Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Gran Canaria 2018

Kategori: Allmänt

 Solnedgång över Meloneras, fotograferad från vår gräsmatta framför bungalowen hos Augustinos.
 
I år- 2018 - har vi vistats tre veckor i Playa del Ingles - med vandringar, bilutflykter, restaurangbesök, träffar med goda vänner och samtal med många svenska och norska besökare, personer som vi träffat i Skandinaviska turistkyrkans eller Svenska kyrkans lokaler här. Det är fjärde året vi är här sedan pensioneringen 2011. Vi har kommit fram till att det är en bra idé - ur de flesta synvinklar - att tillbringa några vinterveckor i soliga eller åtminstone varma södern. Kanarieöarna ligger lagom långt bort och är lagom likt det vanligt livet hemma i Sverige. Och Gran Canaria har mest att ge, tycker vi.  
 
Vi har mycket att göra här. Ja, vi är t o m mer aktiva än under vanliga vinterveckor hemma i Tyresö. T ex har vi denna gång gått i snitt 90000 steg per vecka, Anita lite fler än mig eftersom hon tar kortare steg. Rena träningslägret har det varit. Playa del Inglés där vi bott alla fyra åren på Gran Canaria ligger perfekt till. Bra möjligheter att promenera runt i olika riktningar, dvs variera vandringarna. Bra beläget som utgångspunkt för bilutflykter i den soliga södra delen av ön. I de kyrkliga sammanhan i Playa del Ingles, i San Agustin och i Arguineguin finns ständiga kulturprogram med sångare och musiker att bevista. Och trevliga bekantskaper att göra vid kaffeborden.
 
Sen är det förstås fotograferingen. Onekligen finns det lite fler och annorlunda motiv att rikta kameran mot i januari här än i Tyresö. Det har även detta år blivit många bilder. En del av dem har jag redan publicerat här på min blogg inom ramen för bildberättelserna om våra bergsvandringar mm. Här har jag laddat upp "övriga bilder", som har någon slags kvalitet och som jag tagit under det tre veckorna.
 
Fotograferingen, vandringarna, de kulturella aktiviteterna och de sociala livet talar alltså för några vinterveckor på Kanarieöarna. Men det finns ett men. Klimatutvecklingen kastar mörka skuggor framåt i tiden. Kanske måste vi lyda den inre röst vi redan känner av och avstå från  eller i varje fall dra ner på antalet  flygresor. Och då ligger Kanarieöarna förstås illa till som semestermål. Nära en halv miljon svenskar åkte till Kanarieöarna 2017 - och å gott som alla med flyg. Jag räknade ut att det blir 7-8 fulla flygplan i varderar riktningen varje dag under året. Kan detta verkligen fortsätta om vi skall klara att hålla jordens temperaturökningen under 2 %, vilket ju är ett överlevnadsvillkor för vår civilisation, som vi känner den nu? En jobbig fråga att ställa sig när man nu sammanfattar tre varma och sköna vinterveckor i södern.
 
Vår lilla hotellpool, som vi använt av och till trots att den inte är uppvärmd. 
 
Playa del Ingles har massor av stora hotell. Några sticker ut med grafiska fasader, som jag gillar att fotografera. Framför hotellen en av öarnas karaktärsväxter.
 
Färgförenkling uppe i San Fernando, som byggdes för att den befolkning som behövdes för att bygga och driva all turism som finns i Playa del Inglés skulle ha nånstans att bo.
 
Här lampor i en butik i San Fernando. Komplementfärger blir alltid effektfullt.
 
Boendets hibiskusbuskar har nyligen klippts ned (allt enligt våra vinterboende vänner i grannkvarteret). Men blommar gör de i alla fall. Den här bilden är dock lite photoshoppad så att bakgrunden blivit svart.
 
Ett exempel till på färgförenkling. Från vägens slut högt uppe i Barranco de Guyadeque. Här finns det gott om välbehållna grotthus, som fortfarande används som permanentbostäder.
 
Solnedgångar kan ses på många ställen. Här från Playa de Meloneras, dit vi gick fram och tillbaka en kväll nerifrån fyren Faro i Maspalomas.
 
Efter solnedgången såg vi samma kväll denna ensamma segelbåt på havet. Ett lugnande foto, kan jag tycka.
 
Så här såg det ut nere vid fyren i Maspalomas, när vi kom tillbaka dit från Playa de Meloneras.
 
En dag åkte vi västerut till den lilla badorten Taurito. Här blev det t o m ett bad i havet, det enda detta år. Men det var varmt och skönt i vattnet, varmare än i vår hotellpool.
 
En hotellfasad till. Gillar som sagt de grafiska mönster som bildas av de likformiga lägenheternas balkonger, fönster mm.
 
Maspalomas sanddyner är berömda, en öken vid havet. Här en kvällsbild från Playa del Ingles sydspets, dit man lämpligen går om man vill besöka denna sevärdet. Men om man skall vandra längs den promenadväg som går i dynerna övre kant bör man följa den från nordost till sydväst. Detta eftersom vinden nästan alltid kommer från nordost. Går man i motsatt riktning har man motvind och får sand i ögonen.
 
Under en så lång och avkopplande vistelse som vi haft nu har man gott om tid att leka med bildbehandlingsverktygen på den pc jag alltid har med mig på resor. Den här solnedgångsbilden tog jag med superzoom från vår lägenhets terrass. Solen och husen i Meloneras!
 
Bergsvandringarna har fått egna inlägg på min bildblogg - men denna sammanfattning av årets Gran Canariabesök skulle inte vara fullständig utan åtminstone en bild från vandringarna. Väljer då denna bild av öns näst högsta, men mest spektakulära bergsknalle, Roque Nublo, en bild som jag tog under våra andra vandring med Skandinaviska turistkyrkan.
 
Det här båtvraket på stranden har gett oss huvudbry. Vi såg det inte första gången vi gick här. Andra gången såg det ut så här. Men kan båten verkligen ha kastats upp av vågorna?
 
Från strandpromenaden högt ovanför Playa del Ingles - stranden kan man med teleobjektivet följa andras vattenlekar. Själv stannar jag nog helst bakom kameran!
 
I köpcentrat Yumbo finns det massor av s k turistbutiker med i princip samma utbud av billiga dussinvaror. Men här har vi hittat Cork Shop, en portugisisk butik som säljer produkter av kork. Jag gick därifrån med en keps (se stället längst t h) och Anita med en korkväska (se stället i mitten).
 
Hos Kerstin Bergfors och Birger Eriksson i grannkvarteret tillbringade vi några timmar med ett trevligt tärningsspel. De bor halva året i en hyrd lägenhet i Playa del Inglés och halva året i Umeå. Kerstin är en studiekamrat till Anita från seminariet i Umeå och bodde dessutom några år granne med oss i Krusboda.
 
Bergskörning på serpentinvägar måste man behärska om man skall göra bilutflykter på Gran Canaria. Efter 3 veckor har man blivit ganska van. Men det går förstås långsamt och man får omedelbart en lokal bil i bakhasorna, både uppför och nerför. Här har vi kommit upp till St Lucia uppe i bergen.
 
På samma bergstur stannade vi i Temisas, känt för en ursprunglig arkitektur. Men kyrkan är oftast byarnas vackraste hus, så det blev en kyrkbild också i Temisas.
 
På turen till St Lucia stannade vi också vid Barranco de Tirajana. I dess mitt finns den här höjden, Fortaleza Grande. På dess topp höll guancherna, öns urinvånare, stånd mot de spanska inkräktarna. När allt hopp om seger var slut kastade de sig nerför branterna i stället för att tas levande av spanjorerna. 
 
Ett besök i Jardin Botanico när Las Palmas tillhörde den här säsongens höjdpunkter. Den här "papegojblomman" är inte helt okänd i Sverige, men nog är den lite speciell.
 
Templo Ecumenico är en vacker kyrka i Playa del Ingles. Den har byggts för turisternas andliga behov och används av många olika kristna församlingar. Vi har deltagit både i samlingar arrangerade av frikyrkliga Skandinaviska turistkyrkan och av Svenska Kyrkan. Med en bredd från gamla härliga väckelsesånger till opera och konstmusik.
 
Som hyrbil har vi haft en Renault Clio. Lite svag motor men skön att köra på bergsvägarna ändå. Här har jag fotat den i Mogan, en bit upp i bergen. Jag har just vunnit en parkeringsstrid med en liten lastbil. Vi väntade medan en annan bil lämnade parkeringsrutan. Då kom min konkurrent, körde om mig och började backa in mot parkeringsrutan. Men jag stod med framvagnen i rätt riktning och innan han hunnit backa in smet jag före med Clion. Kände mig riktigt stolt över denna seger.
 
Turiska duvor har ständigt spatserat förbi vår terrass. Och ofta sitter de också på belysningsstolparna.
 
Från kajen i Arinaga på öns ostkust tog jag denna bild av en surfare. En som surfar på riktigt och inte bara via datorn. Det blåste rejält den dagen - men de tuffa grabbarna lät sig inte hejdas.
 
Spanien och därmed även Kanarieöarna är ju en del av EU. Praktiskt med valutan mm. Men den här flaggan antyder att EU kan ha problem, borde underhållas bättre!
 
Den sista bilden för denna gång tog jag idag på vår sista hela dag i Playa del Ingles för i år. Det blåste rejält och playan var ovanligt folktom. Men denne ensamma man trotsade motvinden och sanden och vandrade norrut längs stranden.
  

Roque Nublo

Kategori: Allmänt

 
Roque Nublo är 1803 meter hög och brukar ibland användas som symbol för Gran Canaria. Det är öns mest spektakulära bergstopp, dock inte den högsta. Högst är i stället Pico de Las Nieves med 1951 meter. På dess  ganska rundade topp finns en militäranläggning med master, vilket tillsammans med de väg som leder upp på toppen gör den mindre intressant för besökare. Men Roque Nublo har däremot en hög grad av charm.
 
Idag gick med på Skandnaviska turistkyrkans bergsvandring för andra gången detta år. Denna fredag gick turen norr om och ganska nära Rogue Nublo.
 
Vi blev 42 vandrare som åkte med den chartrade turistbussen, även idag med Christos som chaufför. Vi åkte först uppför den magnifika Fatagadalen till St Bartholomé de Tirajana och Ayataca och en bit vidare längs vägen mellan Ajataca och Tejeda. Där startade vi vandringen med ett par hundra meters inledande stigning. Vi gick sedan på Roque Nublos nordsida, gjorde en matrast och vände sedan neråt till byn La Culata där bussen väntade. En del av vandringen skedde långsamt och under tystnad, enligt konceptet för en pilgrimsvandring. Leif Persson hade med sig sin trumpet också idag och spelade "O store Gud", "Härlig är jorden" och Rosenius "Var jag går i skogar, berg och dalar" för oss.
 
Totalt sträckte sig dagens vandring över dryft 6 kilometer. Tog 4 timmar inklusive raster. Inte direkt någon hög snitthastighet - men mycket upp och ner, mycket sten och många vackra utsikter som krävde att någon av vandrarna, t ex jag, stannade och fotograferade. Vi startade på 1448 meters höjd, gick upp till 1648 meter och sedan ner till byn La Culata på ca 1200 meters höjd (tror jag).  I La Culata väntade som sagt bussen, vi kunde köpa glass och göra våra behov i en liten servering där. Sedan bar det av först norrut och sedan österut på de vindlande och smala bergsvägar som är Gran Canarias kännetecken. Via San Mateo och Santa Brigida kom vi ner på motorvägen längs öns östkust och sedan var det raka spåret tillbaka till Playa del Ingles. Skönt att ha en skicklig chaufför, som vet hur han skall hantera möten med andra bussar, lastbilar och andra stora fordon. Som passagerare tror man inte mötena skall kunna fungera, men det går alltid att komma förbi varandra.
 
Startpunkten för vandringen - längs vägen mellan Ajataca och Tejeda
 
Vandrarna på väg uppåt
 
Dramatisk natur
 
Rast, vila när vi kommit upp till vandringens högsta parti.
 
Andra vandrare klättrade ännu högre än vår grupp.
 
Oväntat cykelmöte på den steniga stigen.
 
A på väg mot Roque Nublos fot
 
Klättrare på Roque Nublo
 
Från stigen såg vi på ett ställe Tejde, vulkanen på Teneriffa, som är mer än 3000 meter hög.
 
Vy utför Culata-dalen
 
Rast igen
 
Leif Persson med trumpeten, vandringsledaren Stig Jersenius och tätmannen Finn Atle från Norge.
 
Kristusklippan
 
Klippformationer 
 
Delar av vandringsgänget på totalt 42 personer.
 
Culatadalens väktare
 
Vår chaufför hette passande nog Christos. Han körde oss tryggt på Gran Canarias otaliga och mycket svindlande bergsvägar.
 

Solen går ner i Puerto Mogan

Kategori: Allmänt

 
Ikväll tog vi hyrbilen och körde till Puerto Mogan, som ligger några mil väster om Playa del Ingles. Orten har inte samma turistiska stil som resten av södra Gran Canaria. Här finns kanaler och vackra hus, något som gett Puerto Mogan tillnamnet Gran Canarias Venedig. Från Puerto Mogan kan man också vid tjänlig väderlek se solen gå ner i västerhavet. Detta var vårt mål med dagens tur och blev också en upplevelse att minnas. 
 
När vi parkerat bilen hittade vi en liten stig genom ett skräpigt område, en stig som ledde ut på en några meter bred hylla längs en bergvägg i väster. Där hittade vi en sittplats med utsikt mot solen i väster. Det anlände fler och fler personer och snart fanns ett hundratal solnedgångsentusiaster på hyllan. Bakom oss parkerade en kille med gitarr försedd med förstärkare. När solnedgången startade på allvar började han spela en melodi med i mina öron indisk prägel. Fick associationer till Beatles och deras indiska sitarperiod. Successivt sjönk solen ner under horisonten och när den helt försvunnit avslutade han sin konsert. Runt oss spred sig haschröken från ungdomar som också följde solens bana mot "undergången".
 
Vi drog oss ganska snart tillbaka mot byn, gjorde en liten promenad bland kanalerna  och återvände i det tilltagande mörkret längs motorvägen till Playa del Ingles. En ovanligt minnesvärd och vacker kväll, denna vår vädermässigt kanske bästa dag sedan vi kom hit ner för 12 dagar sedan.