Bildsurr från Myggan

Vi har tillsammans med våra goda vänner, A-T och S, gjort en tiodagarsresa i Ryssland. Vi flög till Moskva och embarkerade där ett flodkryssningsfartyg, m/s Surikov, som blev vårt hem under resan. De två första dagarna gjorde vi Moskva. Dag 3 lämnade m/s Surikov kajen och började resan på "tsarens vattenvägar" till St Petersburg. Resan tog 5 dagar och gick först via Moskvakanalen till Volga. Därifrån över Rybinsk reservoir till Vita sjön och vidare på uppdämda floder till Onega. Från Onega sedan via floden Svir till Ladoga, Europas största insjö, och slutligen via floden Neva till två avslutande dagar i Sankt Petersburg.



När vi anlände låg m/s Surikov förtöjd vid Moskvas "passagerarhamn", belägen i Moskvakanalen 3-4 mil norr om Moskvas centrum. m/s Surikov var byggd i Österrike på 70-talet men var upprustad för ca 10 år sedan. En "Finlandsbåt" i miniatyr, kan man säga. Här bodde vi i en tvåbäddshytt, här åt vi alla måltider i en öppen och trevlig matsal, här solade vi på soldäcken mellan utflykterna och här satt på kvällarna i baren eller i båtens konferenssal, där det bjöds på olika former av underhållning, ja t o m en snabbkurs i ryska.

På bilden syns inte m/s Surikov utan ett systerfartyg. Bakom fartyget ser vi hamnbyggnaden, tyvärr delvis förfallen och ännu inte upprustad efter kommunismens fall för 20 år sedan.



Här är Surikov i egen hög person. Fartyget hade fått sitt namn efter Vasilij Surikov, en relativt känd rysk konstnär. Från fönstret på rundtursbussen tog jag den här bilden av Surikov som staty - med de sedvanliga statyduvorna på plats.



Vi anlände tidig kväll till m/s Surikov. Efter middagen gick vi en promenad längs inte Moskvaflodens utan Moskvakanalens strand. Vi nynnade förstås på "Midnatt i Moskva", en låt från 60-talet som börjar "Nattens mörker faller när dagen dör, nere vid Moskvaflodens strand". Något mörker hade vi dock inte den 20 juni - nätterna var norrlandsljusa under hela resan och vädret var helt enkelt super, varmt och soligt så gott som hela tiden.



Den första hela dagen i Moskva började med en City tour med buss. Denna slutade som sig bör på Röda torget, detta mytomspunna torg i centrala Moskva, som sett så många parader och höga dignitärer. På ena långsidan finns muren till Kreml och Leninmausoléet, på andra långsidan det jättelika varuhuset GUM. På en kortsidan finns det historiska museet och på den andra torgets karaktärsbyggnad, Vasilijkatedralen.



Moskva får också sin karaktär av "Stalins sju systrar", sju skyskrapor från kommunisttiden som inrymmer antingen företag, institutioner, hotell eller boståder. Här passerar vi alldeles intill en av de sju systrarna.



På 30-talet byggde Stalin & Co Moskvas tunnelbana. Denna skulle bli ett "folkets tempel". Man lade därför ner stora resurser på utsmyckning av t-banestationerna. Vi följde med på en guidad tur i tunnelbanesystemet och besökte 6-7 stationer. Här beundrar A och A-T taket i en av stationshallarna.



På kvällen var det dags för en rundtur med namnet "Moscow by night". Så mycket night blev det ju inte den 21 juni men lite skymning fick vi alla fall vara med om efter kl 11 på kvällen. Här är vi i segerparken, som ligger på en kulle i södra delen av Moskva. På bilden den höga Nikeobelisken i Segerparken.



Vi midnatt var vi tillbaka på Röda torget. Nu hade det blivit ganska mörkt. Varuhuset GUM var upplyst av tusentals glödlampor och såg närmast ut som ett pepparkakshus. Och Vasilijkatedralens lökkupoler på bilden strålade i regnbågens alla färger.



Vår andra heldag i Moskva ägnade vi åt Kreml, det muromgärdade område varifrån Ryssland styrs. Här finns dels regeringsbyggnader, dels ett antal kyrkor och en vacker park. På bilden kyrkorna och det höga klocktornet. Nedanför tornet syns också "världens största klocka" som dock sprack under arbetet och därför aldrig kom på plats i tornet.



På eftermiddagen den 22 juni lämnade vi Moskva med m/s Surikov. Via ett antal slussar i Moskvakanalen tog vi oss över till Volga, Europas största flod. Den rinner upp väster om Moskva, rinner ett tag norrut för att sedan vika över mot öster och därefter söderut för att mynna i Kaspiska havet. Här passerar vi en av slussarna.



Utöver att utgöra ett vattenbaserat transportnät ger också vattenvägarna vattenkraft. Vid Rybinsk finns en stor damm i Volga som skapat en av världens största konstgjorda vattenmagasin, den Rybinska reservoaren. Stora markområden har då lagts under vatten, bl a den by där den här kyrkan stod. Nu sticker bara kyrtornet upp ur vattenbassängen.



Den ortodoxa kyrkan är efter sovjetårens religionsfientlighet åter på stark frammarsch. Många kyrkor har rustats upp men många är fortfarande förfallna. Ett stort antal av kyrkorna verkar dessutom mest vara museum idag. Här är vi i en kyrka i Uglish, en liten stad vid Volga, där vi gjorde den första floddagens strandhugg. Här fick vi också lyssna på vacker ortodox körsång.



Lackarbeten har en framskjuten plats på den ryska souvenirtopplistan. I Jaroslaw vid Volga fick vi bl a besöka en specialaffär för lackerade askar. Fantastiska miniatyrkonstverk till priser på ibland över 40000 rubler eller mer än 10000 kr. Här ett en sådan dyr lackask i formatet ca 15*25 cm.



Vattenmagasinet norr om Rybinsk är ett av de största i världen. Här har vi kommit ut på den stora vattenytan. Fartyget som syns på bilden gick samma led som vi. Stundom låg det strax före och stundom strax efter oss. När vi samtidigt låg vid kaj hände det att vi fick platsen utanför och att vi vid landstigningen fick passera genom "parallellfartyget". Och tvärtom!



Midsommaraftonen tillbringade vi mellan Vita Sjön och Onega. I Goritzy skedde dagens landstigning. Med buss transporterades vi en knapp mil bort till Kirilovklostret, vackert beläget vid en sjö. Klostret var en gång i tiden både kloster och militär försvarsanläggning. Under sovjettiden förföll anläggningen men nu finns det återigen ett tiotal munkar i Kirilov. I klostret finns också ett litet museum.



Tillbaka i byn Goritzy fick vi göra ett besök hos ett pensionärspar. De bodde i ett eget litet hus och levde på en pension om 11 000 rubler, dvs ca 2500 kr per månad. Hela tomten var täckt av odlingar. Potatis, tomater, rödbetor och mycket annat ger varje år ett viktigt bidrag till försörjningen.



På midsommardagen kom vi ut på den stora sjön Onega. Här gjorde vi en heldagsavstickare norrut till museiön Kizhi. Ön är en av hundratals öar i Onegas norra del. Vi färdades ett tag fram i ett landskap som hade likheter med Stockholms skärgård. Här nådde vi resans nordligaste punkt. Vi befann oss nu i nivå med Sundsvall i Sverige.

På ön Kizhi finns bl a ovan avbildade träkyrka. Här har man också samlat andra gamla träbyggnader. Vi gick ett par timmars promenad runt på ön.



På Kizhi fanns det gott om fåglar. Här attackeras jag och guiden Sergej av en tärna som sannolikt hade ungar längs vårt vandringsstråk. På himlen har det börjat dra ihop sig till den praktfulla regnskur, som kom precis efter att vi lättat ankar från Kizhi och börjat färden tillbaka över Onega mot nattens slussar längs floden Svir.



På morgonen lade vi till vid en liten ö, Mandrogi, belägen i floden Svir. Har har man börjat bygga upp ett hantverkscentrum. Hantverkare sitter i olika hus och arbetar och samtidigt försöker man sälja de alster man skapar. Här sitter en av Rysslands skönheter och målar en traditionell matriosjka.



Så här ser matriosjkorna ut. Bilden är från Moskva, så här har det smugit sig in några andra figurer också - Lenin, Medevjev och Elvis Presley. Men i Mandrogi fanns det riktigt äkta varor.



På kvällen efter besöket på Mandrogi kom vi ut på Ladogas gigantiska vattenspegel. Ladoga är Europas största insjö. Mitt på sjön syns inget land, alltså får man en stark havskänsla. Kl 23.30 gick solen ner i norr. Jag tog några av de mest spektakulära solnedgångsbilder jag lyckats åstadkomma under min fotografiska karriär.



På morgonen den 29 juni ankrade m/s Surikov upp i Sankt Petersburgs hamn. Efter nära 200 mil på vattenvägarna var vi framme vid slutmålet. Vi ägnade sedan två dagar åt sightseeing i Peter den stores vackra stad. Den första eftermiddagen åkte vi dessutom med buss västerut till Peterhof, de ryska tsarernas Versaille. På bilden ser vi slottet och de spektakulära fontänerna i slottsparken.



På Konsternas torg i Sankt Petersburg står en staty av Pushkin, Rysslands mest älskade författare. Här håller han en duva i sin hand. En fågel i handen är alltid bättre än 10 i skogen.



Ett "måste"-mål i Sankt Petersburg är Vinterpalatset och Erimitaget. Här finns en av världens mest omfattande konstsamlingar. Vi gjorde med hjälp av vår kunniga guide Joakim ett snabbesök och hann på ett par timmar med att titta på på målningar av Leonardo da Vinci, Canaletto, Michelangelo, Rafael, Titzian, Rembrandt, Matisse, Re­noir, Picasso, Gaugain, van Gogh, Cezanne, Monet och många andra. På bilden A framför Vinterpalatsets entré.



Den sista eftermiddagen i Sankt Petersburg åkte vi runt med en båt på stadens mycket omfattande nät av kanaler. Det är väl inte helt fel att kalla Sankt Petersburg för Rysslands Amsterdam. Här passerar vi genom Vinterkanalen förbi Vinterpalatset och ut på Neva, floden som förbinder Ladoga med Finska viken.



Den här kartan satt på väggen i m/s Surikovs reception. Perspektivet är som synes litet annorlunda än på våra vanligt Europakartor. Här syns Sverige och övriga Norden som en liggande "korv" i kartans översta vänstra hörn.

Den 30 juni flög vi hem från Sankt Petersburgs lilla och trånga flygplats. Vår ryska resa var slut. Vi hade förflyttat oss nära 200 mil men ändå bara sett en bråkdel av det väldiga landet Ryssland.