Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Börjar oljeåldern närma sig sitt slut ?

Kategori: Böcker

33897-126

Flyget är oerhört oljeberoende - och ger dessutom stora bidrag till koldioxidökningen i atmosfären

Oljan är smörjmedlet i det senaste seklets välståndsutveckling. Men hur länge kan det fortsätta så? I boken "Olja" berättar journalisten Gunnar Lindstedt oljans historia. Gunnar Lindstedt är journalist på Veckans Affärer, känd för sina långa och inträngande reportage. I sin bok gör han en riktig djupdykning i världens oljeberoende. Framförallt granskar han hur etablissemanget i form av oljebolag, näringsliv och politiker idag sticker huvudet i sanden och låtsas att oljan är en oändlig resurs.


I sin bok visar Lindstedt hur exploateringen av olja under drygt ett hundra år bidragit till den största samhällsomvandlingen i världens historia. I själva verket skulle man kunna kalla denna tid "oljeåldern", den korta period då vi kunnat bygga upp vår välfärd på det flytande guldet, den olja som bildats i jordens innandömen under miljarder år och som vår generation nu förbrukar på kanske ett par århundraden.


I stort sett alla strukturella förändringar (utom kanske IT-revolutionen) som skett i våra samhällen har sin grund den billiga och flytande energi som oljan representerar. Vi kan bo en bra bit från våra arbetsplatser, vi kan transportera livsmedel över hela världen till överkomliga kostnader, vi kan resa runt till fjärran platser utan att behöva satsa hela vårt sparkapital och vara borta veckor och månader. Vår samhällsstruktur och våra livsmönster i västvärlden har i hundra år utvecklats med den bakomliggande förutsättningen att vi har en outsinlig och billig energikälla som vi kan hämta upp ur jorden. Ja, t o m våra lokala kyrkliga mönster är oljeberoende. Skulle t ex webbredaktören vara engagerad i Hammarbykyrkan och bo i Tyresö om det inte var så att det relativt snabbt och till en låg kostnad gick att åka bil eller buss in till stan?


Lindstedts bok om oljan innehåller en väl avvägd blandning av oljefakta, personliga reflexioner och tillbakablickar samt intervjuer med framförallt oljebranschens "dissidenter". Lindstedt menar att de stora oljebolagen av rädsla för aktiekursens utveckling mm aldrig kan ge stöd för tanken att oljan en gång kommer att ta slut eller åtminstone bli radikalt dyrare. I stället får detta i grunden självklara budskap framföras av oberoende oljeexperter. Lindstedt refererar särskilt till en man vid namn Colin Campbell, en pensionerad engelsk oljeexpert, som ägnar sin pensionärstid åt att göra beräkningar av världens oljetillgångar och som kommit att vara en nagel i ögat på oljeindustrin. Campbell hävdar att den ekonomiskt exploaterbara oljan kommer att ta slut fortare än vad oljebolagens och de politiska instansernas prognoser ger vid handen.

Tillsammans med den klimatfråga som bl a Al Gore fört upp i ljuset under de senaste åren är frågan om hur världens allt mer växande energibehov skall tillgodoses världspolitikens yttersta knäckfråga. Lever vi i en energislösande parantes i mänsklighetens historia? Är vi den enda generation som kommer att kunna uppleva långa resor ut i världen tillsammans med familjen, fira jul i Thailand eller påsk i Jerusalem?


Klart är väl att ett bibehållet välstånd - som vi nu definierar det - kräver ett nytt tekniskt genombrott, att vi lär oss att tillvarata solens obegränsade energi och omvandla så att snabba farkoster som bilar och framförallt flygplan kan drivas fram utan tillgång till oljebaserade drivmedel. Frågan är bara när detta teknikskifte kan ske? Nu är det ju inte bara de sinande oljekällorna som är problemet, nej vi måste också minimera användningen av den olja som finns kvar för att hindra den kolidioxiddrivna klimatförändring, som enligt FN:s klimatpanel hotar livet på jorden. Och detta samtidigt som befolkningsgiganter som Kina och Indien just kommit igång med sin övergång till vår västerländska livsstil, den livsstil som slukar energi och driver på uppvärmning av jordens atmosfär.


Ja, som framgår, ger Lindstedts bok upphov till många tankar om sakernas tillstånd. En "tankeväckare" kan man kanske kalla den, en påminnelse om vårt ansvar för miljön och för att vår generation lämnar efter oss en beboelig och fredlig värld till våra efterkommande barn, barnbarn och barnbarnsbarn.


Gunnar Lindstedt:
Olja
Månpocket 2007
220 sidor

Kommentera inlägget här: