Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Mitt digitala kameramuseum

Kategori: Allmänt

Vi städar i källaren - och då har mina gamla kameror kommit i fokus. Min hustru har ifrågasatt behovet av att spara alla numera obrukbara eller svårbrukbara kameror till eftervärlden. Idag tog jag mig för att fotografera alla kamerorna för att på sikt åtminstone ha ett digitalt minne av de prylar som genom åren berett mig så mycken glädje. Tills vidare fick de också en plats i ett litet kameramuseum jag skapat i den gamla bokhyllans vitrinskåp, den bokhylla som sedan några år är degraderad till plats i gillestugan. Här återger jag nu mina kameror i kronologisk ordning. Det handlar om de kameror jag har kvar. Ett par från senare år har jag donerat till min son, varför de saknas i muséet.
 

Den här spegelreflexkameran köpte min far i mitten av 1950-talet. Fram till dess hade min farbror Tore stått för familjens fotograferande. Nu hade vi en egen kamera. Med den här kameran tog jag mina första egna bilder. Vi hade den bl a med när pappa och jag 1957 gjorde ett Stockholmsbesök och när vi efter bilköpet 1960 gjorde turistresor, 1960 till Dalarna och 19601 till Skåne tur och retur.
 

Minförsta egna kamera var en Zeiss Ikon Contina med fast optik. Fick den runt 1962 och använde den i ett par år.
 

Mitt intresse för foto växte snabbt och jag började längta efter en systemkamera. Det blev en Edixa, ett lågprismärke. Edixa tillverkades i Tyskland och sålde ganska bra i mitten av 60-talet. Men kameramärket försvann ganska snabbt från marknaden. 
 

1967 köpte jag en Asahi Pentax Spotmatic. Spotmaticen var först med spotmätning och var under 60-talets sista år en riktig föregångskamera. Kände mig mycket stolt över att jag ägde en sådan innepryl. På kameran sitter det mest ljusstarka objektiv jag ägt, ett Super-Takumar 1:1,4 med 50 mm normalbrännvidd.
 

Spotmaticen höll bra och tjänade mig i många år. Men snart ville jag kunna kombinera  fotografering i svartvitt och med diabildsfotografering. Då blev det en kompletterande Pentax, en MX. Kunde använda samma objektiv som till Spotmaticen, vilket var rationellt.
 

När Spotmaticen lade av i slutet av 70-talet köpte jag ytterligare en Pentax. Nu blev det min första kamera med bajonettfattning, en Pentax Program A. Fick då köpa en ny uppsättning objektiv. Men nu hade jag ju en hygglig inkomst att betala med.
 

I mitten av 80-talet kompletterade jag utrustningen med en liten Minox 35 GT. Den rymdes i innerfickan. Hade den bl a av en slump med när Brevledningen gjorde en överraskande morgontur med ballong över Stockholm 1987 (tror jag det var).
 

På 90-talet blev det ytterligare en Pentax, en MZ-5. Med den tog jag analoga bilder fram till 2000-2001. Därefter har det bara blivit digital fotografering. Först blev det en enkel Olympuskamera. Sedan började min Canonresa. Den första Canonen var en Powershot G3, som jag använde 2002-2005. Både Olympusen och Powershoten vandrade vidare till min son, som vid den tiden blivit far och börjat intressera sig för familjefotografering.
 

Nästa Canon blev en Powershot S3IS, en kamera med fast zoomoptik med mycket stort zoomomfång. Den tappade jag tyvärr ganska tidigt i marken och objektivet kraschade (vilket bara yns om tar bort locket).
 
När den första långzoomkameran kraschade köpte jag direkt en ny Canon Powershot, nu med beteckningen SX1IS, egentligen en modernare version av den förra kameran. Den kameran använder jag fortfarande - framförallt på resor, promenader etc, dvs då man vill ha alla brännvidder med utan att behöva bära alltför mycket.
 
I fjol köpte jag så äntligen en digital systemkamera. Det blev en Canon 60D med två olika zoomobjektiv. Tungt att bära med sig - men överlägset bäst hittills när det gäller att minimera brus och teckna skarp. Med den kameran har jag tagit bilderna av de historiska kamerorna.
Kommentera inlägget här: