Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Fågelfotografen

Kategori: Allmänt

 
Har ju sedan en tid en kamera med härligt långa brännvidder. Från uterummet kan jag ha lite koll på fåglarna i Anitas fågelmatningsanläggningar. Här är det grönfinkar som har ockuperat de bästa platserna.
 
Den här fågeln syns inte så bra men vi tror att det är en grönsiska. Någon däremot?
 
Det här skall visst också vara en grönsiska
 
Trots att den här fågeln är mycket mer gul i färgen sägs det vara en grönsiska, dock en hanne.
 
Runt den 20 april kommer varje år sädesärlan till Tyresö och även då till Slåttervägen. Här söker herr och fru Sädesärla insekter i vår trädgård den 22/4.
  
På bergväggen bakom vårt hus mynnar en vattenåder. Här håller småfåglar som bofink och grönsiska till och släcker törsten.
 
Steglitsen är en färggrann fågel, som vi också har då och då vid vårt fågelbord.
 
Hackspetten - sannolikt en s k Större hackspett - gästar oss också då och då.
 
Till sist en dubbeltrast, vars  vackra och kraftiga sång vi noterade. Här är vi dock inte hemma på tomten utan några hundra meter bort inne i Alby naturreservat.
 
 

Körsbärsrosa

Kategori: Allmänt


Det är inte ofta vi gör turistiska besök i Stockholms centrum. Vi håller oss mest i sydöstra hörnet av staden och i dess sydöstra förortskommuner. Men idag blev det några timmars vistelse i City. Den största sevärdheten i stan under dessa vårveckor är numera de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården. Just nu blommar de av bara den. Vi har inte sett härligheten någon gång tidigare, men idag var det dags. Solen strålade från en nästan molnfri himmel och gav bilderna av körsbärsblommorna en fin lyster. Vi passade också på att äta en lunch i solen på en uteservering på Norrmalmstorg, inte långt från Kungsträdgården.
 

 

Våra husduvor

Kategori: Allmänt

 
I närheten av vår tomt på Slåttervägen häckar uppenbarligen ett par ringduvor. Ser ut att vara ett harmoniskt par, som de senaste dagarna varje dag tillbringat långa stunder utanför vårt uterum. Vackra fåglar som gör sig bra på bild, särskilt om man har ett rejält teleobjektiv.
 
Från WIKIPEDIA har jag hämtat följande beskrivning av ringduvan:

Ringduvan är den största av de europeiska duvarterna med en kroppslängd uppemot 45 centimeter. Vingspannet varierar mellan cirka 65 och 80 cm och fågelns vikt uppskattas till mellan 400 och 550 gram. Den har proportionellt sett längre stjärt och mindre huvud än övriga arter inom familjen Columbidae och är även mer långsträckt och mer rundbröstad.

Fjäderdräkten är mest grå (ljusare över ryggen) med grönblåskimrande inslag, främst på huvud och nacke. Stjärt och vingar har tydliga svarta markeringar och bröstet är rosafärgat övergående i ljusgrått på undersidan. Vidare har den vita fläckar på halsens sidor (ingen egentlig "ring" alltså) och vita tvärband på vingöversidan som väl syns i flykten. Benen är korta, relativt kraftiga och brunaktigt skära. En adult fågels näbb är gul med rödaktig vaxhud medan näbb och vaxhud hos juvenilen är gråaktiga. Även ögat är gult till orange hos adulten, men grått hos juvenilen.

Könen är lika till storlek och utseende, men unga individer har större rosa inslag i dräkten och saknar vita halsfläckar vilka vanligen uppträder gradvis från och med sjätte levnadsmånaden.

Flykten är snabb och sker med regelbundna klippande vingslag. Flyktspelet är karaktäristiskt och inleds med en brant stigning under ljudligt vingsmatter, följt av glidflykt med stela vingar och utbredd stjärt.

I Sverige är ringduvan en vanligt förekommande fågel, och hittas i skogs- och jordbruksbygd från Skåne i söder till Norrbotten och södra Lappland i norr. Fossil visar på att ringduvan har funnits i Norden ända sedan neolitisk tid.