Bildsurr från Myggan

Min barndoms Heimat - Mellangatan 26 i Piteå. Pappa byggde huset 1954.
Så här såg det ut på tomten den första sommaren. På toppen av jordhögen
står jag och min syster Karin.

Jag tittar ytterst sällan på TV-filmer. Det är normalt mycket roligare att läsa böcker eller att sitta vid datorn och leka. Filmer tar på något sätt för lång tid och blir ofta för fragmentariska för att passa min smak. Men det finns ett historiskt undantag - den tyska serien Heimat.

Just nu går den tredje Heimatserien i TV på söndagkvällarna (tyvärr på min viktiga tennistid). Men på juldagen hade vi ställt in tenniskvällen och då kunde jag ägna två hela timmar åt en direkttitt på Heimat. Den första Heimatserien gick redan för ett tjugotal år sedan. Edgar Reitz, som regissören, heter berättade då om familjens Simons liv i Schabach från tiden för Hitler,  genom krigsåren och fram till 50-talets slut. I den andra serien - som producerades för ett tiotal år sedan - får man främst följa Simonbrodern Herrmans liv under 60-talets vänsterår. Och nu är det alltså dags för den tredje serien, som börjar vi murens fall och följer livet i Tyskland fram till våra dagar.

Ingen TV-serie har genom åren faschinerat mig så som Heimat. Reitz har en förunderlig förmåga att i skildringen av  vanliga människors liv väva in samhällets utveckling. Serien täcker nu bortåt 70 år av Tysklands moderna historia. Människoskildringen är inträngande - men det är främst som tidsdokument som serien har sin stora styrka.  Sen är det ju också en poäng att för en gångs skull slippa TV-engelskan.

Av den tredje Heimatdelen återstår nu tre avsnitt. Missa för all del inte dessa!