Vinter-OS i Sotji är slut
Kategori: Allmänt
När man är 68 år fyllda har man - om jag räknar rätt - hunnit uppleva 17 vinter-OS. Det första jag minns var OS i Cortina 1956 med Sixten Jernberg som den mest framgångsrike svensken. Det vinter-OS som just passerat är det första jag kunna uppleva som pensionär - med de möjligheter det ger att följa i stort sett alla discipliner. Detta har jag förstås långtifrån gjort, men TV3 eller TV10 har stått på i stort sett hela dagarna, ibland dock bara som en ljudkuliss.
OS i Sotji blev Sveriges bästa vinter-OS hittills när det gäller antalet medaljer. 15 stycken totalt, varav 2 guld, 7 silver och 6 brons. Ryssland vann medaljligan både om man räknar antalet guld (13) eller antalet medaljer totalt (33): Norge blev tvåa med 11 guld och 26 medaljer totalt. I maratonligan behåller Norge sin förstaplats. Med totalt 306 medaljer ligger de hela 50 medaljer före tvåan USA.
Av de 15 medaljerna har 11 tagits i längdåkning på skidor. I övrigt är det curling och skicross och ishockey som bidragit. Såväl skidskytte som alpint blev t ex helt utan. Och gamla paradgrenar som hastighetsåkning på skridsko och backhoppning har numera knappt några utövare av klass i Sverige.
Bäst är förstås guldmedaljerna i damstafetten och herrstafetten med Charlotte Kallas sista kilometer som pricken över i-et. Men avslutningen med Charlotte Kallas genomklappning på 30 km och Marcus Hellners sjukdom, som gjorde att han avstod 50-kilometersloppet blev mindre lyckad och drar förstås ner helhetsintrycket. Guld bör man helst vinna avslutningsdagen, då blir minnet av guldet mest levande.
Många i media har sagt att detta är Sveriges bästa OS genom tiderna. Visserligen är det så om man räknar antalet medaljer – men om man sätter antalet medaljer i relation till antalet totalt utdelade medaljer är 2014 inte alls bäst. 1956 i Cortina tog Sverige 10 av 72 medaljer, nu blev det 15 av 294. Med samma andel borde det ha blivit 41 medaljer i år. Det var alltså trots allt bättre förr!
