Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Tillståndet i världen

Kategori: Allmänt

Moln vid horisonten
 
Ett par dagar efter att Donald Trump valts till USA:s president kan jag inte låta bli att skriva en liten krönika om "tillståndet i världen". Jag tror som många professionella bedömare att den 9/11 2016, "eleven-nine", kommer att bli en lika viktig hållpunkt i den moderna historien som "nine-eleven", dvs 11/9 2001, då tvillingtornen i New York raserades av jihadisterna.
 
Mitt nu snart 71-åriga liv började knappt nio månader efter andra världskrigets slut, kanske var t o m den kommande freden en delanledning till att jag kom till världen. I många år efter kriget präglades världen av kampen mellan kommunismens gråa och förtryckande system i öst och marknadsekonomins välståndshöjande men samtidigt fördelningsproblematiska segertåg i väst.
 
När det kommunistiska Östeuropa rasade ihop som ett korthus runt 1990 inleddes en helt ny period i den moderna historien. Det demokratiska styrelsesättet segrade i land efter land i Europa, EU växte successivt fram som ett sammanhållande paraply över Europas enhet, marknadsekonomin spred sig till Kina och de sydasiatiska länderna som därmed också fick del av det välstånd vi i väst börjat se som självklart. Världsekonomi blev global, tillverkning flyttade från USA och Europa till de nya marknadsekonomierna. Ja, t o m sådana uppgifter som att betala fakturor och ta betalt för tjänster som jag för 15 år ansvarade för i Postens organisation har idag flyttat utomlands, till Hyderbad i Indien. Fokuyama hävdade i "Historiens slut och den sista människan" att vi i och med Sovjetunionens fall sett liberalismen och demokratin segra och att det inte skulle komma att inträffa några fler strider mot odemokratiska krafter som nazism och kommunism. Världen skulle gå mot ett, demokrati och medmänsklighet hade segrat.
 
Det som då började sticka upp var den muslimska jihadismen. Den 11 september 2001 kapade jihadister samtidigt fyra amerikanska inrikesplan och orsakade "nine-eleven", ett slag i magen på USA och hela vårt västliga tänkande. Världen blev hårdare, mer kontrollerad. Med jihadismens fortsatta tillväxt, triggad av USA:s och västvärldens naiva försök att stoppa utvecklingen, har krigen och terrorn i Mellanöstern och Nordafrika skapat flyktingkatastrofer . Dessa har i sin tur gett upphov till folkvandringar ii riktning mot vår fria del av världen, fokvandringar som är svåra att hantera för Europas länder.
 
Globaliseringen visade sig också ha besvärliga baksidor. De finansiella systemen vävdes samman så att de blev sårbara för svagheter i viktiga länders ekonomier. Detta ledde till finanskrisen 2008, som ännu inte helt övervunnits. Människor som i väst blivit av med sina industrijobb till aktörer i Kina och andra nya industriländer blev arbetslösa. Kapitalismens stora svaghet, att orsaka stora skillnader mellan de som har och de som inte har, blev allt tydligare - med ofantliga belöningar till entreprenörer, mediokra vd-ar och hyllade fotbollsstjärnor. De ultraliberala hade också bråttom att flytta fram sina positioner - med ifrågasättande av familjen som samhällets bas, kvinnans frigörelse, snabba förbättringar när det gäller hbtq-personers villkor. I och för sig oftast bra saker om man tänker med hjärnan - men som samtidigt många av det "vanliga folket" har svårt att hänga med på. Normkritiken har blivit norm för de intellektuella som tror sig leda samhället framåt.
 
Sen finns förstås också klimatfrågan, där de långsiktiga hoten mot mänsklighetens existens lägger en sordin över våra ungas liv och framtidstro.
 
Under de senaste åren har vi sett början till en folklig revolt mot denna utveckling. S k populistpartier - som har likheter med 1900-talets fascistiska och nazistiska domedagsrörelser har i land efter land i Europa växt till viktiga spelare. EU har ifrågasatts, särskilt starkt i och med Brexit. I och med Donald Trumps triumf i USA har denna rörelse bort från fokus på samlevnad, demokrati, global frihandel och stor frihet för människor att välja livstil och strunta i etablerade normer fått ett kraftig slag i magen. Folken vill dra sig in i sina skal, putsa på det man har och strunta i vad som händer i omgivningen, stänga ute obehagliga fakta om ekonomiska skillnader och om jordens uppvärmning. Kanske ser vi nu början på en ny och farligare världsordning.
 
Jag tror att Trumps och andra s k populistiska partiers framgångar  - lite mer strukturellt och sammanfattat beskrivet - bl a beror av följande:
 
* De ekonomiska skillnaderna mellan (alltför) rika och mindre bemedlade har i västvälden har blivit oacceptabelt stora. Det hjälper inte att vi får det i genomsnitt bättre, stora skillnader söndrar och förstör. 
 
* Det liberala tänkandet i livsstilsfrågor har sprungit ifrån folket. Synen på människan, livet, mannens och kvinnans roller, sexualiteten etc är nedärvda sedan årtusenden, inbyggda i de stora världsreligionerna och ändras inte - även om det är det intellektuellt rätta att göra - utan konvulsioner.
 
* Folkvandringarna i världen oroar och stör oss. Rädslan för främlingar är en genetiskt inbyggd egenskap hos människan, som dessutom varit till stor nytta i evolutionens olika stadier. Mantrat om "alla människors lika värde" är sant inför Gud - men subjektivt sett från den enskilda individens perspektiv är det inte alls sant. Min hustru, mina barn och barnbarn, min släkt, mina goda vänner, alla svenskar etc har naturligtvis för mig som person ett större värde än en för mig okänd fattig person i storstadsslummen i t ex Lagos i Nigeria. Intellektuellt kan och bör man förstås övervinna främlingsfobin - men känslomässigt är det uppenbarligen svårt att få folkets breda lager med på öppenhet och medmänsklighet även utanför den egna familjen/folkstammen. Dessutom är västvärldens sociala system uppbyggda så att vi betalar pengar till staten, som sedan försörjer oss vid sjukdom och ålderdom. Det upplevs då orättvist att nytillkomna främlingar skall vara med och dela på den kakan, en kaka som man inte betalat något till. 
 
* Globaliseringen upplevs mer och mer som ett hot. Kortsiktiga negativa effekter drabbar individer men de positiva långsiktiga effekterna är svåra att se och kanske ofta uppstår i andra länder än det egna.
 
* Internet har revolutionerat informationshanteringen och gjort den lilla individen "myndig" att själv välja sin information och själv vara med och påverka opinionen i ett land. Människorna har blivit svårare att styra med viktiga positiva demokratiska värderingar samtidigt som de fått mer direkt tillgång till den populistiska och ofta osanna bild som förmedlas av oseriösa internetaktörer. Vi har gått från absoluta till relativa värderingar! Och utrymmet har ökat för ren desinformation.
 
* Slutligen politiken i sig. Jag har en stark känsla att det inte är samma klass på västvärldens politiker som tidigare.  Politiken har blivit en business, politiker mediatränas att inte vara sig själva, ytligheten och kravet på snabba oneliners i mediadebatter och på Twitter fördummar och omöjliggör intelligenta analyser och samtal där både plus och minus lyfts fram när det gäller olika samhällsförändringar.
 
Allt detta har nu gett oss en folklig revolution i USA, den ledande makten i västvärlden. Etablissemanget - ett begrepp som redan slagit igenom som ett mantra i språket ett par dagar efter USA-valet - har fått ett slag i magen, en spark i ändan eller vilken metafor vi nu vill använda. Vi har förstås ännu inte sett hur Trump de facto kommer att uppträda som president, men hans budskap under valkampanjen är oerhört oroande. Vi minns i och för sig Ronald Reagan, som i svenska media också hade en stämpel av galning över sig när han tillträdde, men som skötte sitt jobb som president rätt så bra. Men jag har svårt att nu tro att Trump skulle kunna leva upp till Reagans nivå.
 
Den folkliga revolutionen i USA kommer förstås att sprida sig till Europa och stärka krafter som Front National i Frankrike, Gyllene Gryning i Grekland och även Sverigedemokraterna i Sverige. Nu krävs en rejäl självrannsakan bland de liberala partier och rörelser som burit upp utvecklingen i västvärlden sedan andra världskriget. Och en förbättrad sammanhållning inom det enda skyddsnät vi har, EU. Vad har gått snett, vad behöver åtgärdas för att återfå folkets förtroende? Skall 9/11 bli ett ödesdatum eller ett datum som representerar starten för en reformation av liberalismen och demokratin i världen?
 
Själv skall jag och andra i min generation inte vara med så himla länge till. Statistiskt har jag ungefär 10 år på mig att vara med och försöka vända utvecklingen, om inte på annat sätt än genom att skriva ett och annat blogg- och facebookinlägg. Men våra barn och barnbarn skall leva länge i världen och har anledning att både vara uppmärksamma på vad som händer och att på olika sätt engagera sig för att i det lilla bidra till ett bra liv för så många världsmedborgare som möjlgt.
 

Det yngsta barnbarnet, som just har börjat urforska världen
 
 
 
Kommentera inlägget här: