Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Exotiska djur

Kategori: Allmänt

Egentligen borde jag förstås åka på expeditioner till de svenska skogarna och den afrikanska savannen. Men jag är en ganska feg resenär som inte gillar osäkerhet, hetta, insekter och obehagliga vrål från vilda djur. Då får jag nöja mig med Kolmården och andra djurparker. Här visar jag några bilder från ett besök där för någon vecka  sedan. Den nya linbanan genom safariparken ger goda fotomöjligheter. Många av bilderna är tagna med ett mycket kraftigt tele. Man kommer onekligen riktigt nära djuren på det sättet. Grundskärpan är inte den bästa så jag har bearbetat de flesta bilderna i Photoshop Elements med funktionen "kantlinje".
 
 

En utflykt över bergen till Gjirokastër

Kategori: Allmänt

 
På lördag var vi med på en mycket trevlig utflyktsdag med Apollo. Vi åkte på en tur till den gamla stenstaden Gjirokastër, drygt 60 km i ng från Sarandë. Färden gick över en bergskedja som heter Mali i Gjerë. En mycket vacker väg. Vi stannade för utsiktsbilder en bit upp. Väl över bergen blev det fika vid en servering ut på slätten norr om bergen. I Gjirokastër tittade vi först på Enver Hoxhas födelsehus, som dock inte var original utan rekonstruerat efter en brand som härjade det gamla huset. Bussen kunde inte köra på de smala stenlagda gatorna utan vi fick åka Mercedesbilar först till Hoxhahuset och sedan upp till den gamla borgen högst upp i staden. Borgen var magnifik, hade bl a använts som skyddsrum under andra världskriget. En samling beslagtagna kulsprutor, kanoner mm fanns inne i borgen.

Sen blev det en god lokal lunch på ett hotell nedanför borgen. Efter lunchen hade vi fri tid för promenad i staden. Vi gick runt en stund men satte oss sedan på en servering för att se början av Albaniens första EM-match genom tiderna. Men Schweiz gjorde mål redan efter fem minuter och resultatet 0-1 stod sig matchen ut. På hemresan stannade vi till vid Blue Eye, en vattenkälla som kommer direkt ut ur berget med väldig kraft. Ett par unga tjejer badade i källan och gav oss gubbar trevliga fotoobjekt.

Grönt och vackert i bergen mellan Sarandë och Gjirokastër.
 
Starkt veckade berg på den bergssida som vetter mot dagens resmål.
 
27 kilometer kvar till Gjirokastër efter att vi passerat bergen och kommit ut i den dal som leder norrut mot stenstaden.
 
Komplementfärger
 
Nästa bergskedja i öster utgör gräns mot Makedonien.
 
Albaniens diktator under 40 år - Enver Hoxha - kommer från Gjirokastër. Här besöker vi hans födelsehus, dock rekonstruerat efter ett par bränder. Hoxha föddes i huset men besökte det visst bara en gång under sin tid (1944-1985) som Albaniens "store ledare".
 
Gjirokastër är en knepig stad att köra buss i. Branta och smala gator gör att en buss inte tar sig fram. I stället fick vi åka taxi upp till Hoxhas födelsehus och vidare till stadens fästning. Taxibilarna var förstås av det helt dominerande taxibilsmärket Mercedes. Bara det bästa är gott nog. Men de flesta Mercedesbilarna är svårt begagnade.
 
I en skrubb i Hoxhas födelsehus hittade vi denna byst av Moder Teresa. Hon var egentligen Kosovoalban, men hyllas öven i Albanien. Dock kanske lite överraskande att hitta henne undangömd i Hoxhas diktatorshus.
 
Gjirokastërs fästning är många hundra år gammal. Under världskrigen användes den bl a som skyddsrum och som fängelse. Numera är den ett vapenmuseum. Här tittar det fram pipor från kanoner och luftvärnsbatterier, som de albanska partisanerna erövrade från italienare och tyskar under 2:a världskrigets slutskede.
 
En interiör från fästningen.
 
Ett par av fästningens invånare.
 
Ett nedskjutet amerikanskt plan som liksom tyska vapen fått en sista vila i fästningen.
 
Klocktornet inne i fästningen meddelade tiden till stadens innevånare.Numera är klockan ur funktion och kanske inte heller lika behövlig.
 
Under de här gallren inne i fästningen förvarade Enver Hoxhas regim några av sina fiender under de 45 åren med kommunistiskt styre i Albanien.
 
Den kommunistiska diktaturen kraschade i kölvattnet av de andra kommuniststaternas frigörelseprocess från Sovjetunionen runt 1990. Nu är Albanien en hyggligt stabil demokrati, NATO-medlem och EU-kandidat. Men kandidaturen försvåras av att man fortfarande accepterar blodshämnd mellan familjer och av att det finns en utbredd maffia och en långgående korruption i landet. Det dröjer nog innan landet blir en del av den europeiska familjen. Dock är euron en accepterad valuta vid sidan av den egna valutan LEK. De flesta butiker och restauranger har priser både i Euro och LEK.
 
Gjirokastër brukar kallas Stenstaden. Husen, åtminstone de mer ursprungliga är helt byggda i sten, t o m taken är stenlagda. Från fästningen ser man tydligt denna stenstruktur.
 
Albaniens mest kände författare heter Ismail Kadare. Han kommer från Gjirokastër och har skrivit om stenstaden i sina verk. Jag läser just nu "Krönika i sten" av honom, om en pojkes upplevelse av de år i början av 1940-talet då landet och staden ockuperades av först italienare och sedan tyskar. I staden finns också ett Kadarehus, sannolikt det som skildas i Krönika i sten. Men vi hann inte med mer än att fotografera skylten som visar mot huset.
 
Den dag vi besöker Gjirokastër spelar Albanien sin första match i året fotbolls-EM. Jag tror det är första gången som landet överhuvudtaget deltar i ett slutspel i EM eller VM i fotboll. Överallt vajade den röda flaggan med örnen.
 
Vi avslutade dagsutflykten med ett besök vid Blue Eye. Här strömmar en bäck/flod direkt ut ur berget och bildar en magnifik källa, kallad det blå ögat.
 
Så här ser ögat snett uppifrån.
 
Ett par yngre utflyktsdeltagare testade källans kalla vatten och dök mot ögat. Vattnets kraft var dock stark och de flöt snabbt upp till ytan igen. Sen utgjorde de förstås ett tacksamt fotoobjekt för oss gamla gubbar.
 
Vid det blå ögat fanns det gott om exemplar av denna för oss dittills okända fjäril. Någon som vet vad den heter?
 
Här är Blue Eyes "personal" samlad runt en TV, som står inne i bodens mörker. Man tittar förstås på matchen Albanien-Schweiz. Men det gick inte så bra. Schweiz gjorde mål redan i fjärde minuten och sedan blev det inga fler mål. Alltså förlust för Albanien i den första matchen.
 
 

En helt vanlig turistdag

Kategori: Allmänt

 
 
 
Igår, torsdag, bestämde vi oss för att hyra bil för en dag.

Vi anmälde oss igår till en utflykt med Apollo idag. Men den blev inställd pga för få deltagare. I stället bestämde vi oss i morse för att hyra bil för en dag. Jag hittade Scandinavian Tourist Center på Facebook och kom direkt dit via ett nummer jag klickade på. Företaget drivs av ett par albanska bröder och är inriktade på att sälja hus och lägenheter till skandinaver. Men de hyr också ut bilar. Alltså blev vi med en Mitsubishi Colt för en dag. Priset fastställdes till 35 euro.

  Vi körde med bilen till Ksamil, där vi solade, badade och åt på en av anläggningarna längs den ovanligt vita sanden. Sedan fortsatte vi söderut tills vi kom till en flod över vilken man skulle åka med en ranglig färja. Där vände vi och körde norrut nästan till Saranda. I Cukë vek vi av inåt landet och körde några kilometer söderut till Livadhje. Där vände återvände till Cukë. Vi körde sedan några kilometer norrut till en avfart mot en bukt och ett kloster. Vägen slutade abrupt vid en stängd grind och bakom grinden hittade vi en militär anläggning. Denna vaktades av två män, som satt i ett träd. Runt omkring surrade bin som hade gott om bikupor att ty sig till. Ett par med albansk/schweizisk anknytning dök också upp med sin bil.

På väg tillbaka till Sarandë åkte vi upp till det gamla slottet Lekursi, beläget på en bergstopp ovanför staden. Här drack vi espresso och vatten för totalt 32 kr!

I Kisamil finns härligt vita söderhavsstränder. Här stannade vi ett par timmar, badade och åt lunch på en strandserverering.
 
Vi fortsatte söderut mot den grekiska gränsen. Här ser vi ut över floden Vrinas dalgång.
 
Längre än till flodpassagen kom vi inte. För att ta oss vidare hade vi behövt åka med denna enkla färja. Kändes inte helt tillförlitligt så här vände vi kylaren mot norr igen.
 
Man kan få vara med om ovanliga saker. Vid färjeläget stod denne ryggsäcksförsedde man i skuggan av ett träd och övade på sin klarinett.
 
Albanien är ett övervägande muslimskt land. Här passerar vi en by med en moské. Intill moskén vaggar den röda albanska flaggan med örnsymbolen.
 
Det finns också katolska, ortodoxa och evangeliska kyrkor. Här en kyrka i en by längs vår färdväg.
 
De vägar vi använde var smala och mycket lågt trafikerade. Men hundar, får, getter, hästar, höns och kor fanns här och där både vid och på vägen. Men hastigheten var låg och inga tillbud inträffade.
 
Vi svängde på eftermiddagen av från huvudvägen norrut längs en väg som skulle leda ner till en bukt och ett kloster. En ganska bred väg förde oss neråt mot havet men plötsligt upphörde vägen och vi möttes av denna spärr. Bäst Anita stod där vid grinden hörde hon röster från ett träd till höger om spärren. Uppe i trädet satt två män. De kom ner, berättade att de var där som vakter och att området var eller åtminstone hade varit militärt. De till och med öppnade grinden så att vi skulle kunna se området ordentligt.
 
På ett berg öster om Saranda ligger det gamla slottet Lekursi. Som sista anhalt på vår dagsrundtur körde vi upp till slottet och tog en ezpresso med denna fina utsikt mot Joniska havet. 32 kr gick kaffe och sparkling water på. Totalt inklusive utsikten!
 
Utsikt mot havet från slottet Lekursi.
 
Här står A uppe på berget intill ett av Enver Hoxhas 700000 små personbunkrar. I såna här bunkrar skulle befolkningen ta skydd när Albanien angreps av alla fientligt sinnade länder. Och fientligt sinnade, de var så småningom alla andra länder.Galningen höll också befolkning i princip fängslade i sina byar och städer. Man hade under Hoxha-styrets 40 år inte möjlighet att flytta från sin hemort till en annan ort - och förstås inte ge sig av utomlands. Man skulle vara nöjd med den plats och det liv som kollektivets arkitekt, Enver Hoxha, hade tilldelat en.
 
På kvällen var vi tillbaka i Saranda och njöt av ytterligare en kväll med rosa himmel i nordväst.
 
I Sarandas lilla småbåtshamn ligger denna belysta båt. På kvällen ger den sig utt på färder över buktens vattenspegel.