Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Grönt i grannskapet

Kategori: Allmänt

 
De senaste veckorna har vi - inspirerade av våren - kommit igång med dagliga promenader i skog och mark. Vi inser då att vi bor alldeles utmärkt till med grönområden och skogar inom bekvämt räckhåll. Igår kväll gick en timmes runda bort till Uddby gård, vår närbelägna bondgård som håller på att rustas upp till en trevlig besöksgård. Tillbaka tog vi den nordliga vägen norr om kohagarna och sedan genom kohagen tillbaka mot Fårdala.
 
I början av dagens vandring så vi detta selfieskapande lilla par vid ett hus på Rönnbärsvägen
 
Längs gång- och cykelvägen som förbinder Rönnbärsvägen med Alby fanns denna hare.
 
Koltrasten sjöng från sin Albystolpe
 
Göingegetterna i den nya hagen vid Uddby gård såg lite blyga ut.
 
Vandringsleden över koängarna har förbättrats med nya passager över diken och bäckar.
 
En gullvivebacke i Uddbyhagen
 
Döda ekar är också vackra.
 
Bäcken som avvattnar Kolardammarna flöt stilla och brun.
 
I Kolardammarna hittade vi herr Knipa .....
 
.... och hans hustru, fru Knipa.
 
Vid ridskolan på Fårdalaängen pågick en liten ridlektion.
 
Längs stigen mellan Fårdala ridskola och tennisbanorna hittade vi denna övergivna filur. Saknas säkert av något barn i grannskapet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
G

Med G m fl på Tekniska muséet

Kategori: Allmänt

 
1957 -  när jag var 11 år - gjorde jag tillsammans med min far mitt första Stockholmsbesök. Då gick vi runt på stans olika muséer, däribland Tekniska muséet. Sen vi flyttade till Tyresö 1970 har det genom åren blivit några, om än inte särskilt många, besök på Tekniska muséet. Men i lördags var jag där igen, nu tillsammans med G, 8 år. Här fanns verkligen mycket att se och göra.
   Efter någon timme träffade G dessutom på en av sina klasskamrater som var på Tekniska tillsammans med sin mamma. Vi slog oss ihop och bl a fick grabbarna programmera en Legorobot tillsammans, något som de verkligen gick in för med hull och hår. Ett pedagogiskt bra upplägg, där det helt klart blev medvetna om sambandet mellan det de skrev in i datorns program och det sätt på vilket Legoroboten rörde sig.
  När vi lämnade muséet på eftermiddagen var vi på det klara med att det fanns mycket kvar att göra och se, som vi inte hunnit med. Men det går säkert fler tåg för G och hans morfar.
Muséets modelljärnväg demonstreras här. Modellen är från 1950-talet och dess upphovsman, numera över 90 år gammal, är fortfarande med och underhåller anläggningen.
 
Med bygghjälm i ett utrymme där man med mjuka klossar kunde bygga olika konstruktioner.
 
I en relativt ny del fanns stationer för olika former av rörelse. Här en klättervägg som G testade.
 
Här skulle man kunna visa hur hjärnans synapser kan knytas ihop - men vi begrep inte riktigt hur det hela hängde ihop. Men bilden blev bra i alla fall.
 
En för mig ny avdelning i muséet heter Megamind. Här kan bl a måla med ögonen, vilket G gör i den här bilden.
 
Här målar man i stället med sina kroppsrörelser. Bilderna blev klart spektakulära.
 
Här pågår arbetetet med att programmera en Legorobot.
 
Och här testas programmeringens resultat - till sist med framgång.
 
I Megamind-avdelningen fanns också ett rum för vila och ro. Här har G fotograferat när morfar testar rummet.
 
Vi tittade förstås också på de mer klassiska delarna av museet. Bland de 100 viktigaste innovationerna hittade vi bl a denna Macdator.

Våresa i västerled

Kategori: Allmänt

"Sola i Karlstad" hette egentligen Eva Lisa Holtz och drev på 1700-talet ett värdshus i staden. Namnet fick hon på grund av sitt "soliga" humör. Numera är hon en symbol för staden och står staty vid Klarälvens strand.
 
Alltsedan vi blev pensionärer för snart sex år sedan har vi varje år gjort en liten vårresa i Sverige/Norden, med bil och med övernattningar på hotell. I år råkade vårresan sammanfalla med den första sommarvärmen. Vi startade på onsdag morgon och ända till idag på lördag kväll har solen lyst över vår tillvaro och gett oss en bättre solbränna än den vi lyckades åstadkomma under 14 dagar på Gran Canaria i vintras. Vi har sovit två nätter i Örebro och två nätter i Karlstad. Under dagarna har vi vandrat mycket och åstadkommit mer än 10000 steg var per dag enligt Apples hälsoapp. Den mesta tiden har vi ägnat åt att besöka fågellokaler, som Tysslingen och Vissmaren utanför Örebro och Hammarö sydspets utanför Karlstad.
 
Här finns ett axplock bilder från de fyra dagarna. I morgon söndag åker vi hem igen till Tyresö.
 
 Onsdag i Örebro. Slottet speglar sig i den stora runda "vattenkrukan" intill slottet.
 
Under en promenad i Wadköping hittade vi denna femme fatale på marken.
 
A vilar i en Gaudiinspirerad parksoffa i Örebros stadspark.
 
A skådar fåglar vid Kvissmaren, sydväst om Örebro. Inga sensationella arter - men många gäss och änder och dessutom brun kärrhök, tofsvipa, svan och några andra arter.
 
Tofsvipa
 
Brun kärrhök - tror vi i alla fall att det här är.
 
De närkingska fågelsjöarna är mest kända för de enorma mängder svanar som gästar dem i början av våren. Nu fanns det bara några sena eftersläntrare kvar.
 
Utanför Kvarntorp finns skulptursamlingen Konst på Hög. Högen kom till under andra världskriget, när Sverige var avspärrat från oljeleveranser utifrån. I Kvarntorp fanns det lättbruten och oljerik alunskiffer. Från denna började man utvinna olja. Askan från de ständigt brinnande oljeugnarna växte till en gigantisk hög på 35 miljoner kubikmeter, Sveriges största industriminne. Numera är högen omgjord till skidanläggning och högst uppe på toppen finns ett tjugotal skulpturverk. Högen är fortfarande varm eftersom det finns outnyttjad oljeenergi kvar i marken. Uppe bland konstverken ser man då och då rökpustar komma upp ur marken och det luktar olja. Här på bilden poserar A framför Lars Vilks brädhög, som är konsthögens mest kända verk.
 
På konsthögen finns också Kent Karlssons kyrkobyggnad, Kent Karlsson som också är "pappa till" en tavla som vi har hemma på väggen i Tyresö. 
 
Örebro centrum domineras av det pampiga slottet, här vackert belyst av kvällssolen.
 
Från Örebro körde vi dag 3 västerut mot Degerfors och passerarde då Möckeln, som låg vacker och spegelblank.
 
En småskrake passerade på Möckeln.
 
Alldeles invid Degerfors järnverk finns de s k Sveafallen, där möjligen Ansculussjön en gång i slutet av den senaste istiden rann ut i västerhavet. Här besökte vi Domedagsklyftan - där A inte riktigt nådde upp till klyftans övre kant.
 
Intill Sveafallen hittade vi Bergets kulturcentrum, en vacker kulturanläggning med hantverkare och förstås ett café, där vi intog dagens enkla lunch.
 
På eftermiddagen vår tredje resdag anlände vi till Karlstad, Värmlands "huvudstad". Här samsas domkyrkan och fredsmonumumentet (från 1955) på samma bild.
 
Utanför Karlstad ligger Alster med denna herrgård, där Gustaf Fröding föddes.
 
Från Alsters herrgård fanns en stig ner till Vänerns strand och vid stigens ände fanns ett fågeltorn, som vi besökte. Från tornet fotade jag bl a denna gås.
 
Söder om Karlstad ligger Hammarö, en ö med en spets som sticker ut söderut i Mälaren. Också den här udden är en känd fågellokal. Idag på morgonen dag fyra åkte vi dit, parkerade och gick sedan någon kilometer till denna vackra plats.
 
Från Hammarö fortsatte vi västerut mot Grums och vidare till Borgvik, en gammal liten bruksort vid en vik av Vänern. Har finns "Sliperiet", en gammal industrilokal som inretts till konsthall och som också har en gourmetkrog. Hallen öppnade idag för vårsäsongen. 
 
Här i konsthallen fanns verk av betydande internationella konstnärer till priser som var ca 100 gånger högre än de vi brukat ge för konst till våra väggar på Slåttervägen. Här ett foto eller möjligen en målning av Elvis Presleys scenkostym i 100000-kronorsklassen. Albert Watson var konstnärens namn.
 
Det här hittade vi konsthallens övre våning. Möjligen hette  bakom denna andra utställning i hallen Emtell.
 
I konsthallen fanns också detta ljus framför bilden av Värmlandssonen Sven-Erik Magnusson som nyss gick ur tiden.
 
Någon gourmetmat i Sliperiet blev det inte för oss. I stället blev det en i och för sig dyr räkmacka nere vid Borgviks båthamn. Där vandrade denna lilla flicka omkring i vattenbrynet. Till höger strax ovanför hennes huvud syns något som ser ut som en kvist i vattnet .....
 
Denna "kvist" visade sig vara denna simmande orm. Kanske en snok?
 
Vi fick nu skynda oss tillbaka från Borgvik till Karlstad för att hinna titta in hos Lars Lerin och hans konsthall Sandgrund, centralt belägen i Karlstad. Här finns en imponerande samling av Lars Lerins akvarellverk. Här hans version av Selma Lagerlöfs Mårbacka.
 
I utställningslokalen fanns också en utställning av akvareller i Lars Lerins anda, gjorda av Maximilian Svensson, en 12-åring från Trollbäcken i Tyresö. Den lille talangfulle konstnären var dessutom på plats med sina föräldrar. En f d medlem i Kultur- och fritidsnämnden i Tyresö tipsade om möjligheten att ansöka om kommunens kulturstipendium. Mottagaren skulle i så fall bli den hittills yngste som fått denna utmärkelse.
 
Vi har i Karlstad bott på hotell Savoy, ett hotell som också inrymmer en teaterlokal som heter Scala. Igår kväll besökte vi helt apropå en liten musical, Johans Musikaliska Odyssé, där bl a tjejerna i gruppen Timotej deltog. Nyskrivna texter till gamla musiknummer framfördes. "Så där" - men vad gör man annars en kväll i Karlstad.
 
Ikväll - vår sista kväll under den lilla vårresan - har vi testat något för oss nytt, en apprestaurang. I vårt hotells bottenplan finns apprestaurangen Pinchos, där man via en speciell mobilapp beställer olika tapasrätter och sedan hämtar dem själv vid en disk. Maten var god och applösningen fungerade bra fram till betalningen. Då blev det krångel med betalningen via det låsta Nordeakortet. Men trots all automatik kunde man även ta betalt manuellt. Alltså slapp vi diska oss ut från Pinchos och har alltså i stället kunnat i hotellrummet författa huvudsdelen av denna lilla reseberättelse.
 
Vi avslutade besöktet i Karlstad med att på söndag förmiddag delta i 11-gudstjänsten i Karlstads domkyrka. En hovpredikant vid namn Lennart Nilsson predikade om solen som går upp i öster och sprider guld på skyn. Dock passade just den predikan inte så bra denna söndag. Efter fyra dar med sol och värme blev vår sista resdag i stället kall och delvis regnig. Alltså körde vi raka spåret hem till Tyresö under eftermiddagen. Väl hemma kunde vi från bildatorn registrera totalt 90 mils körning på fem dagar.