Efter så gott som fem hela veckor med barn och barnbarn i vår omedelbara närhet - t o m mellan oss i sängen vissa nätter (barnbarn alltså) - är vi fr o m idag ensamma i stugan på Renörsudden. Först var vi alla till Turkiet. Efter att vi sedan haft ett par, tre ensamma dar i stugen kom J upp, därefter Ms med sambo och tre barn, därefter Ma med make och två barn och slutligen A, J:s sambo. Idag har Ma med familj som sista besökare lämnat Renörsudden. De tänker köra hela vägen till Stockholm under eftermiddagen och kvällen idag.

Vi är oerhört tacksamma att vi har en så fin relation till barnen och deras respektive att de vill sätta av stora delar av sin semester för att bo och roa sig tillsammans med oss. Jag tycker personligen att de här veckorna i stugan med barnen och barnbarnen omkring mig är årets absoluta höjdpunkt, kanske det som mer än allt annat gör livet värt att leva och som ger mod och energi inför vinterns påfrestningar.

Det uppstår ett visst vakum när de lämnar. Lite som att sommaren är slut. Men den känslan brukar vara tillfällig. Kan t o m bli ganska skönt att ha några dagar här på tu man hand, att slippa storhandla och stordiska. Dock brukar vi den här "sista barnbarnsdagen" i stugan tänka på våra egna föräldrar, kanske särskilt på Anitas föräldrar. Hur de stod och vinkade adjö till oss, hållande om varandra och med tårarna i ögonen. De såg framför sig ett helt år, med 90 mils avstånd till oss. Anita och jag, vi är kvar några dagar till här uppe sen träffar vi alla igen hemma i Tyresö, Stockholm och Täby.



PDOL, Pite dansar och ler har pågått i helgen. Igår tog jag Embla med in till stan och testade tillsammans med henne ett antal attraktioner på Tivoliavdelningen. Inte varje dag man åker radiobil och berg- och dalbana. Den sistnämnda var så där lagom tuff, väl anpassad till 5-åringar och 65-åringar.




Husgrodan kom fram igår kväll. Höll oss sällskap på uteplatsen i ett par timmar, sittande under bordet. Tog den här bilden med blixt.



I björken nere vid strandlinjen har vi de senaste dagarna haft ett par hackspettar. De håller på att perforera björkens skyddande näverhölje. Vill de ta kål på björken eller har de något högre syfte med sitt ständiga hackande?