Bildsurr från Myggan

Idag skulle vi ha haft med oss Lukas, Anton och Embla till Tekniska muséet och den modelljärnvägsanläggning som Anitas kollega Torbjörn Onegård är och med och bygger. Men hela gänget av barnbarn var när dagen kom mer eller mindre sjuka. Så vi åkte ensamma. I den långa kön till entrén dök Göran Ernmark upp precis bakom oss. Göran var min chef på Marknadsavdelningen och Kontorrörelsen runt 1980. Han hade fru, barn och barnbarn med sig. Vi hann prata en del "postman-minns" medan vi köade.

 

Modelljärnvägen var en lång slinga som gick runt i den 600 kvm stora lokalen, där olika personer, bl a Tobbe, svarar för ett visst avsnitt. En förening som heter Mälarmodulmöte, MMM, stod för anläggnignen. Föreningen består av en samling entusiaster som viger sin fritid åt att bygga individuella modelljärnvägsmoduler. Vid sina sammankomster kopplar de ihop sina moduler till en en storslagen bana. Dock såg det ut att finnas åtminstone ett par olika delar, en baserad på Märklinstandard och en annan, där bl a tåg från Fleischman kan köras. Dessa två tyska tillverkare verkar ha behållit greppet om modelljärnvägsmarknaden ända sedan 1950-talet.

 

Själv är jag ju en f d modelljärnvägsentusiast. När jag var i 10-11-årsåldern fick jag en Märklinjärnväg. Tillsammans med pappa byggde jag sedan en liten modelljärnvägsanläggning med en liten stad, en rangerbangård, en bro över en liten flod och ganska imponerande tunnel genom ett berg. Vi använda kåbetäck och gips till marken, gjorde träd av mossa och lav och hus av papp. Anläggningen tog mycket plats i källaren och när jag kom upp i 15-årsåldern gav vi bort anläggningen till en kusin. Efter många år fick jag tillbaka lok, vagnar och spårbitar. Loket och vagnarna står nu som prydnad i ett par fönster i vår gillestuga. Med den modelljärnvägsbyggarbakgrunden (vilket långt sammansatt ord detta blev) hade jag förstås stort utbyte av dagens besök på Tekniska muséet.

 

Eftersom det är sportlovsstart var det mycket folk på plats i muséet. Kön till serveringen var lång och efter en stunds köande även där gav vi upp och åkte i stället till Kaknästornet. Uppe i tornet, med utsikt mot Lidingö och Täby, åt vi var sin räkmacka, innan vi återvände hem till Tyresö.