Funderingar kring Ukraina
Kategori: Allmänt
Putins presidentpalats i Kreml - ett foto som jag tog under vår ryska resa 2010
Men kanske skall man ändå försöka hålla huvudet kallt och analysera konflikten ur flera synvinklar. Jag tror t ex att det finns viktiga skillnader mellan de baltiska staterna och Ukraina. Ukraina har - bortsett från några månader under år 1918 - i modern tid inte varit en självständig stat förrän efter Sovjetunionens upplösning. Medan de baltiska staterna var självständiga stater när Sovjetunionen ockuperade dem 1939. Ukraina ingår därmed på ett mer tydligt sätt i den "ryska intressesfären", har en stor etniskt rysk befolkning och är delvis ryskspråkigt. Krim borde kanske - med sin klart ryska prägel - till och med ha blivit en rysk enklav liknande Kaliningrad vid Östersjön. En viktig skillnad är också att de baltiska staterna är medlemmar i EU och i NATO. Medan Ukraina ju har en intern konflikt om vilket spår man skall välja - det västliga med hopp om EU- och NATO-medlemskap på sikt eller en fortsatt stark anknytning - som tidigare i historien - till den stora grannen Ryssland.
Varför agerar då Putin & Co som man gör? En viktig faktor är nog att starka demokratiska krafter i Ukraina, som vill ett närmande till väst och Europa, är ett hot inte bara mot Putins maktsfär utanför Ryssland utan också kan vara farligt för hans makt i det egna landet. Om starka demokratiska krafter kommer upp till ytan även i Ryssland ser Putin en uppenbar risk att även Ryssland faller samman genom att olika delrepubliker då utnyttjar den centrala maktens tillbakagång till att försöka göra sig självständiga. Historien visar väl faktiskt att ökade frihetsgrader i auktoritärt styrda länder gärna som första effekt leder till att delar av länderna försöker göra sig självständiga. Jämför t ex utvecklingen i Jugoslavien på 1990-talet. Detta är säkert också en viktig delförklaring till att det kinesiska kommunistpartiet fortsätter sitt auktoritära styre. Att släppa loss demokratin i Kina skulle säkert också leda till att delområden i Kina, t ex Tibet, försökte göra sig självständiga.
Ett problem just nu är väl också att den nya regeringen i Ukraina ju inte är folkvald utan har tillkommit genom vad man nog skulle kunna kalla en revolution. Den legale - men förstås starkt ifrågasatte president Janukovitj - har drivits bort och ersatts av en regering som bl a innehåller partier med viss antisemitism och främlingsfientlighet på sitt program. Den nya regeringen verkar ha hyggligt stort stöd i västra Ukraina medan befolkningen i östra Ukraina ser ut att fortsatt "hålla på" Janukovitj och hans ryska orientering.
Hur detta slutar är väl än så länge skrivet i stjärnorna. Väst kan inte göra mycket mer än hota med handelsrestriktioner och svartlistning av Ryssland i både ekonomiska, idrottsliga och kulturella sammanhang. Förhoppningsvis kan man undvika direkta krigshandlingar, i varje fall sådana som får konsekvenser utanför Krimhalvön. Men sannolikt leder det som händer till att försvarskostnaderna i Europa ökar igen, vilket ju i sig är en mycket dyster utveckling. Resurser behöver återigen satsas på soldater, militär utrustning och annat försvarsrelaterat, resurser som verkligen behövs till andra områden - inte minst till den gigantiska omställning inom energiområdet som är en absolut nödvändighet för att avvärja eller åtminstone lindra det stora klimathotet,. Världen behöver fokusera på andra saker än att återigen dras in krig och konflikter inom eller mellan nationer.
En gammal kanon i Kreml får här illustrera det nya ryska hotet mot världsfreden
