Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

I mina kvarter

Kategori: Allmänt

Ett alster i skulpturparken vid Norra Hamnen

Jag växte upp på Storgatan 16 i Piteå, några hundra meter från Norra Hamnen. Där låg farfars båt och väntade på familjens båtutflykter i stans vackra skärgård. Idag gick vi en sen kvällspromenad ner till hamnen och till stadsparken, där jag på en kort smalfilm från 1950 försöker cykla på en grusgång med en liten trehjuling. En nostalgisk rundvandring i de trakter där jag levde mina första 8 levnadsår tills vi 1954 flyttade lite ut från stans absoluta centrum till familjens nybyggda hus på Mellangatan.
 
Intill Norra Hamnen finns numera en skulpturpark - med bl a denna fena som sticker upp ur den gröna gräsmattan.
 
Anita och ett annat av konstverken vid hamnen.
 
En havande kvinna fanns också i skulpturparken.
 
Vid fiskarstugan i hamnen sitter denna gubbe och blickar mot nordost och det norra utloppet från Piteå. Ganska precis framför gubben låg min farfars båt i hamn under mina uppväxtår.
 
Här låg alltså den norra småbåtshamnen redan under min barndom. Men båtarna är andra än på 50-talet.
 
Från Tages bro över Strömmen eller Kanalen, kärt barn har många namn. I bortre ändan av bilden föll en grannpojke på 50-talet i vattnet och drunknade. Han hittades efter några dagars draggning i vattnet strax intill min farfars båt i hamnen. En händelse som påverkade mig rätt så starkt när det skedde.
 
I fjol invigde Piteås fritidsförvaltning en gigantisk träkaj längs Kanalen. På min tid var här björkskog  och sly.
 
I stadsparken, bara ett hundratal meter från mitt barndomshem, har kommunen i sommar ställt i ordning sju minträdgårdar, vilka samtidigt fungerar som någon slags kontstverk. I bakgrunden på denna tredje bild från trädgårdarna ser man gammellasarettet, numera vandrarhem. Det var Norrbottens första sjukhus, tror jag, men när jag var barn användes det som bostad för problemfamiljer. Man drog sig helst inte så långt som till lasarettet - eftersom grabbarna som bodde där inte var att leka med.
 
På den är delen av Storgatan låg farfars hus, där jag framlevde mina första åtta år. Huset revs 1965. Gatan leder till Rådhustorget och fortsätter sedan rakt genom stan ända bort mot Backenområdet. Stans längsta gata - möjligen i konkurresne med Nygatan.
 
 
 

Hos de som gått före

Kategori: Allmänt

 
I en liten lucka i dagens program stannade vi till på kyrkogården i Öjebyn. Här ligger många av Anitas släktingar begravna. Vi gick runt en stund i den vackra eftermiddagssolen och njöt dessutom av det som kanske varit sommarens varmaste eftermiddag i Piteå.
 
J W Utterströms farmiljegrav - med Anitas mormor och morfar samt barnen Stina och Tage som bägge dog i tonåren i lunginflammation respektive tbc.
 
Här vilar lilla Sigrid, en moster till Anita som bara blev ett par år. Dog också av lunginflammation.
 
Här hittade vi också igen Anitas moster Lili och hennes man Sivert.
Öjeby kyrkogård är ju den ursprungliga församlingens kyrkogård och här finns många gamla gravar.
 
Inskription på kyrkogårdens gravkapell
 
Ett kors på ett gammal träd
 
Den gamla kyrkan i Öjebyn ligger inom synhåll från kyrkogården.
 
Intill kyrkogården ligger också Gotisvallen - här med några moderna Pitebor på cyklar.
 
Öjebyns kyrkstugor tillhör Pitebygdens sevärdheter. I bakgrunden kyrkan på högsta punkten i det som en gång i tiden var Piteå gamla stad, grundad redan 1621 av Gustaf II Adolf.

Pilgrim på Vallsberget

Kategori: Allmänt

Vackra vyer från Vallsbergets utsiktstorn, mot Svensbyn och Piteälven med Svensbyfjärden.

I Tyresö slottspark finns sedan några år en pilgrimsrunda, baserad på biskop Martin Lönnebos välkända "frälsarkrans". Nu har Piteå Kristna Råd gjort en liknande satsning. I Tyresö är kransens "pärlor" vackra runda stenar, i Piteå är pärlorna bilder med text. I Tyresö vandrar man runt i slottsparken, här i Piteå har man förlagt vandringsleden till Vallsberget och Lindbäcksstadion. Man utnyttjar delvis skidstadions spårvägar, delvis naturliga stigar i området.
 
Idag gick vi den 4,5 kilometer långa rundan i vackert och varmt sommarväder. Leden förde oss bort mot Swensbylida och sedan upp på Vallsbergets topp, 110 meter över havet. Nedstigningen skedde i utkanten av Vallsbergets utförsåkningsyta.
 
Första delen av pilgrimsrundan gick längs skidstadions asfalterade skidspår
 
Här passerar vi Ökenpärlan i en grön Norbottensskog.
 
Vacker stig i vacker skog
 
Här stötte vi på en varning för skjutbana.
 
Den här skylten fanns vid skutbanan. Det råder knappast något tvivel om vilket djur man övar på att skjuta.
 
Blommor längs leden
 
Här passerar leden en kornåker i utkanten av Svensbyn
 
En typisk Svensbygård
 
Bekymmerslöshetspärlan sitter på en stolpe där en skylt förbjuder stolpklättring.
 
På väg upp mot Vallsbergets topp
 
Långt borta mot Markbygden såg vi dessa blivande vindkraftverk sticka upp ur storskogen.
 
 Ett för Piteortens berg typiskt stenparti från inlandsisens tid, i det här fallet på toppen av Vallsberget.
 
Här är vi på väg tillbaka ner mot Lindbäcksstadion i utkanten av Vallsbergets utförslöpa.