Bildsurr från Myggan

Hammarybkyrkans missionsgala blev för tredje året i rad ett mycket lyckat evenemang. Totalt samlade ett par hundra galabesökare in mer än 70 000 kr till tre av EFS Missionsprojekt - barn i alla länder - i Afrika. Galans huvudartist var den legendariske "rockfarbrorn" Ingemar Olsson.

2004 beslutade missionsföreningen i Hammarbykyrkan att byta ut den sed­vanliga vår­marknaden mot en "missions­gala". Med Gladys del Pillar som drag­plåster blev det första årets gala en över­raskande succé. Framgången följdes upp 2005 och lördagen den 25 mars var det så dags för 2006 års upplaga.

Även detta år hade tre missionprojekt valts ut - i Eritrea, Tanzania och Malawi. Missions­paret Holmgren presenterade Eritreaprojektet - medan våra "lokala förmågor" Birgit Lund­mark och Anne Johansson berättade om de stora beho­ven i Tanzania och Malawi. Missions­projekten ingår i EFS satsning "Barn i alla länder" och har fokus på barnens utsatta situa­tion i de berörda länderna. I Eritrea finns en olöst gräns­konflikt med Etiopien, i Malawi är många familjer hårt drabbade av HIV-epidemin.

Galans huvudattraktion var Ingemar Olsson - rockpoeten som ända sedan 70-talets början varit en profil inom den "kristna" musiken men som på senare år också haft framgångar på Svensktoppen. Ingemar har ända sedan 1970-talet tillhört mina stora musikfavoriter och han gjorde varken mig eller hans övriga Hammarbyfans besvikna. Ensam med en gura och ett keyboard höll han oss fångna - med sina kluriga texter, sina trallvänliga melodier och en stor scennärvaro. En riktig scenartist!

Ingemar fick hela Hammarbykyrkan att medverka i sina sånger. Vi fick bl a agera kör i Sköna människor och illustrera texten - "en del är långa, andra korta, en del är hemma, andra borta, en del är smala, andra tjocka, men alla har dom nåt att ge, nåt att ge, nåt att ge". I övrigt blandade Ingemar gamla nummer som Ett steg till, Kom och gå i mina mockasi­ner och Alla ska bli pappas barn med senare material som Skrik (om orättvisorna i världen), En sån Gud skulle jag kunna tro på (som han kallade sin trosbekännelse) samt de franskin­spirerade Baguette och Vattenfall från den alla senaste cd-n "Eller hur".

I slutet av sin "show" fick Ingemar hjälp av Cathrine Sjöström och Daniel Hector. De hade tidigare under kvällen också haft ett eget pass, där Cathrines avspända sång och Daniels superproffsiga gitarrspel firade sedvanliga triumfer. Cathrine och Daniel har vi hört förut i Hammarbykyrkan - men de är alltid lika välkomna - med sina tänkvärda texter och sin stora musikalitet.

Under pengainsamlingarna - tre stycken under kvällen - fick vi också höra ett "husband" med Jakob Sandlund - uppväxt i kyrkan - som primus motor. Jakob och tre tjejer stod för sången kompade av ett band med pi­ano, bas och trummor. En dans- och clowngrupp gjorde också ett par upp­skattade nummer.

Före och efter galan var Hammarby­salen fullsatt av lottköpare och ser­veringsgäster. Utöver inträdesavgifter och pengar direkt skänkta under ga­lans tre insamlingar gav alltså också lotterier, brödförsäljning och servering ett rejält bidrag till insamlingsresulta­tet. Nämnas bör också att Ingemar Olsson skänkte 50 % av intäkterna frånde cd han sålde efter galan till insamlingen.
Innan vi gick hem på lördag kväll bedömdes resultatet ha blivit en intäkt om drygt 70 000 kr, en siffra som noteras med stor tacksamhet.