70 år sedan andra världskrigets slut i Europa
Kategori: Allmänt
Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche vid Kurfürstendamm i Berlin, ett minne av den tid i slutet av kriget då Berlin låg helt i ruiner. Bilden tog jag vid ett besök i Berlin 2008.
I dagarna är det 70 år sedan andra världskrigets europeiska del avslutades med den ovillkorliga tyska kapitulationen, några dagar efter att Adolf Hitler begått självmord genom att skjuta sig samtidigt som han svalde en giftampull. Jag föddes knappt 9 månader senare och kan alltså betrakta mig som ett barn av freden. Även om kriget inte direkt berörde svenskt territorium var det förstås en stor påfrestning för vårt land. Pappa Gunnar gjorde t ex mer än 2 års militärtjänst under kriget, i huvudsak uppe i Tornedalen. Glädjen måste ha varit stor också i Piteå när fredsbudet kom den 8 maj 1945.
Under de senaste veckorna har jag lyssnat på två böcker om denna tid. Dels Bengt Liljegrens "Adolf Hitler", dels Erich Kempkas "Jag var Hitlers chaufför".
Liljegren berättar i sin bok hela Hitlers levnadshistoria - om den hårda barndomen i Österrike, om de fattiga åren som konstnär, om tjänstgöringen som korpral och ordonnans i den tyska armén på västfronten under första världskriget, om hur Hitler blir den 55:e medlemmen i Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP) och snabbt genom sin ovanliga talartalang når toppen i partiet, om hans bok "Mein Kampf", där antisemitismens avskyvärda konsekvenser förebådas, om nazisternas maktövertagande 1932, om hur Hitler får det tyska samhället på fötter genom stora samhällsinvesteringar i vägar och militär utrustning, om krigsförberedelserna och till sist om det nästan sex år långa kriget som slutar med Hitlers självmord och Tysklands totala nederlag. Mycket intressant.
Något jag nu uppmärksammade som jag kanske inte varit så medveten om tidigare är att NSDAP utöver sitt judehat och sin dödligt farliga tyska nationalism i första hand var ett socialistiskt parti - där likheterna med den sovjetiska kommunismen är påtagliga. Ett "högerextremistiskt parti" med starka vänsterdrag!
Kempkas bok skrevs redan runt 1950, men gavs ut i Sverige 2011. Den berättar kortfattat om Kempkas tid som Hitlers chaufför från 1936 till 1945. Kempka anger i sin bok att han var en av dem som hällde bensinen över Hitlers och Eva Brauns kroppar efter deras självmord och genom bränningen berövade eftervärlden Hitlers lik. Kempka deltog i det utbrytningsförsök som gjordes ett par dagar efter Hitlers självmord och lyckades ta sig genom de tyska och amerikanska linjerna till Berchtesgaden i Bayern. Men där fängslades han av amerikanarna den 20 juni 1945 och hölls i fängelse till den 9 oktober 1947.
Jag blev kanske till som en produkt av att detta krig till sist tog slut. Sedan har Europa i stort sett hela min levnad fått präglas av fred (om än Balkankrigen och nu Ukraina ändå utgör vissa undantag). Idag är det nästan omöjligt att förstå att tyskarna lät sig så förledas av Hitler och hans nazikoryfeer att andra världskriget inte bara blev möjligt utan att det också blev historiens mest förödande krig och tvingade den tyska nationen att "starta om" från ett absolut nolläge. Men tiden går och går och idag är Tyskland kanske Europas viktigaste land och det land vi som svenskar kanske idag är mest benägna att se som ett föredöme i många frågor.
