Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Höst på Udden

Kategori: Allmänt


Sedan många år brukar vi försöka tillbringa några höstdagar i stugan på Renörsudden. Innan pensionärstiden blev det oftast bara en  helg, nu har vi utrymme för åtminstone en vecka. Vi kom hit i tisdags och noterade då det lägsta vattenståndet vi nånsin upplevt här. De stora stenarna vid båtuppdraget låg helt på land och de stenar som normalt ligger under vattnet lyste vita, vilket vi noterade redan då vi med flyget till Luleå passerade över skärgårdens öar. De såg mycket större ut än vanligt och lyste med "vita kanter" mot den blå havsytan.



Till höstvistelsen hör lite lingonplockning. På ca en timme fick vi häromdagen ihop en hink. Vi går bara ett tiotal meter från vår stugtomt för att komma till lingonlandet. Vi var inte de första som plockade där igår, men vi fick i alla fall ihop så mycket som vi rimligen kan ta med på flyget tillbaka till Stockholm. Det är ett mycket givande lingonland vi har alldeles inpå knuten.


Sommartid blir det ju aldrig mörkt här och om vi åker hit på vårvintern har det också oftast hunnit bli så pass ljust att nätterna inte känns riktigt mörka. Men nu på hösten är det desto svartare i vår omgivning. Dock inte helt svart ändå. Flera av granntomterna bebos numera permanent och där flödar normalt ljuset från ett flertal utomhusbelysningar. På himlen lyser vintergatans stjärnor över oss och ute över Bondöfjärden syns ljuset från Haraholmens hamn, Bondöns vindkraftverk samt Renörafyren och Leskärsfyrens blinkningar.
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: