L med sin farfar när vi lyckats foga samman byggsatsen till ett fotbollsmål

Hämtade hem sonsonen från skolan på eftermiddagen idag. Tog honom med till Bygma för att köpa virke till att "lista" den i vinter utbytta garagedörren. Då kom han förstås på att vi också skulle köpa virke till att bygga ett fotbollsmål. Men farfars bekvämlighetsgen gjorde sig gällande - och jag föreslog att vi skulle köpa ett fotbollsmål i stället. Någon gång i framtiden, tänkte jag, men efter att först ha försökt få mig att köra till BR i Nacka och köpa ett mål erinrande L sig att Team Sportia i Tyresö Centrum borde ha det mål vi plötsligt behövde över allt annat på jorden.

Det hade man också. Alltså kom vi någon kvart senare hem till Slåttervägen med ett monteringsbart mål. Slåttervägen 89 är därmed förvandlad till Slåttervallen. Resten av eftermiddagen fick jag stå och slå lagom hårda bollar mot sonsonen. Med vänster fot - eftersom tån på den högra sedan länge smärtar vid skottbelastning. Inte utan att jag minns mig själv i 9-10-årsåldern. Kunde stå och försöka jonglera eller slå bollen mot garageväggen nästan hur länge som helst. Ändå blev det inte mycket av min fotbollskarriär. Får se om L går mer i sin fars än sin farfars fotspår när det gäller fotboll. Redan nu tycker jag han agerar målvakt mer professionellt än jag någonsin gjorde. Och skotten är det inget fel på. Oroar mig en aning för grannens vardagsrumsfönster bakom syrenen!


Att samtidigt slå på ett långskott och fotografera är inte det lättaste. Men här blev utfallet ganska bra.