Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Kvällsbad den rosa timmen

Kategori: Allmänt

 
Sedan några dagar finns nu 15/16-delar av storfamiljen Strand (8 barn och 7 vuxna) på Renörsudden söder om Piteå, dvs på vår sommarstuga. Den 16:e personen är hemma i Stockholm och koordinerar MSB-åtgärder med anledning av de många skogsbränderna. Liksom förra valåret, 2014, gynnas vi av ett extremt fint stugväder. Ikväll vid det vi brukar kalla den rosa timmen, ca kl 21.30, blev det kvällsbad för större delen av familjen. 10-15 meter från vår steniga strand finns en stor "badsten" som vid lågvatten precis når upp till vattenytan. Nu är Bondöfjärdens vatten rejält uppvärmt och kvällsbadet innebar upprepade "bomber" från den stora stenen. Ute över öarna färgade solens sista strålar himlen rosa och över Leskär steg månen upp ur Bottenviken. 
 
 
 
 
 

Haparanda Sandskär

Kategori: Allmänt

Vår guide, Tomas Öberg, framför en gammal labyrint på ön.
 
För några år sedan åkte vi en dag med turbåt från Nynäshamn till Gotska Sandön. Väl på ön regnade det kraftigt och på hemvägen blåste det sjösjukevindar. Söndag den 17 juli i år gjorde vi en nästan lika lång båttur i Bottenviken. Med Laponia åkte vi från Luleå tur och retur till Haparanda Sandskär, en del av nationalparken Haparanda skärgård. Naturmorgons Tomas Öberg var ciceron. Haparanda Sandskär ligger mitt i Bottenvikens nordligaste del och i dess närhet upplever man sig ha öppet hav horisonten runt. Till skillnad från turen till Gotska Sandön hade vi denna gång superväder, bortåt 28 grader varmt och svaga vindar. Tomas Öberg visade oss runt på ön och som avrundning tog vi ett dopp i medelhavsvarmt vatten på öns sandstrand. Lite lång båtresa, totalt 9 timmar, mot 3 timmar i land. Men vi hade trevligt ressällskap och lyckades också se VM-finalen i fotboll på mobiltelefonen, i varje fall under de tider då vi hade IT-förbindelse med fastlandet.
 
Haparanda Sandskär blev nationalpark 1995. Den ligger ytterst i Haparanda skärgård, ca 25 km från fastlandet och ca 15 km från finska gränsen. Tidigare bodde familjer här under sommarhalvåret - i första hand för att fiska strömming och jag säl. Kyrkoplikten var ett farligt krav och 1790 uppfördes ett kapell på ön. Södra delen av ön är bred och har en fin sandstrand. En bit från sandstranden ligger hamnen, det gamla fiskeläget Kumpula. Norrut smalnar ön av till en tre kilometer läng och smal sandrevel. Fågellivet är rikt, över 200 arter har observerats. Floran är också rik med bl a den endemiska arten bottnisk malört.
 
 Båtresan gick med m/s Laponia från Luleås norra hamn kl 08.00.
 
Isbrytarna Frej, Atle och Ymer tillbringar sommarmånaderna vid kaj i Luleå. Höga som tiovåningarshus är de ett vackert inslag i Luleå hamn.
 
När vi passerade ut mot Bottenvikens öppna vidder såg vi bl a masugnen vid Norrbottens järnverk.
 
m/s Laponia tar ungefär 100 passagerare. Båtresan till Haparand Sandskär tog 4 tim 15 minuter. Ombord serverades vi en buffélunch innan ankomsten till ön.
 
  Båten gick in i Kumpulas hamn, där det låg ett antal fritidsbåtar. Den långa flytbryggan var inte helt lätt att balansera på.
 
Kumpula var ursprungligen ett fiskeläge. Numera används de fint hållna röda husen mest för fritidsboende.
 
Liksom på de flesta andra öar med fiskelägen vid Bottenvikens kust finns ett kapell på Haparanda Sandskär. Kapellet är en enkel historia, uppfört 1790. Här hålls numera gudstjänster bara någon enstaka gång per år.
 
Vår guide, Tomas Öberg, samlade oss inne i kapellet och kallade där fram alla körsångare i turistgruppen. Vi fick vara försångare i "En vänlig grönskas rika dräkt", en passande sång på ön.
 
Bottnisk malört är en endemisk art som finns på ön. 
 
Under den gågna vintern fanns ca 40 älgar på ön. Många är fortfarande kvar. De har i princip betata av alla löv upp till älgens mankhöjd. Ger en "genomskinlig skog". Men det finns nackdelar. Bl a kalasar de på barren till öns enar, som sedan angrips av en skadeinsekt och dör. Inte bra i en nationalpark.
 
 
Öns sandstrand väntade inbjudande på oss. Varmt i luften och varmt i vattnet. En strand med Medelhavskänsla, mitt i Bottenviken.
 
På stranden växer förstås Strandråg. 
 
Och vi Strandare hittade också strandvial .....
 
 ... och saltarv, som växer obehindrat mitt i flygsanden.
 
Ön har höga sanddyner. Över den här dynen hade man byggt en trappa som sedan anslöt till en spångad stig över ön.
 
Tillbakafärden bjöd på solsken .....
 
... men också lite moln och några regndroppar när vi passerade Malören, ett annat fiskeläge med fyr och kapell i Bottenviken.
 
Vi kom tillbaka till Luleå hamn vid 20-tiden. 
 
När vi passerade under Bergnäsbron fick fartygets "allt-i-allo" ta ner masten och flaggspelet för att vi skulle kunna komma till Norra Hamn i Luleå.
 
Här är till sist Laponia på väg in i Norra Hamn. Kvällsolen skiner över avslutningen av denna minnesvärda dag på vattnet.
 

Dagarna går

Kategori: Allmänt

 
Snart har det gått två veckor sedan vi kom upp till årets sommarvistelse på Renörsudden. De första dagarna var kyliga, den andra veckan har det varit varmare. Ganska mycket sol och svaga vindar, mestadels från norr. Liksom förra sommaren varvar vi vilsamma små-projekt-dagar i stugan med utflykter och besök hos släkt och vänner i bygden. Dessutom förstås VM-fotboll, som ju tagit åtskilliga timmar i anspråk, som brukligt vart fjärde år. Idag - timmarna innan kvartsfinalen mot England - har jag tittat igenom de bilder jag hittills tagit i år. Här kommer de som jag tycker är de bästa hittills tagna bilderna.
 
Varje år har vi storskrakar som uppenbarligen häckar på vår udde. I år slogs sig denna storskrake ned på vårt utedass och ville ha ett porträtt taget. Så här blev det.
 
Under fjorton dagar har vi nu följt de svartvita flugsnapparnas strävsamma arbete med att mata ungarna i vår holk. Holken är perfekt belägen i förhållande till både uterummet och utedassets fönster. Det måste vara dags att släppa ut ungarna när som helst nu.
 
De ljusa nätterna är nästan magiska. Vid 22-tiden färgas himlen vid klart väder rosa. Och mörkt blir det förstås aldrig i sommarljusets land.
 
En av de första dagarna visade sig fullmånen rakt ovanför Leskär, en ö med en fyr som blinkar på kvällar och nätter.
 
En extremt klar dag kunde jag ta denna telebild av Södra Bondökallen, en ö med en liten fyrbåk som är knappt synlig med blotta ögat.
 
Den här sädesärlan satt på grannens skorstensskydd.
 
Soliga morgnar blir havet en glittrande matta.
 
Inne i Piteå pågår som överallt annars i Sverige byggnadet av nya lägenheter. Här ett pågående projekt på en tomt där en av mina barndomskamrater bodde på 1950-talet.
 
Vårt stegprojekt rullar på även detta år. Det blir vandringar i omgivningen och i byar runt omkring oss. Igår åkte vi t ex till Kåge, köpte Kågekaka på Kåge Tunnbröd och gick sedan en 90-minutersvandring i Kåge. Den här fjärilen kom då i vår väg.
 
Förbi oss passerar dagligen förtyg på väg till handelshamnen i Piteå. Mitt i den hamnen låg ursprungligen vår stuga. Den flyttades 1972 till det nuvarande stället. Här passerar ett containerfartyg, vackert belyst av den nedåtgående solens strålar.
 
En av våra byavandringar förde oss för några dagar sedan runt Bodsjön, som brukar ges epitetet "Pitebygdens vackraste by".