Bildsurr från Myggan

Varför är det så många storasyskon i regeringen men mest småsyskon som ställer upp i Idol? Den frågan och många, många fler svarar Elisabeth Schönbeck på i sin bok "Äldst, yngst och mittemellan".

Elisabeth forskar om hur vår plats i syskonskaran präglar oss. Hon reser också runt och håller föredrag i detta ämne, något som också i början av 2000-talet förde henne till ett kvällsföredrag i Hammarbykyrkan. Hon är beteendevetare och diplomerad småbarnspedagog - och inte minst viktigt, hon är storasyster till två bröder. Hennes grundläggande tes är att just placeringen i syskonskaran har en oerhört stor betydelse för hur vi blir som människor, vilka partners vi väljer, vilka jobb vi blir framgångsrika i. Hon menar att "syskonplaceringsfaktorn" har alldeles för liten plats i psykologin, den borde mer än idag påverka t ex hur vi sätter samman en skolklass och vilken lärare vi väljer till klassen, hur vi sätter ihop företagets ledningsgrupp, hur vi förklarar psykiska problem etc.

I sin bok "Äldst, yngst och mittemellan" går Elisabeth på djupet med sina syskonteorier - på ett mycket intresseväckande och humoristiskt sätt. Hennes teorier är det väl egentligen inte, hon är noga med att berätta att hon "tagit vid" efter den danske psykiatriern Oluf Martensen-Larsen, hennes mentor inom syskonforskningen. Det var efter att ha läsa Olufs bok "Familjemönster och personlighet: varför man blir den man blir", som Elisabeths intresse väcktes. I boken refererar hon ofta till Martensen-Larsen och dessutom till amerikanska och tyska psykologer, som också intresserat sig för syskonplaceringens betydelse för vem man blir.

Att i en kort anmälan redogöra för hela syskonteorin låter sig förstås inte göras. Men några viktiga slutsatser kan väl i alla fall nämnas:

Endabarn - växer upp utan att dagligen konfronteras med syskon, får tidigt delta i de vuxnas aktiviteter, blir gärna lillgamla, föredrar ensamheten, blir ofta duktiga vetenskapsmän.

Förstabarn, storsyskon, får tidigt ta ansvar, anstränger sig för att dels leva upp till föräldrarnas förväntningar, dels behålla makten över sina mindre syskon. En storbror till t ex två bröder är den mest maskulint präglade person man kan tänka sig, en storasyster till systrar blir mycket feminin. En storebror med systrar har en mycket stark position, men blir en mjukare man än den som växer upp med bröder. På samma sätt blir en storasyster med bröder mer maskulin än andra kvinnor. Bland personer med makt, t ex i företagsledningar och i politiska organ, är storebröder och storasystrar normalt i mycket stor majoritet.

Småsyskon, dvs. familjens yngsta, finns på den andra ändan av skalan. De vänjer sig tidigt att inte behöva ta ansvar, föräldrarna har mindre krav på dem och deras äldre syskon hjälper dem på olika sätt. En lillebror till äldre systrar blir en mycket mjuk man, kvinnornas absoluta favorit. En lillasyster till bröder blir däremot ofta ganska pojkaktig. Gemensamt för alla småsyskon är de gärna väljer artistyrken, ställer upp i Idol, reser jorden runt, bekymrar sig inte för ekonomin och framtiden.

Mellanbarnen då? Ja, de är enligt Schönbeck inte så lätta att placera in i ett fack. Beroende på omständigheterna kan de få både storasyskondrag och småsyskondrag. De lär sig tidigt att medla mellan syskonen och är förstås överrepresenterade bland t ex fackliga förtroendemän.

Detta var de mest grundläggande delarna i syskonteorin. Men Schönbecks bok innehåller mycket mer. Här kan man t ex också få veta vad som kännetecknar "funktionella ensambarn", dvs. de som växer upp med syskon men där åldersavståndet till närmaste syskon är ca 6 år eller mer. Man kan också läsa om pseudotvillingar, som är syskon där åldersavståndet är 1-2 år. Schönbeck berättar förstås också om riktiga tvillingars speciella vanor och ovanor och om  vad som kännetecknar barnen i "storfamiljer" med många fyra barn och uppåt. En speciell fråga är också hur det fungerar i de moderna familjer, där hans och hennes barn från tidigare förhållanden skall samsas med varandra och med föräldrarnas gemensamma lilla sladdbarn.

Men inte nog med detta. I boken får vi också veta varför våra äktenskap fungerar som de gör. Själv är webbredaktören storebror och är gift med ett ensambarn, något som förstås leder till vissa revirkonflikter. På olika sätt har både förstabarn och ensambarn fått lära sig att bestämma - över syskonen eller i ensambarnets fall över föräldrarna. Enligt Schönbeck borde jag i stället ha varit gift med en lillasyster, som redan som barn fått lära sig att respektera storebrors kunnighet och dominans. I vårt fall har det trots allt fungerat i fyrtio år - det finns ju alltid undantag som bekräftar regeln.

Webbredaktören läste för många år sedan Martensen- Larsens bok och fascinerades redan då av teorin. Schönbecks bok förstärker den känslan. Den rekommenderas därför varmt till alla som vill förstå sig själv, sina föräldrar och sina barn.

Elisabeth Schönbeck: Äldst, yngst eller mittemellan. Forum 2008.