Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Vinter-OS i Sotji är slut

Kategori: Allmänt

 
När man är 68 år fyllda har man - om jag räknar rätt - hunnit uppleva 17 vinter-OS. Det första jag minns var OS i Cortina 1956 med Sixten Jernberg som den mest framgångsrike svensken. Det vinter-OS som just passerat är det första jag kunna uppleva som pensionär - med de möjligheter det ger att följa i stort sett alla discipliner. Detta har jag förstås långtifrån gjort, men TV3 eller TV10 har stått på i stort sett hela dagarna, ibland dock bara som en ljudkuliss.
  OS i Sotji blev Sveriges bästa vinter-OS hittills när det gäller antalet medaljer. 15 stycken totalt, varav 2 guld, 7 silver och 6 brons. Ryssland vann medaljligan både om man räknar antalet guld (13) eller antalet medaljer totalt (33): Norge blev tvåa med 11 guld och 26 medaljer totalt. I maratonligan behåller Norge sin förstaplats. Med totalt 306 medaljer ligger de hela 50 medaljer före tvåan USA.
  Av de 15 medaljerna har 11 tagits i längdåkning på skidor. I övrigt är det curling och skicross och ishockey som bidragit. Såväl skidskytte som alpint blev t ex helt utan. Och gamla paradgrenar som hastighetsåkning på skridsko och backhoppning har numera knappt några utövare av klass i Sverige.
  Bäst är förstås guldmedaljerna i damstafetten och herrstafetten med Charlotte Kallas sista kilometer som pricken över i-et. Men avslutningen med Charlotte Kallas genomklappning på 30 km och Marcus Hellners sjukdom, som gjorde att han avstod 50-kilometersloppet blev mindre lyckad och drar förstås ner helhetsintrycket. Guld bör man helst vinna avslutningsdagen, då blir minnet av guldet mest levande.
  Många i media har sagt att detta är Sveriges bästa OS genom tiderna. Visserligen är det så om man räknar antalet medaljer – men om man sätter antalet medaljer i relation till antalet totalt utdelade medaljer är 2014 inte alls bäst. 1956 i Cortina tog Sverige 10 av 72 medaljer, nu blev det 15 av 294. Med samma andel borde det ha blivit 41 medaljer i år. Det var alltså trots allt bättre förr!
 
 

600 kvm modelljärnväg

Kategori: Allmänt

Idag skulle vi ha haft med oss Lukas, Anton och Embla till Tekniska muséet och den modelljärnvägsanläggning som Anitas kollega Torbjörn Onegård är och med och bygger. Men hela gänget av barnbarn var när dagen kom mer eller mindre sjuka. Så vi åkte ensamma. I den långa kön till entrén dök Göran Ernmark upp precis bakom oss. Göran var min chef på Marknadsavdelningen och Kontorrörelsen runt 1980. Han hade fru, barn och barnbarn med sig. Vi hann prata en del "postman-minns" medan vi köade.

 

Modelljärnvägen var en lång slinga som gick runt i den 600 kvm stora lokalen, där olika personer, bl a Tobbe, svarar för ett visst avsnitt. En förening som heter Mälarmodulmöte, MMM, stod för anläggnignen. Föreningen består av en samling entusiaster som viger sin fritid åt att bygga individuella modelljärnvägsmoduler. Vid sina sammankomster kopplar de ihop sina moduler till en en storslagen bana. Dock såg det ut att finnas åtminstone ett par olika delar, en baserad på Märklinstandard och en annan, där bl a tåg från Fleischman kan köras. Dessa två tyska tillverkare verkar ha behållit greppet om modelljärnvägsmarknaden ända sedan 1950-talet.

 

Själv är jag ju en f d modelljärnvägsentusiast. När jag var i 10-11-årsåldern fick jag en Märklinjärnväg. Tillsammans med pappa byggde jag sedan en liten modelljärnvägsanläggning med en liten stad, en rangerbangård, en bro över en liten flod och ganska imponerande tunnel genom ett berg. Vi använda kåbetäck och gips till marken, gjorde träd av mossa och lav och hus av papp. Anläggningen tog mycket plats i källaren och när jag kom upp i 15-årsåldern gav vi bort anläggningen till en kusin. Efter många år fick jag tillbaka lok, vagnar och spårbitar. Loket och vagnarna står nu som prydnad i ett par fönster i vår gillestuga. Med den modelljärnvägsbyggarbakgrunden (vilket långt sammansatt ord detta blev) hade jag förstås stort utbyte av dagens besök på Tekniska muséet.

 

Eftersom det är sportlovsstart var det mycket folk på plats i muséet. Kön till serveringen var lång och efter en stunds köande även där gav vi upp och åkte i stället till Kaknästornet. Uppe i tornet, med utsikt mot Lidingö och Täby, åt vi var sin räkmacka, innan vi återvände hem till Tyresö.

 

 

Med min polare på Katach

Kategori: Allmänt

 

Intill sopstationen i Tyresö ligger sedan några år Katach, ett lekland som blivit en liten succé och som växt år efter år med nya attraktioner. Idag besökte jag för första gången anläggningen, tillsammans med min polare Gunnar, snart 5 år. Jag var kanske lite överårig - men Gunnar var i precis rätt ålder för att uppskatta gatulandskapet med batteridrivna små bilar, rutschkanor, bordtennisbord, klätterväggar och mycket annat. I ett hörn fanns det legoliknande stora klossar med vilka vi byggde ett rejält torn. Sen blev det förstås lunch, fika, glass och leksaksinköp. Men det är ju Alla Hjärtans Dag i dag - så lite får man ju kosta på sig.