Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Den 70:e julen

Kategori: Allmänt

 

Ända sedan jag för tio år sedan började med denna bildblogg har jag gjort en liten bloggnotis om julaftonen. Julafton 2015 var min 70:e. Har varit en gemytlig dag med barn och barnbarn, alla utom Johanna med familj som tillbringar julen i Högland, Dorotea, i år. Denna julafton bjöd också på en julklapp från The Beatles, som dagen till ära släppte sina album på Spotify. Dessutom var det den kanske varmaste julaftonen vi minns. Det är så pass varmt att gräsmattorna ser gröna ut.

Martina med familj kom redan dan före dan och sov över på Slåttervägen. Sexåringen G var mycket spänd inför julaftonen och hade svårt att somna kvällen innan. Vid 24-tiden kom han över till oss och somnade och sov sedan i vår säng till ca 07.00 på morgonen. Då ville han upp och kolla julklapparna så jag satte mig i vardagsrummets soffa – medan han granskade paketen. Han fick dock vänta tills alla kommit upp och ätit frukost innan dagens första julklappsutdelning gick av stapeln. Barnen Nyhlin fick då sina föräldrars och farfars julklappar. G fick ett Star Wars – lasersvärd, vilket var hans stora önskan.

Vid lunchtid gick sedan jag och några andra en halvtimmes promenad, dock utan att vi lyckades få V att somna i vagnen. När vi kom tillbaka dröjde det bara en kort stund så anlände Mattias med familj. Vi började julfirandet med att öppna en flaska skumpa och skåla för brudparet Strand, som helt överraskande gifte sig i Stockholms stadshus den 19/12. Vi uppvaktade med en Moccamaster, som skall inköpas efter helgerna. De kommer att anta efternamnet Strand och barnen får också fortsättningsvis det namnet som enda efternamn. Vi fortsatte sedan med det traditionella julaftonskaffet och följde därefter – också traditionsenligt - Kalle & Co innan det blev dags för julmaten.

Julmaten var också helt traditionell, möjligen var en god Walldorfsallad en nyhet. Barnen – utom E – nöjde sig med prinskorv och köttbullar, vi andra lät oss väl smaka att läckerheterna. Mycket gott, ett av de bättre julbord vi åstadkommit.

Julklappsutdelningen inleddes med ett tomtebesök. Det var vår vanliga finskbrytande tomtegumma som kom tillbaka efter förra årets frånvaro. Julklappsmängden var mindre än tidigare men en hel del klappar hade ju delats ut redan på morgonen. Anita och jag fick nya kaffemuggar av barnen samt ett katastrofpaket från Unicef, där pengarna går till att hjälpa utsatta barn i världen. När julklapparna var utdelade ringde jag till mina systrar i Piteå. Hos Nilssons fanns alla deras barn och barnbarn samt Karin.

Kl 23 fanns vi - som avslutning på den långa dagen - i Skarpnäckskyrkan, där Martina och Embla medverkade i julnattens musikgudstjänst. Embla - liksom var och en de andra tjejerna i Shine – sjöng var sin sång och Martina 5-6 olika julsånger, med O Helga Natt som magnifikt slutnummer. Kyrkans trevlige pastor, Carl-Johan Freed, ledde andakten. Skarpnäckskyrkans julaftonsgudstjänst blev en avspänd och stillsam avslutning på ännu en skön julafton. Det är ändå fortfarande något speciellt med julaftonen, tycker jag. I år var alla på bra humör och dagen förflöt utan tendenser till oenighet eller brå. I fjol hade vi ju en liten sådan ansats vid dagens slut. Men i år gick allt som en dans.

 

 V studerar julklapparna innan morgonutdelningen till barnen Nyhlin
 
G med önskeklappen, ett lasersvärd.
 
Vi skajpar med J som firar julen i Högland norr om Dorotea.
 
Det var 8 grader varmt ute. Embla var en stund ute i trädgården utan ytterkläder och verkade inte frysa.
 
Fotografens självporträtt
 
Kalle Anka & Co lockade även dagens barn till TV-apparaten.
 
Lilla V i storbarnslekrummet, där hon egentligen inte hör hemma.
 
Lilla V ser ganska ensam ut i den stora läderfåtöljen
 
Embla sjöng i Skarpnäckskyrkans midnattsgudstjänst ...............
 
.... liksom hennes mamma som avslutade med en magnifik version av O Helga natt.
 
Julens ljus lyste vackert i Skarpnäckskyrkan. Vi känner också julens ljus lysa upp våra sinnen och öppna oss för den andliga verklighet som vi ofta - trots stort praktiskt engagemang i kyrkliga sammanhang - har en tendens att förtränga.
 
 
 

Adventets ljus

Kategori: Allmänt

 
Mindre än 10 dagar till jul. I våra fönster glimmar adventstidens stjärnor och i uterummet lyser redan den vita julgranen. Numera pågår ju julen mellan första advent och annandag jul, till skillnad från i min barndom då julen började med skyltsöndagen i mitten av december och pågick mer tydligt ända till trettondagen. Idag gick jag runt huset med mobilkameran. Efter lite bearbetning i Adobe Elements kan man misstänka att de t o m kommer från en "riktig" kamera.
 
 
 
 
 
 

En solig dag i decembermörkret

Kategori: Allmänt


Den 12 december 2015. Inte mycket vinter än - men idag var det faktiskt isigt på gatorna när vi gick en lunchpromenad till Alby. 10 dagar före vintersolståndet orkar solen precis upp över hustaket på andra sidan Slåttervägen. Promenaden skedde dels runt lunch, dels åt vi också lunch på Uddby gårdscafé. En god broccolipaj blev det. Uddby gårdscafé sjunger på sista versen med de nuvarande ägarna. Hela Uddby gård skall inom kort få en ny arrendator.
 
Jag hade som brukligt kameran med mig. Det blev några bilder även denna dag. Trots att vi promenerat så många gånger till Alby och Uddby gård finns det alltid något nytt att fotografera. Idag ledde Anita mig till några närbilder av lavar och mossor.
 
Nu är det alltså 10 dagar till det vänder och det börjar bli ljusare igen. Vi ser även denna vinter ljuset i decembermörkret.
 
Solen lyser på de kala trädtopparna på väg mot Alby.
 
Den fristående eken på betesängen mellan Fårdala och Alby står ståtlig och kal i decemberljuset.
 
Uddby gårdscafé är en rustik anläggning som dock inte har så många år på nacken. Byggdes för ett tiotal år sedan. Här har en dotter i arrendefamiljen Magnusson drivit ett omtyckt gårdscafé, där vi varit många
gånger, antingen ensamma eller i gruppsammanhang tillsammans med Lions och Kristdemokraterna.
 
Avslutar med några bilder av lavar och mossor i Albyskolens naturreservat.