Bildsurr från Myggan

I slutet av april 1965 var vi drygt 80 ungdomar från bl a Pitebygden, Älvsbyn, Glommersträsk, Arvidsjaur och Arjeplog som tog studenten vid gymnasiet i Piteå. Det fanns två klasser på reallinjen, R ma och R bi, en klass på allmänna linjen och en på latinlinjen. I maj 2005, efter fyrtio långa år, träffades vi igen till en mycket trevlig återträff i Piteå. Då hade vi även med sex lärare som fortfarande var i livet.

Den 27-28 juli i år var det dags igen och nu 2015 var det förstås 50-årsjubiléet vi firade. Drygt 30 elever av de ca 73 som fortfarande är i livet hade hörsammat inbjudan. Författaren av dessa rader hade då tillsammans med Christer Arvius, Kerstin Rönnbäck f Eriksson, Nils-Olof Nilsson och inte minst initiativtagaren Margareta Jonsson f Nilsson lyckats hitta rätt på nästan alla personer i studentkullen via mejl, telefon eller fysiska brev. Nu samlades vi till en två dagars reunion med stadshotellet i Piteå som bas, stadshotellet som ligger bara ett hundratal meter från det gamla läroverket som numera under namnet Christinaskolan innehåller diverse skolverksamhet, dock inte längre någon gymnasieundervisning.

Vi samlades under förmiddagen måndag den 27/7 och lyckades ganska snabbt identifiera varandra. Många var ju med redan 2005 och hade utseendemässigt inte ändrats särskilt mycket sedan dess. 40-talister är ju egentligen evigt unga. Vi inledde med en gemensam lunch och började sedan vår träff genom att Carl-Olof, dvs undertecknad, förrättade ett "upprop". Vi betade oss igenom de olika klassernas elevlistor, noterade vilka som gått ur tiden och kollade upp vad de närvarande visste om våra "absent friends". De närvarande fick tillfället att säga några mycket korta ord om sig själva och vad de gjort under sitt yrkesliv. Carl-Olof visade också en lista över skolans lärare i början av 1960-talet samt ett antal gamla Piteåbilder från samma tid. Han framförde också en hälsning från Bo Sundström, son till vår lärare Ivar Sundström, som för inte allt för länge sedan gått ur tiden. Bo Sundström är mer känd som Bo Kasper.

 

Eftermiddagen fortsatte sedan med ett par mycket "seriösa" inslag. Britta E Persson från Pite-entreprenörerna berättade om Piteå nu och i framtiden. Bl a visade hon bilder av aktuella storstilade byggprojekt med det höga hotellet Träkronan, som krona på verket. Informationen om bygdens näringsliv fortsatte med att Margareta Jonsson - som med efternamnet Nilsson tillhörde vår studentkull - gav oss en intressant bild av framgångssagan Polarbröd, där hon varit vd innan hennes döttrar för några år sedan tog över ansvaret för företaget.

 

Efter en välbehövlig paus - solen sken faktiskt in genom hotellfönstret och värmde luften i rummet - tog Christer Arvius över showen. Farbror Sarc, som han kallade sig då han skrev i skoltidningen Inferno, delgav oss ett mycket trevligt och humoristiskt bildspel från de år, 1962-1965, då det begav sig. Här fanns alla våra gamla lärare, bra och mindre bra, liksom vi själva som elever, 50 år yngre än idag. Studentfesten hölls på Statt - i den festivitetssal som dock numera byggts om till hotellrum.

 

Vi avslutade återträffens första dag med en gemensam middag i Statts s k veranda, från vilken vi i den ljusa sommarkvällen hade fin utsikt mot vår gamla skola. Ett nybildat band bestående av Björn Andersson på flöjt, Birger Gran på nyckelharpa, Inger Unge f Ek på elpiano och Staffan Garpebring på gitarr kompade till gamla succénummer som "Äke det gudomligt, läroverket vad" och andra allsångslåtar ur både 1960-talets och 2000-talets musikaliska repertoar. Kerstin Rönnbäck, f Eriksson, ledde en frågesport med mycket svårbesvarade frågor. Eva Stenberg, f Holmgren från A-klassen, avgick med segern. Christer Arvius var som vanligt toastmaster och underhöll med tal och sanna historier ur gymnasietidens händelseflöde. Men huvudrättens ryggbiff - tror jag det var - motsvarade inte våra höga kvalitetskrav.

 

Efter en natt med mer eller mindre lång sömn samlades vi igen på tisdag morgon utanför Christinaskolans ingång. Nisse Nilsson hade skaffat nyckel till den skola där han själva under många år varit lärare. Vi fick röra oss ganska fritt i lokalerna och betittade våra lektionsrum, lärarrummet och den stora skrivsalen, numera omgjord till danslokal för dansklasserna. Här blev det också tid för ett gruppfoto, det foto som inleder denna bloggberättelse.

 

Från Christinaskolan drog vi sedan i samlad tropp, ja någorlunda samlad i alla fall, till Norrstrands boulebanor. Här väntade Ove Rönnbäck, gift med Kerstin Rönnbäck. Han och boulebröderna Bergman, varav Torbjörn ingick i studentkullen, instruerade oss i boulespelets regelverk varefter vi spelade en match. Bloggredaktörens lag vann en övertygande seger med 11-4 efter ett antal vackra klotkast från lagets deltagare. Något slutspel hanns dock inte med, varför studentkullens mästarlag fortfarande inte är utsett.

 

Vi avslutade till sist träffen med en gemensam buffélunch på Stadshotellet. Bland maträtterna fanns bl a pitepalt, vilket uppskattades av de långväga deltagare som numera bor söder om paltbältet och som sällan får tillfälle att äta denna kulinariska läckerhet vid en buffélunch.

 

Deltagarna verkade eniga om att vi nu borde går ner till femårsintervall mellan våra återträffar. Nästa träff blir därför 2020 i Piteå, lämpligen i tornrummet i det då färdiga hotellet Träkronan.

 

Undertecknad var inte bara träffens administratör utan fick också som gammal ekonomichef ansvaret för träffens ekonomi. Avgifterna blev en aning för högt satta varför träffen gav ett bra överskott, som enligt ett kollektivt beslut skall skänkas till Läkare utan gränser.

 

Här följer så en bildkavalkad från träffen: