Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Nationalparker, vallmo, rapsfält och mycket mera

Kategori: Allmänt


Efter att i vintras ha varit covid-sjuka och efter att ha fått våra vaccindoser kände vi oss fria att denna försommar göra en resa inom vårt avlånga land. Som en kontrast till den Norrbottensresa vi kommer att göra senare i sommar gick färden med bil till vårt sydligaste landskap, Skåne. På vägen dit och på vägen hem gjorde vi upphåll i Småland. Resan gynnades av ett strålande sommarväder och gav oss möjlighet att under bästa tänkbara förhållanden bl a besöka fem av våra 30 svenska nationalparker. Under de åtta dar vi var borta förde jag dagbok, en dagbok som jag här har återger och illustrerar med bilder tagna under resan.

Torsdag den 3 juni 2021

Start för vår försommarresa till Österlen. Vi kom iväg redan strax efter 9.00. I trakten av Mjölby stannade vi och fikade medhavt kaffe och smörgåsar på en fin rastplats vid Svartån. Nästa stopp blev Brahehus, där vi för första gången gick bort till ruinen och tittade ut från den över Vättern. Vid tretiden var vi framme i Värnamo, där vi sover över på Rastas hotell. Vi checkade in här och körde sedan nordväst ut till nationalparken Store Mosse. På vägen dit passerade vi Maramö, där Annie Lööf har sina rötter.
  Vi tillbringade sedan ett par timmar på två olika, ganska korta vandringar i nationalparken. Bäst var vandringen ut till Svartgölen, mitt ute på en av de vida mossarna, det största myrområdet i södra Sverige. Tillbaka hos Rasta var vi vrålhungriga och åt var sin stor och god schnitzel med pommes frites. Kväll på hotellrummet med bildredigering mm
 
Vi stannade på väg söderut vid Brahehus, vilket hänt även vid tidigare resor. Denna gång gick vi fram till den gamla borgen, från vilken man har en hänförande utsikt över Vättern med Visingsö.
 
Anita i en av borgens fönsternischer
 
Rapsfälten vid Vätterns strand lyste gult.
 
På eftermiddagen kom vi fram till vårt bokade hotellrum i Värnamo. Här är vi på väg ut i nationalparken Store Mosse, som ligger någon mil nordväst i Värnamo.
 
På långa trägångar kunde vi vandra ut på Store Mosse. I änden av trägången ligger den vackra sjön Svartgölen.
 
Store Mosse - vidsträckt och vacker.
 

Fredag den 4 juni 2021

Idag har vi anlänt till Vita Huset i Gärsnäs mitt i Österlen. Men vi började dagen med frukost hos Rasta i Värnamo. Vi kom iväg tidigt och bestämde oss för att på väg till Gärsnäs göra ett besök i en nationalpark till, Söderåsens nationalpark i Klippans kommun. Via ett besök i Klippans Ullfabrik kom vi på eftermiddagen till parkens huvudentré i Skäralid. Därifrån gick vi Kopparhattsleden, först ett par kilometer upp längs Skäralidsdalen, en trång skåra i berget med en porlande bäck, Skärån. Leden gick sedan upp på Kopparhatten, en 90 meter hög ås och sedan ner till nationalparksentrén igen. Via Höör, Hörby och Tomelilla körde vi så till Gärsnäs. Här har vi blivit väl mottagna att ägaren till Vita Husets Bed & Breakfast. Ett streck i räkningen var att vi inte fick egen toalett, annars har vi ett fint vardagsrum, ett kök och en fin trädgård att utnyttja. I träden bakom trädgården tjoar ett stort antal råkor. Vi har också hört många andra fåglar medan vi suttit ute och ätit mat som vi inhandlade på en närbelägen ICA-butik. Det blev rostbiff och potatissallad idag. Kväll med fotoredigering i vardagsrummet.

Vägvisare vid den lilla sjön Skärdammen intill nationalparkens huvudentré i Skäralid.
 
Vi vandrade Kopparhattsrundan som länge följde Skäralidsdalen och dess vackra bäck, djup nerskuren mellan dalens bergskanter.
 
Tickor på ett gammalt dött träd i Skäralidsdalen.
 
 Här i nyrenoverade Vita Huset i Gärsnäs tog vi in för fem nätter.
 

Lördag den 5 juni 2021 

En underbart vacker och upplevelserik dag. Sol, värme och svaga vindar. Bättre förhållanden för en dag på Skånes sydkust kan vi knappast få. Vi började med att glömma SD-kortet hemma men ganska direkt efter att vi lämnat Gärsnäs skulle jag fotografera gula rapsfält och då saknades kortet. Jag åkte tillbaka medan Anita besökte en antikloppis i Lundins lada. Vi fortsatte därifrån till Glimmingehus, Nordens bäst bevarade medeltidsborg. Liksom det mesta andra vi besökt i dag har vi besökt borgen tidigare, 1988 med vår yngsta dotter och med Anitas föräldrar.
  Vi tog oss efter Glimmingehus ner till en väg som följer sydkusten. Vi gjorde ett stopp och tittade på fåglar som satt på stenar i ett grunt parti intill hamnen i Skillinge. Vi fortsatte sedan förbi Kyhls strandbad till Sandhammaren och fyren där. Den är av samma typ, en Heidenstam-fyr, som fyren på Rönnskär. Den senare har stått på Sandhammaren innan den flyttades till sin nordliga belägenhet söder om Piteå. Här gick genom dynerna ner till den breda och kritvita sandstranden. Där åt vi dagens medhavda smörgåslunch.
  Nästa anhalt blev Dag Hammarskiölds Backåkra. Helt magiskt vackert när vi gick över betesängarna först ner till stranden och sedan tillbaka förbi meditationsplatsen, den stenlagda ring där man förutsätts sitta och reflektera över sin situation en stund. Tog bilder av delvis utblommade vackra backsippor. Lade mig också ner på rygg en stund och tittade på himlen, hörde vinden susa och lärkors sång.
  Dagens tredje större stopp gjorde vi så i Kåseberga. Här vandrade vi upp till Ales stenar, där vi också varit förut. Idag var det mycket folk som besökte stensättningen och som sedan likt oss satte sig ner på rasbranten mot havet. Från Ales stenar gick vi rakt ner till Kåseberga hamn och köpte rökt makrill. Vid bilparkering blev det så en innan vi på småvägar körde ”hem” till Vita huset i Gärsnäs. Här är vi ensamma ikväll. Vi har ätit makrill med färsk potatis som vi köpte i ICA-butiken här i Gärsnäs, sittande i solen på husets baksida. Sedan har jag redigerat dagens bilder medan Anita stickat och lyssnat på en roman som utspelas här på Österlen. 

 Rapsfält i glimrande gult överallt på Österlen.
 
 Glimmingehus, landets bäst bevarade medeltidsborg.
 
 Fönsternisch, Glimmimgehus
 
 Utsikt från borgens översta våning.
 
 Strand i Sandhammarens naturreservat
 
 Häger på grunt vatten
 
 En skarv på samma ställe.
 
 Heidenstamfyren på Sandhammarens strand

 Dag Hammarskiöld vid sitt Backåkra
 
 Backåkra 
 
 Meditationsplatsen vid Backåkra med utsikt mot havet.
 
 Utblommade men ändå vackra backsippor vid Backåkra.
 
Ales stenar vid Kåseberga
 
 Vallmo
 
 På väg ner från Ales stenar till hamnen i Kåseberga.
 

Söndag den 6 juni 2021 – Nationaldagen

Nationaldag på Österlen, med fortsatt sol och värme, idag över 25 grader som mest. Dagens utflykt har gått till Österlens norra delar. Vi började med att köra upp norr om. Brösarp, där vi rekommenderats att ta en tur längs gamla vägen mellan Olserud och Maglehem. Från vägen hade man fin utsikt mot trakterna av Åhus, där den som rekommenderat vägen bor. Vi stannade sedan på en rastplats söder om Brösarp, mitt bland det som kallas Brösarps backar, och gick en liten runda upp på en höjd med utsikt över den backiga nejden. I de här trakterna har bl a Äppelkriget och Bröderna Lejonhjärta spelats in.
  Vi fortsatte sedan till dagens huvudmål, nationalparken Stenshuvud. Vi vandrade från huvudentrén upp till södra toppen, där vi inmundigade en del av vårt medhavda fika. Vi fortsatte sedan till östra och norra toppen, den sistnämnda högst och med bästa utsikten. Vi gick sedan på trappor ner till leden mot Hällevik och sedan på en mindre stig ner mot stranden. Vi följde stranden söderut på en mycket stenig led genom blockmarker, en led som dock blev mer lättgången och till sist landade vid en fin sandstrand. Där drack vi upp resten av vårt kaffe och åt en resterande macka. Sedan återstod bara 600 meter tillbaka till vår bil vid nationalparkens huvudentré.
  Vi åkte nu norrut till Kivik och Vitemölla och gjorde snabba besök på de bägge orterna. Runt Kivik såg vi många äppelodlingar. Sedan körde vi ”hem” till Vita huset i Gärsnäs. Huset är ett f d kontor till en sockerindustri som funnits på orten. Kvar finns en betongkonstruktion som liknar en vägbro på betongpelare. Var ute ikväll och tog några bilder av detta industriminne.

 Brösarps backar
 
 Naturrum i Stenshuvuds nationalpark.
 
 Utsikt från en av Stenshuvuds tre "toppar"
 
 Svår vandring i blockterräng mellan Stenshuvuds bergskanten och havsstranden.
 
Medan vi vilade efter vandringen i Stenshuvuds nationalpark såg vi denna påminnelse om en annan sorts resor.
 
 En bild av kyrkan i Gärsnäs eller Stiby som orten ursprungligen kallades.
 
En rest från den tid då sockerbetor togs emot från bönderna i trakten. Sockerhalten mättes upp på rampen, betorna lastades av och fördes till det närbelägna sockerbruket. 
 

Måndag den 7 juni 2021 

Turvädret fortsätter. Sol, värme och svaga vindar också idag. Vi började med att besöka  en av Anitas mammagruppsvänner sedan 1981, som numera bor i Simrishamn. Hon och hennes lilla dvärg-pinscher visade oss staden och bjöd sedan på kaffe på den lilla uteplatsen. Hon och maken bor i ett smalt och långt radhus i två våningar med utsikt mot hamnen och havet. Mycket snyggt renoverat sedan ett par år.
  Från Simrishamn åkte vi norrut förbi Baskemölla och Vik. Utanför Vik letade vi oss fram till ”Prästens badkar” en sandvulkan som är 500 milj år gammal och ensam i världen, anses det. Runt omkring fanns ett fascinerande sandstenslager. Vi fortsatte norrut på jakt efter ett lunchställe och fann ganska direkt en golfbana med en servering där vi hann beställa mat någon minut innan man stängde serveringen kl 15. 
  Efter den sena lunchen fortsatte vi norrut till Kiviks musteri. Där tittade vi på en av de otaliga äppelplanteringarna, köpte äpplemust, bl a av märket Björn Ranelid, och tittade på en demonstrationsträdgård med olika äppelsorter mm. 
  Vi vände nu söderut igen, passerade Simrishamn och stannade i Brantevik. Vi gick en stund längs stranden där jag tog några bilder av en ejder och ett antal storskrakar som satt på stenar utanför stranden. Sedan körde vi hem till Vita huset igen. Här fanns nu två killar med en liten påg, som just höll på att lära sig gå. De sover i rummet med egen toalett, vilket innebär att vi även denna kväll har vardagsrummet för oss själva. 

 På promenad i charmiga Simrishamn
 
 Simrishamn på en vägg i Simrishamn
 
 En andmor med ungar strävar uppför en strömmande å i Simrishamn.
 
 På Autoseum fanns det en speciell avdelning med Rolls Royce-bilar. ....
 
 ..... men också en liten tvåtaktare med modellnamnet Saab 92.
 
 I Autoseums lokaler fanns ockås ett ljudmuseum med bl a denna klassiska rullbandspelare från 1960-talet.
 
 I Baskemölla letade vi oss fram till denna läckra strand.
 
 Här är "Prästens badkar", en vulkanisk rest från en fjärran tid.
 
 I Kiviks musteri kunde vi köpa Björn Ranelid-must.
 
Runt Kivik finns landets mesta äppelodlingar. Påminner om olivodlingar vid Medelhavet.
 

Tisdag den 8 juni 2021

Fortsatt perfekt semesterväder. Idag har vi åkt västerut. Första stoppet gjorde vi i vår fjärde nationalpark under resan, Dalby Söderskog. Den ligger nordost om Lund och är Sveriges äldsta och även minsta nationalpark, etablerad år 1918. Vi gick Kroppeärrsrundan, 2,6 kilometer. Urskogsliknande miljö, där höga men inte särskilt vackra askar, var den dominerande skogsarten. Även här fanns det en hel del mygg inne i skogen. 
  Nästa mål blev bergsknallen Billebjer, några kilometer norr om Dalby Söderskog, men utanför nationalparken. Berget skänktes av en familj till Naturskyddsföreningen för många år sedan för att den ursprunglige ägaren ville undvika att berget användes som bergtäkt. Vi gick upp på toppen, inte särskilt långt och ansträngande, och åt där våra medhavda smörgåsar med tillhörande kaffe. Under tiden tittade vi ut över slättlandet i söder, med glador och starar i luften och hästar på marken.
  Från Billebjer körde vi in till den stora staden Lund, där jag inte varit sedan 1961 när vi gjorde en Sverige-runt-resa året efter att pappa tagit körkort. Vi letade rätt på domkyrkan, där det tyvärr pågick en begravning som hindrade oss från att se den invändigt. Vi gick en kort runda på stan och mötte där skränande studenter som tydligen ”tagit studenten” idag. 
  Nu gick färden vidare till Skanör och Falsterbo. Vi stannade först i hamnen i Skanör, drack en kopp kaffe och åt en glass samt tittade på hamnen och badplatsen. Vi fortsatte sedan till fyren i Falsterbo som ligger i kanten av en golfbana. Från fyren gick vi ca en kilometer ut mot naturreservatet Måkläppen, ett fågelområde på en flyttande ö, som dock numera inte är en ö. Har finns tydligen Sveriges största sälkoloni, något som vi dock inte kunde bekräfta med egna ögon. Däremot såg vi en hel del fåglar och ett antal golfande herrar, de sistnämnda dock inte på Måkläppen utan på den angränsande golfbanan.
  Kvällsetappen har fört oss längs kustvägen förbi Trelleborg, Smygehuk/Smygehamn och Ystad. I Smygehamn åt vi middag (pizza resp. paste frutti di mare) på Sverige sydligaste restaurang. Till Gärsnäs kom vi först vid 8-tiden på kvällen.

 Träd och trädrester i Dalby Söderskog
 
 Utsikt över slätten från bergsknallen Billebjer öster om Lund.
 
 Lunds domkyrka var inte öppen för oss - en begravning pågick i kyrkan.
 
Ute på stan i Lund var det livligt och ljudligt. Studenter i hopar vandrade längs gatorna med glada skrik. På min tid sjöng vi studentsången när vi vandrade genom Piteås gator, här var det andra ljud som gällde.
 
Falsterbos fyr
 
 På väg ut mot naturreservatet Måskläppen
 
 En del av Måskläppen med utsikt mot havet.
 
 Starar invid golfbanan i Falsterbo
 

Onsdag den 9 juni 2021

Vi har idag avslutat vår Skånevistelse med att besöka Lars-Inge Svensson i Åhus. Svensson är en av mina mesta arbetskamrater genom åren. Men nu är det 12 år sedan vi sågs senaste, vilket bör ha varit den dag han gick i pension i mars 2009. Lars-Inge visade oss Åhus. Vi drack kaffe med kanelbulle på Klostercaféet, besökte kyrkan, åt jordgubbar hemma hos värden, åkte runt i hans bil i Åhus och åt en god lunch på en servering vid Helge å. Och vem kom cyklande längs gatan där vi körde om  inte Lars-Erik Hörjel, också en av mina f d medarbetare under Brevtiden.
  Vid 4-tiden lämnade vi Åhus och körde sedan upp genom södra Småland till Vetlanda. Här bor vi på Centralhotellet, har gått en 30-minutersrunda i staden och sedan ätit en lättmiddag med vitt vin i hotellets uteservering.

 Svensson och Strand tillsammans igen.
 
 Svensson visar oss Absoluts anläggningar i Åhus.
 
 I Åhus hittade vi också denna vackra dam på ett av ortens små torg.
 

Torsdag den 10 juni 2021

Hemma igen efter ytterligare en dag med superväder. Efter en riklig hotellfrukost på Centralhotellet körde vi norrut på småvägar till Kvill. Först tittade vi på Kvilleken, som är ca 1000 år gammal och mycket stor. Dock har de blivit sjuk på gamla dar. Många av grenarna är döda och riskerar att falla ner. Eken var därför omgärdad med en gärdsgård, något som inte fanns på platsen när vi var där med Anitas föräldrar 1989, dvs för 32 år sedan. Vi fortsatte sedan några kilometer till Norra Kvills nationalpark, den 16:e av 30 som jag har besökt. Vi gick en runda, Stora Idgölen-rundan, på ca 2,5 kilometer. Inte så märkvärdig natur tyckte vi, ungefär som i Tyresta.
  Vi fortsatte nu på småvägar mot Kisa. Inte många minuter efter starten hittade vi en badplats på en camping, där vi tog sommarens första bad. Fin strand, fin flytbrygga och härligt varmt badvatten. I Kisa stannade vi sedan och åt en sen buffélunch, egentligen fick vi äta de sista resterna av dagens lunch. Färden gick sedan vidare till Linköping och därifrån längs E4 hem igen. Anita körde större delen av motorvägsdelen, men efter en glass på Nyköpingsbro tog jag över ratten de sista milen mot Tyresö. Nu har vi varit hemma några timmar, vi har ätit några mackor i uterummet och jag har bearbetat foton från idag. 

 Kvilleken, ibland också kallad Rumskullaeken, håller på att dö sotdöden.
 
 En vacker tjärn mitt inne i Norra Kvills nationalpark
 
Efter den svettiga vandringen i nationalparken Norra Kvill hittade vi denna lilla sjö, där vi tog resans första och enda dopp.
 

Utvärdering

Vi har varit borta i 8 dagar, sovit 5 nätter på Vita Huset och 2 nätter på mer traditionella hotell. Nätterna har kostat oss ca 6 500 kr. Vi har kört 188 mil med en förbrukning runt 0,7 l/mil ger en dieselkostnad på ca 2 100 kr. I övrigt ganska normala dagskostnader eftersom vi gjort egen vandringslunch och lagat mat i Vita Huset de flesta dagarna. Jag har gått 87 123 steg, vilket motsvarar 61 000 meter eller 61 kilometer. Anita är med sin kortare steglängd uppe i över 100 000 steg men lika många kilometer som jag. Vi har besökt fem olika nationalparker på sju dagar. Vi borde också ha sökt oss till Åsnens nationalpark i Småland. Vi trodde att den lågt helt ute på öar i sjön Åsnen, men förstod för sent att den även innehöll områden tillgängliga utan flytetyg. Men nu har vi kvar den och Blå Jungfrun att besöka. Sedan har vi "gjort" alla nationalparker i Södra Sverige. Kan tas på t ex en resa till Öland, som kan bli aktuell 2022.
  Resor av den här typen är en av våra mesta grenar tillsammans. Vi kan bråka lätt om vissa vägval, jag tycker ibland att Anita läser kartan för dåligt och hon kan irritera sig på att jag inte följer hennes vägvisning utan kör tokigt efter eget huvud. Men vi gillar samma naturupplevelser, ser på mat och dryck på samma sätt, gillar helt enkelt bägge två vagabondlivet.