Bildsurr från Myggan

Min mamma, Maria, avled den 31 juli kl 18.18. Stilla och lugnt fick hon andas sina sista andetag i kretsen av oss barn med våra respektive. En död att avundas. Här har jag samlat ett antal skannade bilder från hennes långa liv.
De flesta av de tidiga bilderna kommer från den samling av 6x6-negativ som jag fått överta efter min pappa och som jag successivt skannat in i min dator.


Det här skolfotot från Blåsmarks skolan från mitten av 1920-talet är det första som finns av Maria. Hon syns längst till vänster i andra raden. Med på bilden finns också hennes storebror Göran. Något år efter att bilden togs avled deras far, Oscar, och mor Hilma blev ensam med sex små barn.


Ett tidigt ungdomsfoto vid Hemträsket eller Svensbyån i Blåsmark.  Maria finns i övre raden längst till höger. Rakt under henne finns Elin, nästa syster i åldersordning. Sittande längst t v syns också Ebba, som så småningom gifte sig med Göran, Marias storebror.


Hilma Lovisa Lundberg, född Dahlbäck, med sina sex barn. Bilden bör vara från mitten av 1930-talet. I övre raden Elin, Maria, Cyrena och Göran, i den undre raden Holger (den enda som nu lever), min mormor Hilma samt Barbro.


I slutet av 30-talet och början av 40-talet arbetade Maria som sjukvårdsbiträde. Hon var bl a på ett skolhem i Kåbdalis och på ålderdomshemmet i Byske.


Ca 1942 började Marias kärlekshistoria med Gunnar, min far. Enligt familjehistorien erbjöd han sig vid ett tillfälle att följa Maria och hennes kamrat (som väl var kusinen Anna och kanske syster Elin)  hem på cykel från Storstrand till Blåsmark. Cykelturen utvecklades till en livslång kärlek.


På det här fotot är Maria och Gunnar i Stockholm, sannolikt för att närvara vid pappas brors, Tores, bröllop i Stockholm 1943. Men var i Stockholm är bilden tagen? Nånstans högt upp - men var? Tacksam för tips.


1944 gifte sig Maria och Gunnar i Hortlax kyrka - med efterföljande fest på Storstrand, EFS lägergård i Öjebyn. Här det gruppfoto som togs av Maria och Gunnar och de närmaste släktningarna.


Den första gemensamma bostaden fick Maria och Gunnar på andra våningen i farfars hus på Storgatan 16. Här framlevde jag mina första 8 år. Här sitter Maria och Gunnar i det "finrum" som inreddes i Gunnars och Tores gamla pojkrum. Detta rum använde vi ytterst sparsamt. Det dagliga livet levdes i en kombinerat vardags- och sovrum och en köksalkov.


I Marias 28:e levnadsår föddes jag som det första barnet. Här Maria som lycklig mor till den nyfödda guldklimpen. Att det är jag ser man på de stora utstående öronen, de kan man omöjligt ta miste på.


1954 flyttade Maria med familjen till Mellangatan 26, till det nybyggda egna huset. Den här bilden är tagen ca 1956 och Maria är alltså 38 år. Jag är 10, Anna-Lena 4 och Karin 8 år. Och Gunnar längst t h är 42 år.


På den här bilden från 1966 har Maria hunnit bli 48 år. Jag tog bilden i samband med ett vinterbesök "på stugan" på Fårön.


Den här bilden är tagen 1980. Maria har hunnit bli 62 år. Gunnar är pensionär och de har några mycket fina år tillsammans.


Dewn här bilden är från 1986 och Maria är alltså 68 år, frisk och sommarglad. Bilden är tagen på Fårön, där hon och Gunnar under de här åren tillbringade hela somrarna, byggde om och byggde till och hade mycket trevligt tillsammans.


1992 blev Maria änka! Gunnar dog lite för tidigt och lämnade en närmast chockad hustru ensam att klara livets höst. Väldigt mycket förändrades i och med detta. Mamma Marias liv blev sig aldrig likt igen. Men på den här bilden från 2001 ser hon frisk och glad ut. Hon besöker oss i vår sommarstuga på Högsböleskiftet.



Den här bilden är från 2003, Maria är nästan 85 år gammal. Jag har tagit med henne till Swensbylida och till några andra utflyktsmål i Pitebygden. Det är inte så ofta hon kommer ut på det sättet sedan Gunnar dog och hon förlorade möjligheten att ta sig ut i bygden per bil.


På hösten 2003 fyllde Maria 85 år. På något sätt blev födelsedagsfirande för mycket. Hon klarade plötsligt inte av att bo själv, tappade akut minnet etc. En läkare ställde diagnosen Alzheimer, en diagnos som jag fortfarande inte köpt. Däremot kan det ha varit frågan om en mindre blödning i hjärnan. Efter ett par jobbiga månader fick hon plats på älderboende på Hortlaxgården. Där har vi sedan besökt henne och visat upp de nya barnbarnsbarn våra barn levererat. Här är det M:s dotter Embla som sitter i sin gammelfarmors knä.


På Hortlaxgården tillbringade hon sina sista sju år. Successivt gled hon in i demensens dimmor. Men Alzheimervarianten? Nej, det är nog fortfarande fel diagnos. Effekten av demensen förstärktes av att hennes hörsel kraftigt försämrades. Hon förlorade förmågan att gå och att klara sin egen hygien. Och inte sällan var det mycket svårt att förstå vad hon menade när hon pratade. Men hon kände igen oss.

För tre veckor sedan var vi hos henne. Jag tog fram gitarren och började tillsammans med A och min syster K sjunga några av hennes älsklingspsalmer. Då sjöng hon med, Anita tog fram kameran och filmade några sådana sekvenser.

För fjorton dagar sedan skedde en kraftig nivåförändring av tillståndet. Hon fick feber, hon kände inte längre igen oss och ville inte längre äta och dricka. Bilden ovan togs av Martina 4-5 dagar innan Maria fick sluta sitt liv. Efter 14 dagars successiv försämring dog hon stilla, den 31 juli.



Den här bilden tog jag när någon timme efter dödsögonblicket. Maria ligger på "lit de parade". Vi står lite vilsna runt omkring och begrundar hennes långa liv, vi sjunger Lina Sandells "Tryggare kan ingen vara" och Karin läser Herrens bön. Sen lämnar vi lilla mor och återvänder till livet.