Kameran - och Israel - har kraschlandat
Kategori: Allmänt
En väg i Wales - där vi körde med vår Volvo 740 1987
Under en av julhelgens stadspromenader föll min Canonkamerafrån 2 meters höjd ner i marken. Därmed hade den gjort sitt. Jag har beställt en ny Canon Powershot S1 IS - men den låter vänta på sig. Efterfrågan är tydligen stor. I avvaktan på att kameran levereras får jag leka med gamla bilder i det pågående evighetsprojektet - att skanna in mina bästa bilder från hela den fördigitala fotoepoken. Idag har jag hållit på med 1987. Här ett par bilder från det året, rejält svartvita.
Dagen har passat ganska bra för detta värv. Anita har haft någon slags variant av den s k vinterkräksjukan, vilket har hållit oss hemma hela dagen. Då blir det en del TV-tittande, vilket går alldeles utmärkt att kombinera med skanningarbetet. Ute har det varit grått och dystert. Nere i Europa stormar det rejält.
Stormen i Gaza har äntligen upphört, dvs den israeliska bombstormen, som man nog ändå måsta säga har varit oproportionerligt hård. Israel har - liksom min kamera kraschlandat. I världsopinionens ögon och också i mina ögon har man gått för långt, utsatt palestinierna för alltför stort lidande.
Kommer det någonsin att finnas förutsättningar för en stabil fred i området? Världens stormakter placerade 1948 Israel där det nu ligger och skapade en i det närmaste olöslig konflikt. Men visst måste vi ändå hålla fast vid att Israel har rätt att existera där det ligger? Då måste också palestinierna acceptera att landet är förlorat. Gör man det borde Israel kunna tvingas överge sina ytterst olämpliga bosättningar på Västbanken. Sedan kan en tvåstatslösning upprättas - med Gaza och Västbanken som den palestinska statens landområden. Kan världens nye frälsare, Barack Obama, bli den som till sist efter 60 års strider, tvingar fram denna lösning på konflikten?
Ett fönster i Uppsala domkyrka, fotograferat i maj 1987
