Bildsurr från Myggan

 

I Corona-karantänens tid har vi 70-plussare i alla fall möjlighet att ge oss ut på dagliga promenader. Härmodagen gav jag mig iväg upp till vårt närbelägna vattentorn. Här finns Tyresös mesta grafitti-samling. De nedre delarna av tornet är översållade med verk i denna konstart. Man skall nog egentligen inte kalla det konst utan det handlar väl mer om klotter. Ändå kan jag tycka att det på nåt sätt gör vattentornet mer intressant. Och sannolikt är det inte många som tar sig upp till tornet och blir störda av målningarna.

  För övrigt rullar Coronakrisen på med overkliga nyheter dag efter dag. Hela vår tillvaro - och inte bara i Sverige utan i så gott som hela världen - har radikalt förändrats på ett par veckor. Alla våra föreningsaktiviteter har ställts in och plötsligt har vi oceaner av tid till vårt förfogande. Vi bidrar till smittbekämpningen genom att hålla oss undan från sociala kontakter face to face. Men vi har desto mer kontakter via telefon och facetime med våra barn och våra goda vänner. 

  Jag funderar mycket på vad denna pandemi kommer att betyda på lite längre sikt. Det är ett allvarligt slag i ansiktet på den globala ekonomins exponentiella tillväxt. Kommer tillverkning att plockas tillbaka från Kina och andra osäkra länder? Kommer vi att förstå att klimatet kräver andra lösningar än idag? Kommer vi att dra nytta av de restriktioner vi nu behövt införa under coronakrisen, som t ex färre nöjesresor utomlands, minskat flygande, färre gigantiska kryssningsfartyg, färre globala transporter av mat och prylar? Blir denna pandemin en språngbräda för fler digitala möten och mer digital distansundervisning? 

  Den som lever får se, brukar man säga och det gäller förstås även nu. Sannolikheten att leva länge har nu förstås blivit något lägre - men friska 70-plussare som jag och min hustru verkar i alla fall ha gods odds att överleva pandemin. Vi tar en dag i sänder och hoppas på det bästa!