Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Ett tal till våren

Kategori:

Foto: Leif Kennerberg
 
Har idag hållit mitt första offenjtliga tal till våren. Som vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Tyresö blev jag tillfrågad om att vårtala vid hembygdsföreningens valborgsmässoeld vid det gamla torpet Alstorp i Tyresö. Till min egen förvåning tackade jag "ja". Det blev ca 8 minuter till sist, efter en del strykningar under dagen. Ett par timmar innan trodde jag att allt skulle bli inställt. Regn och hagel vräkte ner och det blåste rejält. Men när vi gick iväg till Alstorp var himlen blå och det var vindstilla. Talet funkade bra, tycker jag. Alstorp saknar el så jag fick en batteridriven högtalarväst som gjorde att auditoriet i alla fall uppfattade spridda skurar av det jag sade.
 
 
 
Så här blev talet:
 

Jag heter Carl-Olof Strand och är kristdemokratisk vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Jag bor i Fårdala och tillhör de någorlunda stadigvarande besökarna vid det här valborgsevenemanget.Jag har egentligen alltid tyckt att det verkar lite egendomligt att hålla mer eller mindre menlösa tal till eller om våren - men nu står jag i alla fall här. Det är mitt första vårtal och reaktionerna får väl avgöra om det också blir det sista.

 

I år är det i alla fall lätt att säga att våren är efterlängtad.

 

På den tiden när jag arbetade tänkte jag nog på vädret mest på helgerna - men nu som pensionär tänker jag på det varje dag, och den vinter vi haft har verkligen varit seg.Snön lade sig i slutet av november och har sedan inte vikit undan förrän nu i april. Vecka ut och vecka in i mars/april hade vi kalla och klara nätter och dagar. Sällan har vi längtat så efter sol och värme som i år.

 

Jag tog del av Berglins seriestrip i Svd i söndags och den hette "Efter vinterförvaringen". Berglins konstaterar där att den här vinterns snömängder förmodligen har pressat tillbaka landhöjningen till 1850 års nivå. Mannen i rutan säger: Tillplattad rhododendron, tillplattad klotgrill, tillplattade utemöbler, tillplattade själar .." Kvinnan replikerar: Ja, vad vi behöver nu är gigantisk pump så att vi kan blåsa upp alltihop igen".

 

Tillplattad rhododendron och tillplattade själar.... Så sant - men har inte våra själar i alla fall börjat blåsas upp igen de senaste dagarna. Snön är i alla fall borta nu även om björkarna dröjer längre än vanligt . Men - det blir nog riktig vår och sommar även detta år 2013.

 

Jag är född och uppväxt i Piteå i Södra Norrbotten, ca 20 mil söder om polcirkeln. Även där firar man valborg med eldar och dessutom till skillnad från här med små korvgrillningseldar i anslutning till den stora brasan. Som grabb tyckte jag att valborgsmässoaftonen var en av årets stora kvällar. Hela stan var på benen ungefär som vid skyltsöndagen i december.Ett år fick jag möjlighet att vara med och göra en kollektiv brasa. På en av tomterna i grannskapet fällde man ett antal björkar. Vi grabbar fick lov att ta hand om grenarna som man inte vill ta hand om som ved. En av polarnas fäder skaffade eldningstillstånd och bidrog med transportfordon och kompletterade dessutom brasan med kartonger och annat förpackningsmaterial från sin speceributik. Så fick vi ihop en brasa. Men vi var lite tidiga med tändningen och dessutom brann brasan infernaliskt snabbt. Kände mig mycket besviken över att det gick så fort. Men det gick över när vi drog vidare till en angränsande brasa med mer långbrinnande material och bättre korvgrillningsmöjligheter.

 

Våren står ju för pånyttfödelse och är vår mest positivt laddade årstid.  Det som hänt de senaste åren i demokratisk riktning i arabvärlden har kallats "den arabiska våren". Och vi som är lite äldre minns också "pragvåren" 1968, då tjeckerna första gången försökte befria sig från det sovjetiska oket. Våren som metafor för en positiv utveckling och förändring.

 

Vi brukar längta till våren och förstås sommaren, men sällan hör man någon som längtar intensivt till hösten eller vintern. Länge funderade jag och min fru på att återvända till våra hemtrakter i norr, men våren här nere kom delvis i alla fall att avgöra att vi stannade här nere. När vi bott här i tio år hade jag 1980 ett jobb på gång i Luleå. Vi låg vakna en hel natt och funderade fram och tillbaka och dagen efter tackade jag nej - och så blev vi kvar här i Tyresö. Om jag minns rätt var det våren och framförallt månaden maj månad ett viktigt skäl till att vi stannade. Maj brukar vi betrakta som den stora skillnaden, en nästan en sommarmånad här och en sista halvvintermånad i Norrbotten.

 

Nu har vi maj månad framför oss - en enda lång explosion i naturen. Jag är mycket aktiv amatörfotograf sedan ungdomsåren. Numera har jag mina foton skannade och katalogiserade och kan då konstatera att - bortsett från själva sommarsemestern - är maj den månad som genererat flest bilder genom åren. Då står naturen i sin mest intagande skrud och lockar till exponering.

 

Våren har väl också en särställning i musiken. Klassiska kompositörer som Grieg och Vivaldi har gjort kända vårstycken. "It might as well be spring" och "Spring is here" tillhör jazzen främsta standardrepertorar (bägge skrivna av Richard Rogers). I Schlagerfestivalens barndom vann vårlåtar två år i rad den svenska finalen. Ni minns kanske "April, april" med LillBabs (en vår är här igen)  och året därpå "Sol och vår" med Inger Berggren. Alla vi som kommit upp i åldrarna minns förstås också Jules Sylvains "Ja, det är våren som har kommit tillbaka igen".

 

Och sen förstås alla vårsånger vi fått höra idag. Bara att vi står här och just har lyssnat på Tyresökörens vårrepertoar är väl ett yttersta bevis på att våren lockar fram sången och musiken i oss på ett exceptionellt sätt. Vi kunde ju bara tänka tanken att samlas här den 1 december och sjunga välkommen-vinter-sånger. Blir nog inte särskilt populärt.

 

"En torr och kall vår gör sommaren kort och vinterns föda fördriver" skrev en gång Lars Vivallius i sin "Klagovisa över en torr och kall vår", den berömda 1600-talsdikten som är en enda lång bön om en fin och givande sommar.

 

I första versen är Vivallius ganska pessimistisk....

 

En torr och kall wåhr/gör Sommaren kort 
Och Wintrens föda fördrifwer/ 
Gud hielpe/ som råder/ sij Wåhren går bort/ 
Och liten glädie oss gifwer/ 
Sool warma/ förbarma/ 
Hoos Wädreth tort/ 
Nu kölden Sommaren rifwer.

 

Den här våren har visserligen varit kall men nu på sista tiden har det ju i alla fall regnat då och då - så vi ju kan väl ändå hoppas att de gamla tecknen inte slår in utan att vi får en fin och varm sommar. Vi kan väl instämma i Vivallius bön i vers 2:

 

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

 

Sen finns det 20 verser till --- men de ska jag bespara er.

 

Vi hoppas alltså med Vivallius på en fin, "en wunderschönen monat Mai" (som en annan klassisk kompositör Robert Schuman musikaliskt beskrivit) och också en lång, vacker och avkopplande sommar. Själva drar vi norrut till Bottenvikens kust i mitten av juni. Då bör isen på Bottenviken ha lösts upp och de bofasta stuggrannarnas stora uppskottade snödriva ha hunnit tina upp.

 

Tack till Hembygdsföreningen som arrangerat det här valborgsfirande och tack till Tyresökören som vanligt stått för den alldeles nödvändiga sången.

 

Till sist skall vi väl traditionsenligt också utbringa ett fyrfaldigt leve för våren, den leve ....

 

Foto: Leif Kennerberg

 

 

Kristina i Helsinfors

Kategori:

 
Vi såg "Kristina från Duvemåla" på Cirkus i Stockholm för ca 15 år sedan. I helgen var det dags igen, fast nu på Svenska Teatern i Helsingfors. Jag och tjejerna M och J hade köpt en paketresa som julklapp till min hustru. Jag fick följa med mot att jag tog med mig kreditkortet. Med var också Embla, 7 år, samt två ännu ofödda musikaldiggare, i vars och ens av mina döttrars livmodrar.
 
Vi åkte med Silja Symphony till Helsingsfors natten till lördag. På lördag hann vi med lite sightseeing i staden innan den fyra timmar långa musikalen började kl 18.30. På söndag besökte vi bl a Seelife, ett akvarium med fiskar från alla världens hörn. Och natten till idag åkte vi med Silja Serenade tillbaka till ett kallt och småsnöigt Stockholm.
 
Historien om Kristina och Karl Oskar är väl "The greatest Swedish story ever told". Musikalen tycker jag har det mesta - bra musik, fina texter och en "berörande"-faktor som vida överglänser det mesta andra i musikalväg. Det trillar en tår då och då, måste jag erkänna.
 
Lördag morgon anlände vi till ett soligt men kyligt Helsingfors. Här är vi på väg in i hamnen.
 
Silja Symphony i Olympiahamnen i Helsingfors
 
Kejsarinnan Alexandras obelisk på Salutorget vid hamnen
 
Domkyrkan med den magnifka trappan
 
Resenärerna på trappan till domkyrkan
 
Vitt mot en djupblå himmel
 
På lördag eftermiddag tog vi en spårvagn till Sibeliusmonumentet i nordvästa Helsingfors
 
Embla och Jean Sibelius, Finlands störste tonsättare
 
Sealife låg uppe vid Tivoliområdet. Det åkte vi med spårvagn på söndag.
 
Till en Helsingforstur hör förstås lite sedvanlig kryssningsunderhållning. Både för barn och vuxna.