Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Radion i mitt hjärta

Kategori: Allmänt

På bilden syns min pappas mormor, Maria Jonsson, lyssnande på Sveriges Radio, eller Radiotjänst, som det väl hette den 22 juni 1936 då bilden togs. Bilden känns aktuell idag då Sveriges Radio fyller 90 år.
 
Min relation till radion är tidsmässigt nästan lika lång som mitt snart 70-åriga liv. När jag runt 1950 började bli medveten om att det fanns en värld utanför Storgatan 16 och Piteå stod radion på en hylla ovanför matplatsen i den lilla köket med snedtak i vår etta ovanpå farfars speceributik. Mitt tidigaste radiominne är nog från OS i Helsingfors 1952. Butiken var såld och pappa hade börjat jobba hos urmakare Carlsson och då fick han ett par veckors semester. Jag tror att den inföll under olympiaden och att han följde spelen i radion så pass frekvent att jag noterade spelens existens.
 
1954 flyttade vi till det nybyggda huset på Mellangatan. Ganska omedelbart vi flyttat dit inköptes en radiogrammofon som placerades i det vi kallade hörnrummet i huset. Här lyssnade jag på "Karusellen", "Snurran" - med Astrid Lindgrens "Mästerdetektiven Blomkvist" som inkluderad radioföljetong, "Lille Fridolf",  "Räkna med bråk" (med Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud) och diverse annan underhållning.
 
Mina första poplåtar hörde jag på Timmen Tumba och Toppoppmuff, program där man t o m lanserad en topplista som ett tag till min norrbottniska glädje toppades av "Den rockande samen" Sven-Gösta Jonsson med "Vid foten av fjället". Runt 1960 började Tio i topp sändas och jag förde varje vecka statistik över låtarnas vandringar på listan. Sen kom "Kvällstoppen" som innehöll de 20 mest sålda EP- eller singelskivorna varje vecka. När jag i början av 1960-talet fick en rullbandspelare var olika radioprogram den källa där jag kunde hämta låtar till rullbanden. Utöver listprogrammen var "Sveriges bilradio" med C-G Hammarlund och "Skivor till kaffet" med Bertil Perrolf viktiga för mitt samplande av bra musik.
 
Sen var det förstås all idrott som sändes på radion och som bara var tillgänglig där innan TV-n kom på hösten 1960. Särskilt väl har jag bevarat minnet av radiosändningarna från VM i fotboll i Sverige 1958, då Sverige gick till final. Samma år var det också EM i fri idrott i Stockholm, ett evenemang som jag också följde mycket noggrant via radion. Både VM-fotbollens och EM-friidrottens resultat finns bevarade i en gammal kassabok som jag fick när det var auktion efter min pappas faster Henny Johansson (hon som drev caféet Röda Lyktan i Piteå). Radion fungerade också utmärkt när det gällde att följa skidornas olika mästerskap. Jag satt med pappersark med de olika skidlöparnas startnummer och namn och noterade mellantider - som Lennart Hyland rapporterade under loppets gång. Då följde man verkligen en skidtävling. Sen kom TV-n och då försvann tyvärr behovet av att själv föra liggare under loppet.
 
Bokhyllan i mitt hyresrum i Umeå 1967. Längst bort på hyllan står den radiogrammofon vi först hade hemma i Piteå och som jag sedan hade med under mina första Umeåår.
 
I och med att TV-n kom blev radion förstås mindre viktig som min kanal för underhållning och nyheter. Men under studieåren i Umeå lyssnade jag fortfarande mycket på radio eftersom jag inte hade någon TV i de olika studierum jag hyrde. 1970 flyttade jag till Stockholm, gifte mig och började mitt långa arbetsliv i Postens tjänst. Sedan dess har radiolyssnandet gått ner i omfattning. Men några favoriter finns det. Vi lyssnade i början av vår tid här oftast på lördagarnas "Ring så spelar vi" som ju ett tag t o m leddes av Piteåsonen Thord Carlsson. Hade också länge en viss förkärlek för "Svensktoppen" - en kärlek som dock numera ebbat ut.
I dagens radioutbud är söndagarnas "Gomorron världen" nog det program jag oftast lyssnar på och då med "Public Service" träffsäkra imitationer som den normala höjdpunkten. "Ring P1" hörs också ofta hemma på Slåttervägen, även både jag och min hustru ibland kliar oss i håret när vi hör de mest befängda uttalanden av de som ringer in och ibland också från Täppas och de andra som leder programmet. "Människor och tro" är också ett höjdarprogram som jag dock numera oftast följer via SR:s s k Podradio. Och sommartid förstås "Sommar", som jag t ex den senaste sommaren ofta lyssnat på medan jag diskat den stora lunchdisken när vi haft barn och barnbarn i sommarstugan utanför Piteå. Radions betydelse för mitt nyhetsinhämtande har minskat radikalt de senaste åren. Numera kommer nästan alla viktiga nyheter direkt i mobilen och fördjupningar tar jag oftast del av via TV-aktuellt kl 21 eller via morgontidningarna.
 
Det skall bli intressant att se hur Sverige radio klarar anpassningen till det digitala samhället. Så mycket annat som kan göras till ettor och nollor förändras nu kraftigt - men kanske har radion en hyggligt god framtid ändå. Numera finns ju radion t o m i telefonen och är alltid med, var man än befinner sig. Ett grattis alltså till 90-åringen. Hoppas du lever länge än!
 
Min första transistorradio innebar en revolution. Nu kunde man t o m lyssna på radio utomhus.