Bildsurr från Myggan

Jag tillhör julromatikerna. I min mentala bild av året upptar julhelgen en alldeles oproportionerligt stor del. Jag har alltid - utom kanske under några tonårsår - sett framemot julen och njutit av julaftonens speciella stämning, den enda dagen på året då TV-tittande är förbjudet (med undantag av Kalle & Co kl 15.00).

Med stigande ålder kan jag dock ibland tänka att julhelgerna kommer onödigt tätt. I varje fall kan jag tänka så under november och under adventstiden. Men när sen julen är på plats är den ändå en upplevelse. I år firade vi egentligen två julaftnar, först den riktiga dagen hemma hos Mattias, Åsa och pojkarna och sen på annandagen hemma hos oss på Slåttervägen. Då var hela klanen på plats och förevigades på bilden ovan.

Johanna och Indra (rottisen) har bott hemma hos oss hela helgen. Det har gett mig större motionsmotivation än normalt. Jag har varit ute varje dag på relativt långa vandringar med den 2-åriga rottweilertiken och även ibland med hennes matte. Medan Anita kurat hemma i huset med den vänstra foten lindad efter att ha brutit vadbenet veckan före jul. På en av vandringarna besökte vi trakterna kring Öringesjön. Där är den undre bilden tagen. En solbelyst sjunken eka i en delvis istäkt Öringesjö.