Bildsurr från Myggan

Saranda eller Sarandë som staden egentligen heter ligger i en vacker bukt strax norr om Albaniens gräns mot Grekland. Från den hästskoformade staden ser man den grekiska ön Korfu i fonden. Förbi Korfu verkar det passera ett par stora kryssningsfartyg varje dag. Sarandë är en turiststad, vars befolkning ökar starkt under sommaren. Här byggs det för fullt med hotell och lägenheter både för köp och förhyrning. Vi såg en del av detta byggande idag när vi vandrade från hotellet mot stadens södra utkanter. Sarandë ger ett välmående och vänligt intryck. Känslan vi har är också att det ännu inte är så många västerländska turister som har hittat hit. De flesta man ser på gatorna verkar vara albaner eller personer från andra delar av Balkan.

Albanien är stort som Småland Det är ett befolkningsmässigt mycket homogent land. 98 % av befolkningen på ca 3 miljoner sägs vara albaner. Man ser inte heller några tecken på invandrare från Afrika eller Mellanöstern. Våra tiggande romer saknas också nästan helt i staden. Albanien är Europas mest muslimska land med ca 70 % muslimer i befolkningen. Dessa ser dock ut att vara mycket sekulära. Ännu har vi inte sett en enda slöja eller niqab här. Men vi hör böneutrop med jämna mellanrum.

Albanien var under antiken kallat för Illyrien och ingick i Romarriket. Albanien sägs betyda ”det bergigaste landet”. Men själva kallar albanerna landet för Shqipëria, vilket uttyds ”örnarnas land”. En stiliserad örn finns också i den röda flaggan. Efter romarna har bl a slaver ockuperat albanernas land. Under lång tid ingick Albanien i det ottomanska riket och under den tiden blev islam den dominerande religionen i landet. 1912 uppnådde Albanien självständighet, men bara ca 50 % av albanerna hamnade i landet. Samma proportioner gäller fortfarande, det skall finnas ca 6 milj albaner, varav hälften i Albanien och hälften i andra delar av världen. Efter första världskriget var Albanien dock nära att försvinna som självständig stat – men vid en fredskonferens 1920 lyckades man bevara sin frihet. Nästa prövning kom under andra världskriget, då först italienska och sedan tyska trupper ockuperade landet. Men Enver Hoxha och hans kommunistiska partisaner lyckades på egen hand befria landet från inkräktarna. Men på detta följde i stället Enver Hoxhas brutala kommunistdiktatur. Hoxha höll landet i ett järngrepp. Han bröt successivt med alla de andra kommunistiska staterna och Albanien blev mer och mer ”Europas Nordkorea”. Bl a lät Hoxha bygga ca 700.000 bunkrar, i vilka albanernas skulle ta skydd när landets fiender angrep.

Enver Hoxha dog 1985. Albanien drogs med när övriga Östeuropa frigjorde sig från kommunismen och 1992 störtades den regim som tagit över efter Hoxhas död. Efter några oroliga år på 90-talet har läget stabiliserats. Albanien är nu en demokratiskt styrd stat, medlem i NATO och kandidat till EU-medlemskap. Men landet är fortfarande ett av Europas fattigaste. 2015 hade man 128 av världens länder före sig i den Wikipediatabell som visar ländernas BNP per capita. Ekonomin är fortfarande mycket beroende av jordbruket. Detta sysselsätter fortfarande 58 procent av befolkningen – medan ca 3 % av svenskarna sysslar med jordbruk. Arbetslösheten är hög och många albaner har sökt sig utomlands för sin försörjning. Men turismen är på frammarsch och har ljusa framtidsutsikter. Landet har fina stränder, klart vatten, orörd natur, berg och floder (skall efter Norge vara Europas vattenrikaste land). Och i år spelar Albanien EM i fotboll, vilket inte hänt så ofta tidigare. Dessutom har vårt hotell det hittills bästa WIFI vi stött på under våra utlandsvistelser. Det finns hopp också för Albanien.

Här följer några bilder från dagens vandring bland Sarandës byggnadsarbeten: