Färnebofjärdens nationalpark och Gysinge
Kategori: Allmänt
Vi fortsatte den 24-25 september vårt utforskande av Sveriges nationalparker. Vi gjorde denna gång en tvådagarstripp till Färnebofjärdens nationalpark och passade dessutom på att besöka Gysinge, känt för sitt gamla bruk, för Dalälvens forsar och för de översvämningsmygg som sommartid gör trakten så gott som obeboelig. Men nu i september var myggen så gott som borta och vi fick två fina dagar vid Dalälvens stora fjärd, Färnebofjärden.
Vi tog på fredagsmorgonen E18 mot Enköping och sedan väg 70 mot Fjärdhundra och Heby och vidare längs väg 56 mot Tärnsjö och Gysinge. I Hedenslund svängde vi av mot nationalparken. Vårt första stopp blev Ingbos källor som var ett naturreservat utanför nationalparken.
Sedan fortsatte vi till Östa och längst ut på en udde mot Färnebofjärden stannade vi och fikade på en brygga vid Östa Camping.
Därifrån tillbaka till stora vägen och vidare norrut. Vi körde genom Tärnsjö och svängde så småningom av västerut igen för att efter passagen av fyra broar över Dalälvens forsar komma till nationalparkens huvudentré på Mattön. Där gick vi en promenad över alla fyra broar innan vi fortsatte över Mattön till Gysinge.
Här på mattön hittade vi denna gamla gränssten från 1929. Men det blev inte den enda landskapsgränsen vi passerade. Vi hann på vår tur runt Färnebofjärden färdas genom Uppland, Gästrikland, Dalarna och Västmanland. Vi rörde oss alltså minst sagt i ett gränsland.
I Gysinge besökte vi först Naturvårdsverkets Naturum, inhyst i ett av det gamla brukets byggnader. Vi tittade sedan på brukets olika byggnader, varav herrgården, numera ägd av PRO och fungerande som folkhögskola, var brukets största byggnad.
Efter kaffe med smörgås i Gysinge lanthandels café tog vi så småningom in på Gysinge Wärdshus och Hotell. Ungefär då började det regna en aning. Innan dess hade vi haft en molnig men regnfri dag. Vi fick en liten lägenhet med ett kök med vedspis och ett fint inrett sovrum. Vi vilade upp oss ett par timmar och gick sedan över till värdshuset för kvällens beställda skaldjursmiddag. Vi fick plats i ett litet rum på övre våningen och var länge ensamma innan ett gäng med fem ungdomar också tog rummet i anspråk. Här åt vi räkor, ostron, havskräftor och hummer.
Vi vaknade till en strålande vacker sen septemberdag och började den med att äta frukost i värdshusets matsal.
Efter frukost och utcheckning gick vi en runda till i bruksparken och ner till älvfåran. Här hade man försökt att koncentrera älvens strömmar genom att placera stenar ute i vattnet.
Sedan började vi vårt utforskande av nationalparkens västra sida av fjärden. Vi stannade först på ICA Nära i Österfärnebo för att köpa sallader och läsk som blivande lunchmat. Sedan söderut längst Berreksvägen. Ganska snart passerade vi en gammal bybebyggelse, Koversta, numera hembygdsgård, där hembygdsföreningen hade städdag.
Efter att ha passerat Nässja svängde vi vänster ut på en ås som gick flera kilometer ut i fjärden. Här fanns Gästriklands största gravfält där åsen var som smalast.
Längst i söder på åsen slutade vägen vid en sandstrand och ett vindskydd, där en familj var på väg att grilla. Vi gick en liten runda ut på Hemön och var då ganska nära gårdagens Skekarsbo tvärs över fjärden.
Vi återvände därefter samma väg längs åsen. Tillbaka på Berreksvägen körde vi västerut ett bra tag, bl a förbi Berg och sedan söderut via Björk och Djup (kul gårdsnamn) ner till Dalälven igen. Vi följde sedan älvens forsar österut till Tyttbo, där ännu en nationalparksentré är belägen. Här hittade vi en ny brygga, där vi åt vår kycklingsallad med Trocadero som dryck.
Så tillbaka mot Hovnäs, där vi hittade en liten privatdriven färja som för 40 kr tog oss och vår ensamma bil över till älvens södra sida. En kort tur över en smal del av älven. Tror det är första gången vi åkt färja som enda bil.
Vi avslutade turen runt fjärden med att återvända till Gysinge längst i norr. Dit var vi tvungna att åka eftersom jag glömt min älskade Fjällräven-hatt på hotellrummet. I Gysinge köpte vi glass och drack en kopp kaffe i handelsboden innan vi började hemresan. GPS-en ledde oss lite konstigt förbi Östervåla mot Månkarbo. Där tog vi gamla E4-an till Uppsala, lite av en nostalgitripp förbi orter som vi inte passerat de senaste 10–15 åren. I Uppsala stannade vi i centrum och åt en räkmacka på Wilmas, gick en promenad och körde slutligen hem till Tyresö.
Nu har vi besökt drygt hälften av alla nationalparker i Sverige, varav ett tiotal i år 2021. Men ännu återstår flera intressanta resmål. Och ännu har vi långt kvar till min gode vän Leif Kennerberg, som kan stoltsera med att ha besökt alla landets 30 nationalparker.
