äldre och att dagens unga enligt en undersökning tycker att åldern mellan 30 och 35 år är rätt tid att bli föräldrar. Dvs man skall enligt undersökningen helst vara 30 innan det första barnet föds och man skall vara max 35 när man får det sista barnet. Man kan för det första ifrågasätta detta korta intervall; det blir t ex svårt att få tre barn i familjen. Men framförallt kan man ifrågasätta det kloka i denna utveckling mot allt senare barnafödande.

Själva fick A och jag vårt första barn då vi var 23 resp 25 år gamla och det andra tre år senare. En alldeles utmärkt ålder att börja, tycker jag. Jag hann ta hand om två småbarn innan jag började min egentliga arbetskarriär. Det var betydligt tuffare när trean kom, 10 år efter barn nummer 1. Då kände jag verkligen av den stora konflikten mellan att satsa på barnen och att satsa på jobbet.

I och med det tidiga barnfödandet blev vi också relativt tidigt "fria" från det direkta föräldraansvaret. Vi fick en allt bättre ekonomi och vi kunde ge oss ut på resor - och nu i en livssituation där löner och andra villkor var betydligt mer gynnsamma än de var under våra ungdomsår.

En ytterligare fördel med tidigt födande är förstås att man också blir far- och morföräldrar relativt tidigt i livet. Och alltså i bästa fall kan få många år tillsammans med livets krydda, barnbarnen. Om förstföderskorna börjar vara 35 år och mer och det fortsätter även i nästa generation kommer far- och morföräldrarna att vara över 70 år när första barnbarnet föds och kanske döda innan det sista kommer till världen. Inget att direkt se fram emot, eller hur?

Den utveckling vi nu ser är ju delvis en anpassning till regelverket för föräldraledigheter, som ju innebär att det är förmånligt att först skaffa sig en bra lön innan man får barn. De blivande föräldrarna handlar alltså rationellt i förhållande till de villkor som gäller. Men ett regelverk går ju faktiskt att ändra på. Borde övervägas, tycker jag.


Morgon i sängen, våren 1975. Observera den enhetliga nattklädseln.