Bildsurr från Myggan

Jag har nog skrivit det förut - men nog är väl julafton trots allt en alldeles speciell dag på året. Inte minns jag vad jag gjorde andra helgdagar i mitten av 1950-talet - men julaftnarna med farmor och farfar och mina kusiner i Djupviken utanför Piteå har jag i ett välbevarat minne.

Det blev så till sist julafton även detta år. Men sextiosjunde julafton - kanske den vintrigaste vi haft sedan vi kom till Tyresö för 42½ år sedan. Efter frukost gick Johanna och jag en entimmes promenad med Indra fram och tillbaka till Albybadet. Mycket snö, några skidåkare ute i spåret - men annars ganska folktomt. Indra släpptes lös vid badet och lekte glädjefullt i den djupa snön. Hon har blivit som en valp igen efter att livmodern togs bort i somras.

Från morgonen värmde vi upp det nya uterummet för första och kanske enda gången denna vinter och när julgästerna anlänt blev det fika där. En ny tradition får vi hoppas. Sen blev det Kalle & Co, i år med icke märkbara bortklippningar av vissa karaktärer med svart och judiskt utseende. Även i år blev det därefter julmat, som som vanligt smakade mycket gott.

Julklappsutdelningen inleddes med att en tomte kom inrusande, på flykt från den lilla kollegan Vrese, som ville bita henne i benen. Tomten delade ut julklappar till barnen men drog snabbt vidare till andra mål. Den traditionelle julklappsutdelaren, dvs jag, fick ta över. Kändes som om vi faktiskt hade färre julklappar i år, dvs att vi inte bara pratat om att köpa färre utan också överlag lyckats med det.

Sent på kvällen var vi till Skarpnäckskyrkan, Alliansmissionens kyrka vid Skarpnäcks allé, där Martina sjöng i en midnattsmusikgudstjänst. Hon avslutade med en fantastiskt bra version av O Helga Natt. En stolt far filmade de två sista sångerna och har på juldagen lagt ut inspelningen på Facebook.

https://www.youtube.com/watch?v=-9WriQxejBE