Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Lanzarote

Kategori: Allmänt

 
 
För tredje året i rad har vi tillbringat ett par veckor på Kanarieöarna, det klassiska resmålet för svenskar som vill ha det lagom varmt och soligt. Efter Gran Canaria (2012) och Tenneriffa (2013) blev det i år Lanzarote som fick vårt besök och vägra turistpengar. Med oss har vi haft Martina, Petter och barnen. Vi åkte ner den 11 april och kom tillbaka till den svenska våren den 25 april. Vi har bott på Lanzapalya, ett lägenheteshotell mitt i Puerto del Carmen, som är Lanzarotes största turistort. Läget var bra, nära till allting och ändå helt utan störande trafikljud. Ett allvarligt fel fanns dock, anläggningens wi-fi var ytterst svårflörtat. Fungerade inte i eller utanför våra lägenheter. I princip måste man sitta i poolbarens närhet för att uppkopplingen skulle fungera. En prövande upplevilse för en internetberoende pensionär. Men en ganska nyttig prövning, tyckte hustrun.
    Jag är böjd att säga att Lanzarote är den trevligaste av de Kanarieöar vi hittills besökt. "Jag trivs bäst i öppna landskap" sjunger Ulf Lundell och jag håller med honom. Lanzarote är verkligen ett öppet landskap. Vulkaner och lavafält, några vinodlingar, inga skogar och många vackra stränder. Svart sand och enbart vita hus. Arkitekten också konstnären César Manrique har haft stor betydelse, ligger bakom många vackra byggnadsverk och monument och har dessutom fått till stånd ett strikt regelverk för hur husen får se ut, vilket ger öns bebyggelse ett mycket enhetligt och vackert, vitt utseende.
    Under de fjorton dagarna har vi hunnit med en marknad i Teguise, en vulkantur i Timafaya nationalpark, en ridtur på kamel, en utflykt med Ulf S (f d Tyresöbo och fjällvandrarkompis) och hans nya kvinna, Anne, till grannön Fuertventura, en busstur till den administrativa huvudorten Arrecife, en biltur en till öns nordspets med Mirador del Rio, Jameos del Aqua och en kaktusträdgård som Manrique-skapade turistanläggningar och en annan biltur till de södra delarna med El Golfo och Papagayastranden som största naturupplevelser.
   Vi har också hunnit med mindre trevliga besök på Hospiten, öns sjukhus, som lyckligtvis låg bara tio minuters gångväg från vårt lägenhetshotell. Det har blivit tre besök. Borttag av stygn efter skärsår innan utresan, urinvägsinfektion samt mjölkstockning har krävt åtgärder, de två senare med starka spanska penicillinkurer. Men församlingens äldste samt de tre barnen har hållit sig friska och krya.
 
Lanzaplaya - vårt hem på Lanzarote under fjorton dagar
 
Bad i poolen var förstås en viktig sysselsättning
 
Första söndagen besökte vi Tegusie, öns första huvudstad, där det varje söndag är en stor marknad.
 
En kameltur är ett måste på Lanzarote. Här kameler som väntar på att få arbeta.
 
I anslutning till kamelturen åkte vi också en rundtur uppe bland vulkankratrarna i Timanfaya nationalpark. Fantastiska vyer i ett landskap som skapades så sent som på 1700-talet då Lanzarotes vulkaner hade ett stort utbrott.
 
Tillsammans med Ulf och Anne gjorde vi en dagsutflykt till Correlejo på Fuerteventura
 
I väntan på utflyktsbussen
 
En cowboy på Hotellgatan
 
Í Arrecife, den nuvarande huvudstaden, finns detta fort, Castillio del San Gabriel.
 
Och där fanns det också trevliga kanoner att leka med.
 
Vi fikar i Mirador del Rio, en arkitektonisk fullträff med magnifik utsikt mot den lilla ön La Graciosa.
 
Mera från Manriques Marador del Rio.
 
Och detta är ön La Graciosa
 
En rosenbuske på norra delen av ön.
 
Jameos del Aqua
 
Kaktusar av olika slag i kaktusträdgården.
 
G och E vid en av öns raukar.
 
Från vår biltur, dag 2, mot öns sydspets
 
El Glofo, med den berömda gröna sjön
 
El Golfo med P och G
 
Här badas det på en av Papagayastränderna
 
En lycklig liten badare
 
Playa del Carmen i kvällsljus med solen över bergen i sydväst.
 
Resan soligaste deltagare, V 7 månader.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spårvägar och leksaker

Kategori: Allmänt

En modern spårvagn med en påfallande ung förare.
 
Förra fredagen gjorde jag ett mycket trevligt nedslag i SL:s och leksakernas historia. Tillsammans med G, 5 år, besökte jag Spårvägsmuseet och Leksaksmuseet på Söder. Museerna finns i samma lokaler och entrébiljetten gäller för båda museerna. Avgiften för en pensionär och en 5-åring var inte större än 25 kr, dvs klart överkomlig. Sen blev det ju förstås direkt efter ankomsten lunch och sedemera även glassintag. Så totalkostnaden blev förstås högre.

Spårvägsmuseet är egentligen ett SL-museum, med gamla hästdragna "omnibussar", tidiga och mer moderna spårvagnar, bussar, tunnelbanevagnar och pendeltågsvagnar. Dessutom med en minitunnelbana inne i lokalerna som man mot en mindre avgift kan få åka med barnen.

Leksaksmuseet finns alltså i anslutning till Spårvägsmuseet. Här fanns det mycket utrymme för nostalgiska djupdykningar i leksaksminnen från förr. Flera modelljärnvägsanläggningar, Meccanobyggen, en samling av nära 1.500 modellbilar, modellflygplan, modellbåtar, dockor och mycket annat. Mycket kändes dock "gammalt" - med lite slitna montrar, ålderstigna skyltningar mm.
 
Enligt information i huset kommer bägge museerna att få flytta när det hus man håller till i skall rivas om ett par år. Spårvägsmuseet verkar ha fått nya möjliga lokaler i Hjorthagen (om jag nu minns rätt) - medan leksaksmuseet ännu är hemlöst på sikt. 
 
Egentligen är ju spårvägsmuseet ett SL-museum.
 
Buss 434
 
Här kör G tunnelbana.....
 
... och här klipper han biljetter i en SL-kiosk.
 
En Cola blev det också inne i tunnelbanevagnssimulatorn.
 
 Här är vi på väg ner i smörjgrop.
 
Där nere kunde vi kolla om det fanns rost under bussen.
 
Nostalgiska skyltar fanns det gott om - här en affisch från folkomröstningen om höger- eller vänstertrafik. Kan det har varit 1955?
 
Ett tunnelbanetåg i villamiljö var en intressant modellupplevelse.
 
I leksaksmuseet fanns denna Meccano-båt. Jag hade ett Meccano på 50-talet - men var aldrig särskilt bra på att bygga med plåtbitarna och skruvarna.
 
Dinky Toys och andra modellbilar en masse.
 
I Leksaksmuseets tak hängde denna Spitfire, som påminde morfar om Biggles bravader under andra världskriget.