Bildsurr från Myggan

När dottern J för tre år sen berättade att hon skulle skaffa en rottwielervalp grät (nästan) mamma A. Och jag ifrågasatte starkt detta som jag tyckte oövertänkta beslut. Varför binda sig med en hund? Och varför en rottweiler, en erkänt svår hundras med ett rasnamn som associerar till Hitlers Tyskland, skinnhuvuden mm?

Aldrig har vi haft så fel! Idag fyllde Indra 3 år. Vi firade henne med tårta och presenter - hundgodis, ben mm. Från att vara en familjefara har hon gått till att bli den utvidgade Strandfamiljens kelgris. Särskilt "morfar" - som jag brukar kallas i Indrasammanhang - har etablerat en kärleksfull relation med Indra. Under hösten jobbar Johanna på knepiga tider här ute i Tyresö och då får vi ha Indra av och till. Med henne har "morfar" kommit ut i naturen mycket oftare än tidigare. Och han blir välkomnad hem med pussar och viftande svans - något som hustru A inte alltid orkar med - pussarna alltså - efter 37 års äktenskap.