En midsommarhistoria
Kategori: Allmänt
Midsommardagen 2013. Sitter i sommarhuset på Renörsudden i Piteå med regnet strilande utanför fönstret och med en eld i öppna spisen för att hålla värmen uppe. Har gett tid för en liten djupdykning i midsommarminnen från mina 67 år på jorden.
Jag får väl inledningsvis säga att jag har ett kluvet förhållande till midsommar.
Å ena sidan den konventionella bilden av årets ljusaste dag - då vi umgås, äter, dricker, dansar och njuter av sommarens höjdpunkt. Å andra sidan en melankolisk känsla av att det inte blev som det borde vara och att vi nu går mot mörkare tider igen. Ofta har för mig den senare känslan varit dominerande. Kanske naturligt för såna som liksom jag fötts med ett halvtomt i stället för ett halvfullt glas.
Notera att vi här i norr förstås firar midsommar "på stugan" medan Stockholmarna och andra firar sina midsomrar "på landet". Min småskollärare rättade en gång en uppsats där jag skrivit att jag varit "på stugan". Något jag inte kunde acceptera. Jag hade ju knappt varit i stugan när jag den gången varit "på stugan".
Jag och mina systrar "på farfars stuga", sannolikt 1958, den första sommaren efter att farfar Artur avlidit.
Min ungdoms midsommarfirande följde oftast ett givet mönster. Först till Storstrand, EFS kurs- och lägergård i Öjebyn utanför Piteå. Där satt man tidig kväll tillsammans med flera hundra andra i det stora kapellet och lyssnade till Herrens ord medan myggen trängde in och störde. Sedan gällde det att komma med på någon av de "eftersitsar", som initiativrika ungdomar arrangerade, oftast i någon sommarstuga i trakten. Rätt tjejer borde också finnas med i den på Storstrand hopbjudna gruppen. En sådan natt arrangerades midsommarnatten 1966 på vår Fåröstuga, som då inte längre var farfars utan vår egen. Skjutsade hem några tjejer från Bergsviken vid 5-tiden på morgonen. När vi passerade den lilla bron över Bullerviken höll man just på att hjälpa upp några ungdomar ur en bil som kört av Riks-13 (eller kanske hette vägen redan då E4-an). Från det här tillfället har jag också mitt troligen första foto av Anita, som några år senare blev min hustru.
Anita "på stugan" på Fårön, midsommarnatten 1966
1970 gifte jag mig med fotoobjektet från 1966 och vi flyttade till Tyresö. 1971 föddes Mattias och 1972 bevistade vi för första gången midsommarfirandet i Tyresö slottspark. Slottet var verkligen en höjdare, tyckte vi norrbottningar som innan dess bara haft några herrgårdar i trä att beundra. Och midssommarfesten hade kännetecken som vi inte var så vana vid då. För första gången såg vi t ex ett folkdanslag framföra sina danser in natura. Och midsommarstången hade en resning som vi inte var vana vid. Minns faktiskt inte så många midsommarstänger överhuvudtaget från min barn och ungdom. Förekom de bland Pitebygdens EFS-folk vid den tiden? På 70-talet och 80-talet blev det ganska många midsommaraftnar vid Tyresö slott. Till Piteå åkte vi upp senare, i juli.
Midsommarafton 1975 i Tyresö slottspark. Min lillasyster och hennes man är på besök. Mattias är 4 år och Martina i vagnen firar sin första midsommar.
Men 70- och 80-talen innehåller också utlandsresor. 1979 åkte vi till Skottland. Där tillbringade vi en rekordregnig och kall midsommarafton på familjen Nicols bed-and-breakfast-gård. Midsommarkvällen satt vi i Nicols jordgolvskök tillsammans med värdfamiljen och ett äldre par från Australien och övade vår engelska i ett mycket trevligt samtal. Rummet vi hyrde var ouppvärmt och natten blev en av de kallast vi någonsin upplevt. Våra små kaminer, M och M, fick förstås sova med oss i sängen och hjälpte till att hålla värmen uppe.
Familjen Nicols farm i Crainlarich, midsommaraftonen 1979
1985 gjorde vi en nära tre veckor lång tält- och "Zimmer frei - resa" med A-T och S och deras tre barn. Till Tyskland, Schweiz och Österrike. Lagom till midsommar fanns vi i Schweiz. Midsommaraftonen höll oss inne i våra tält intill Vierwaldstättersee. Anita och A-T försökte få tvätta i campingens tvättstuga - men den var konstant ockuperad av ett gäng romer som fanns på campingen. Men midsommardagen klarnade det upp och vi tog en bergbana upp på Rigi, en hög bergstopp i grannskapet.
Regnig midsommarcamping vid Rigi i Schweiz, 1985.
1992 blev det en annorlunda midsommar. Min far avled i början av juni av en hjärntumör. Måndagen efter midsommar hade vi hans begravning i Piteå stads kyrka. Midsommaraftonen tillbringades på det som numera är vår stuga på Renörsudden med stugans dåvarande ägare, min svärmor och svärfar, med våra barn, min mor, mina systrar och A-L:s man och barn. Vårt enda midsommarfirande på Renörsudden fram till denna midsommar. Lite sorgset, med tankarna på den kommande begravningen av min högt uppskattade far, men en solig och varm midsommarafton med hela den kvarvarande storfamiljen på plats.
Mor Maria vid pappas grav, måndagen efter midsommar 1992.
På 90-talet började vi lämna Sverige och åka söderut på solförsäkringssemester direkt efter att Anita fått sommarsemester från sitt lärarjobb. Inte varje midsommar - men minst två av tre midsommarhelger sedan dess - har vi tillbringat utomlands, oftast vid Medelhavet. Vi har firat midsommar i bl a Athen, på Cypern, på Rivieran, i Elunda på Kreta, i Podgora och Opatja i Kroatien, i Nerja och Torrevieja i Spanien och på Algarvekusten i Portugal. Dessutom på den ryska vattenvägen mellan Moskva och St Petersburg. Firat är ju förstås ett starkt ord i det sammanhanget, egentligen har midsommar i utlandet passerat ganska obemärkt, eftersom midsommar knappast firas utanför Norden. Det vi märkt av är väl oftast fyrverkerier i anslutning till Johannisnacht, som ju till skillnad från här är en mer kristen högtid då Johannes döparens minne firas.
Fyrverkeri i Alicante, Spanien, midsommar 2005
Midsommar i Podgora, Kroatien, sommaren 2007
Midsommaraftons kväll 2010 på Kovzhafloden - mellan Vita Sjön och Onega i Ryssland
2011 tog vi hela storfamiljen Strand med oss på en veckas solsemester i Alanya, Turkiet. Vi flög ner på midsommardagen. För mig blev veckan lite misslyckad. En förkylning jag hade med mig från Sverige utvecklades till en bihåleinflammation som inte var så väl förenlig med sol och bad. Men resten av familjen trivdes bra i solen och värmen.
Martina och barnen vid stranden i Alanya, midsommardagen 2011
I fjol 2012 firade vi äntligen en riktig svensk midsommar igen. Vi började på Åkerögården på Rådmansö med midsommarstång, fiolspel och danser och fortsatte hos våra goda vänner L och G i deras fritidshus på Rådmansö. Soligt och varmt - precis som den ideala midsommaren skall vara.
Midsommarstången reses, Åkerögården 2012
I år - sommaren 2013 - är vi alltså i Piteå över midsommar för första gången sedan 1992. Midsommaraftonen igår åkte vi till Swensbylijda, en hembygdsgård i Svensbyn utanför Piteå. Här var det uppvisning av folkdanslaget, stångresning och små grodorna. Efteråt hem till stugan med mina systrar och A-L:s make. Vi åt en stillsam midsommarmiddag med infravärmarna påslagna i uterummet.
Uppvisningsdans och stångresning på Swensbylijda, midsommarafton 2013
Därmed slut för dagen på historieskrivandet. Försöker än en gång bestämma mig om jag gillar midsommar eller ej. Men efter denna rapsodiska genomgång av 67 års midsomrar är jag lika osäker som då jag började. Känns som om midsommar fungerat bäst då vi varit utomlands och knappast noterat att helgen passerat. Här hemma har jag nog lite midsommarnoja. Den perfekta midsommaren är knappast uppnåelig, väder och vind ställer ofta till det, avsaknaden av fasta midsommartraditioner gör oss lite osäkra inför helgen. Något vi nog får leva med livet ut.
Genom fönstret ser jag Bottenvikens vågor rulla in mot stranden. Vinden tilltar, men den är sydlig vilket innebär att temperaturen nog håller på att stiga. Kanske kommer värmen som utlovats av vissa meterologer innan midsommarhelgen är slut.
Uffe säger:
Massor av historia och minnen i din berättelse och fina bilder under en lång tids period.