Super-stugsommar-sammandrag 2018
Kategori: Allmänt
Stugsommaren 2018 har varit något utöver det vanliga. Norrbottenskusten har verkligen denna supervarma sommar varit rätt plats på jorden att hålla till på. Varmt - men inte för varmt - soligt, myggfritt, fästingfritt, algblomningsfritt och med härlig badtemperatur i Bottenviken och i sjöarna vid kusten. Vi har nu varit här i sju veckor snart och åker hem i början av den vecka som kommer. Vi har haft våra tre barn med familjer här i tre veckor, dock alla samtidigt bara under ca en vecka. Jobbigt - men fantastiskt roligt. Barnbarnen har nog aldrig haft så roligt tillsammans som i år. Vattnet i Bottenviken vid vår strand har varit mycket varmt och medgett bad morgon, middag och kväll. Blir svårslaget kommande år.
Men samtidigt som vi ser tillbaka på den varma sommaren med glädje finns en liten tagg. Är värmen, bränderna och torkan tecken på den pågående uppvärmingen av hela vår livsmiljö på jorden, en uppvärmning som kommer att göra livet svårt eller åtminstone svårare för våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn och ....? Känns i alla fall som om att vi i Sverige blivit påminda om att vi inte kan stoppa huvudet i sanden och låtsas som att problemet inte finns och inte heller föra fram det ogenomtänkta argumentet att vi är för obetydliga för att gå före med klimaträddande åtgärder. Viktigt inför det val som stundar.
Men - trots den lilla taggen - vi ser tillbaka på sommaren på Renörsudden med stor glädje och tacksamhet.
Här följer nu en liten fotografisk dagbok från de sju veckorna.
Från vår strand ser vi lång borta vid horisonten de yttersta öarna i Piteå skärgård, Bondökallarna. De första dagarna vi var här var luften extremt klar. Då tog jag detta lyckade foto av Södra Bondökallen med mitt supertele.
Mellan vårt uterum och stranden finns en tall med en fågelholk. Här häckar det varje år svartvita flugsnappare. Under våra första stugveckor hade föräldrarna ett styvt jobb att mätta holkens ungar. Sen en dag var ungarna utflugna och försvunna från vår tomt.
De senaste somrarna har vi gjort rundpromenader i olika byar i Piteås omgivningar. Detta som ett led i det ständigt pågående stegprojekt vi jobbar med. I år blev det bl a en rundvandring i Bodsjön, som när jag var barn gällde för att vara Pitebygdens vackraste by.
Innan barn och barnbarn invaderade stugan passade vi på att umgås med våra mesta Norrbottensvänner, Birgitta och Benny Ahlqvist. Här är vi hemma hos dem i sommarstugan vid Pultviken mellan Piteå och Luleå.
En perfekt, så gott som vindstilla dag, tog vi vår lilla båt och gjorde en örunda till Jävreholmen och till Leskär. Här båten och Anita på Jävreholmens västra, fina sandstrand.
Denna dag har vi landstigit på Lekskär, till skillnad från skärgårdens alla sandöar en klippö, där man egentligen bara kan lägga till när det inte blåser. På ön finns Leskärs fyr, vars ljus vi på kvällar och nätter ser rakt söderut från vår stugplats.
En söndag i mitten av juli åkte med en turbåt från Luleå tur och retur till Haparanda Sandskär. Nio timmar på m/s Laponia och tre timmar i land på denna märkliga ö, ensligt belägen mitt i norra Bottenviken.
En av Piteskärgårdens öar, Lill-Sandskär, har en nästan kilometerlång och några meter bred svans. En kväll tog vi med oss grannarnas dotter och landsteg på "svansen". Kvällsolen kastade långa skuggor av fotografen.
Rakt utanför vår strand passerar varje dag flera fartyg på väg till och från handelshamnen på Haraholmen. Här kommer ett fartyg med delar till de vindkraftverk som håller på att uppföras i Markbygden, 3-4 mil inåt landet. De transporteras sedan med bil till byggplatsen.
Ibland vaknar fotografen i samband med soluppgången och behöver besöka utedasset. Då kan kameran komma med och generera en soluppgångsbild med solen över Bondölandet i nordost.
Medan vi fortfarande var ensamma i stugan fortsatte det klara och vindstilla vädret. En dag tog vi båten till den nybyggda kanalen genom Bondölandets smalaste näs, en kanal som rejält underlättat att med båt ta sig mellan Piteås södra och norra skärgård.
På den båtturen tog vi också iland och badade på Hällskär, Anitas barndoms utflyktsö. Sommarstugan låg då mitt i den nuvarande handelshamnen och Hällskär var den närmaste ön från stugan. Denna flyttades 1972 till vår nuvarande stugplats på Renörsudden, söder om älvens mynning i Bottenviken.
Våra första stuggäster var Johanna med sin familj. Här Johanna med sina supertrevliga pojkar.
A hade med sig motorsågen och tog ner en björk framför stugans förstudörr. E studerar här intresserat hur pappan hugger upp björken till ved.
Några dar senare anlände Martina med sina tre barn. En av dem är särskilt begiven på mobilen. Här har han intagit en intressant ställning i stugans gröna soffa.
Badandet i havet tog nu riktig fart. Här är de två yngsta barnbarnen på väg till stranden med en luftmadrass som inköpte redan vid ett besök i Frankrike 1991. God kvalitet, men den har inte använts särskilt ofta. De flesta somrarna här på Renörsudden är ju inte badsomrar, precis.
Men man badade inte bara i havet. Vår stugägarförening har ställt i ordning ett bad i Degersandsträsket, populärt kallat "Tjärrn" eller mer på svenska Tjärnen. Det visade sig denna sommar bli ett populärt tillhåll för områdets barn. Här är "våra" ungar färdigbadade på bänken medan andra barn erövrat bryggan och framförallt den åtråvärda flotten i vattnet.
Till sommaren i stugan hör förstås pitepalt, alla barnbarns favoriträtt. Då äter barnen ibland mer än vi vuxna. På den här bilden griper det yngsta barnbarnet sig an palten med god aptit.
Den 25 juli fyller den här mannen från Täby år. Hittills har han firat alla sina födelsedagar på Renörsudden. I år handlade det om att fem år av livet passerat.
Till födelsedagens standardattraktioner hör denna såpbubblegenerator. Här är det lilla V från Bagarmossen som låter sig roas av bubblorna.
Ibland drar sig barnbarnen undan stojet och gör det då gärna på Anitas och min dubbelsäng.
Till nöjena varma badsomrar som den här hör också ett besök på Pite Havsbad. Här är det vårt äldsta barnbarn, L, som springer ut i det mycket långgrunda vattnet på havsbadet.
Vår son, Mattias, och hans bägge söner hade med sina frisbees, eller discar som det lite mer professionellt heter. Vid havsbadet hittade de en discgolfbana med 18 korgar. Farfar fotografen följde med och dokumenterade ett träningspass.
Sista veckan i juli bjöd på flera magiska kvällar då barnen höll till i vattnet fram till 10-tiden på kvällen.
Några kvällar bjöd oss månen på en vacker show i sydväst.
Sista helgen i juli hålls traditionsenligt gatufesten Pite Dansar och Ler (PDOL). Lika traditionsenligt testar vi på lördag en av festens gatuserveringar.
På vandring genom Piteås stadskärna passerar vi här den plats där bloggaren tillbringade sina första åtta år. Min farfars hus revs dock 1965 - så jag kan bara försöka berätta för V att här bodde en gång henns morfar.
En tur till PMU:s mycket förtjänstfulla second-hand-butik i Öjebyn tillhör sommarens obligatorier. V hittade en spegel som hon förälskade sig i.
Någon dag under "barnbarnsinvasionen" får vi "åldringar" dra oss undan i ensamhet. Denna dag blev det en promenad runt Jävrebyn, någon mil söder om vårt sommarhus. Trots värmen var gräset i våra trakter grönt och vackert och inga träd hade antagit höstfärger.
I Jävrebodarna, söder om Jävrebyn, finns en fiskecamp. Där serverar man också sommartid en buffélunch bestående av kött eller lax och klyftpotatis, allt stekt på stora morrikor och över öppen eld. Efter lunch med alla kvarvarande familjemedlemmar gick vi ner till stranden där barnbarnen badade länge och väl runt denna stora sten.
En stor sten finns också utanför vår otroligt smala sandstrand vid stugan. Vid normalt vattenstånd ligger stenen ett 2-3 decimeter under vattenytan. Här höll barnbarnen i lämplig ålder gärna till under den värsta värmen.
Mitt i alla aktiviteter kunde fotografen då och då dra sig tillbaka i hängmattan med en bra ljudbok i lurarna. Blev några stycken under de sju veckorna, dock skedde det mesta lyssnandet nog vid diskbänken, där fotografen är stugans levande diskmaskin.
Mera bad - här 12-åriga E.
Fårön är en ö mycket när Piteå stad. Just nu bygger man förresten en ny bro dit så att alla som numera bor permanent på ön lättare skall kunna lämna den. På Fårön finns den sommarstuga som min farfar köpte ca 1951, som min far tog över och byggde till runt 1981-82 och som nu ägs av min yngsta syster och hennes man. Hit kommer vi varje år för en "Fårödag". På bilden är ett par av våra barn ute på en liten roddtur bland vassruggarna i Sandlundsviken.
Att ha trevliga grannar runt sommarstugan är ett stort plus. Norr om oss huserar Kicki och Anders, söder om oss Anitas kusin Jan och hans fru Monica. Här är det fika hos grannarna i norr.
Närheten till havet är förstås den allra största poängen med sommarhuset i Piteå. När den sena och ganska lågt stående eftermiddagssolen lyser som en strålkastare blir bilder tagna i riktning mot havet särskilt fina, tycker i alla fall jag.
I augusti började det då och då komma värmeåskväder, dock har i år inget sådant passerat rakt över oss. Numera kan man ju hålla koll på åskan med mobilappar. Men när ett sådant eftermiddagsåskväder passerat blir himlen i öster mörkt blå och öarna vid horisonten står vita i solljuset.
Storstrand ligger vid Piteälven någon mil uppströms Piteå stad. Här på denna lägergård tillbringade jag bl a ett par konfirmationsveckor 1960 och bevistade sedan i min ungdom många kvällsmöten i det stora kapellet. Den gamla fina mangårdsbyggnaden brändes ner genom mordbrand för ett 10-tal år sedan men har ersatts med en ny kursgårdsbyggnad. En lördag var Anita och jag och där och lyssnade på Elisabeth Sandlund från tidningen Dagen - om dagens klimat-/miljösituation.
En utflykt förde mig och Martinas familj till min mors hemby, Blåsmark. Vi stannade vid mammas barndomshem i Blåsmarks norra by, det var en kvinna ute på tomten, vi stannade och jag fick för första gången sedan 60-talet titta in i det hus där min mamma växte upp på 1920-talet. Huset är snart till salu igen, så den som vill bo i min mammas barndomshem kan väl lägga ett bud.
Kvällen innan eldningsförbudet hävdes eldade vi sommarens första brasa på vår grillplats. Vår MSB-anställde familjemedlem var en aning orolig för sitt jobb, men korven som grillades var god och skingrade vår eldningsångest.
I kvällssolen stod E:s vackra hår som en gloria runt huvudet.
Ett sommarnöje på stugan är att följa fartygstrafiken i farleden utanför oss. Här ser det ut som en fartygskrock är på gång - men befälhavarna hölls sig nyktra och passerade varandra på behörigt avstånd.
Sista veckan gjorde vi ett andra besök hos våra vänner i Pultviken. De har den här fina utsikten från sitt sommarhus.
Några dar innan hemresan var det som vanligt dags att köra in vår lilla båt till Storfors varv, där vi lyxar oss och vinterförvarar båten, som då dessutom får den genomgång av motorn som båtägaren annars alltid skjuter upp tills det är försent. Här är den ensamme skepparen inne på Inre Pitefjärden. Vid varvet väntar hustrun med bilen.
Sommaren i stugan brukar avslutas med ett oväder och högvatten. Den 11 augusti tog jag denna bild av högvattnet och de stora vågor som då rullade in mot vår steniga strand.
Gårdagskvällens långa promenad på nära 10000 steg tog oss bort till ett annat stugområde, Jävre Brännland. Där fanns denna strandtall, som också uppenbarligen får tjänstgöra som uteplats med plankgolv runt sig.
Sommarens sista Piteutflykt med bil förde oss igår till Altersbruk, norr om Piteå. Där hittade vi denna övergivna kvarn, som väl är en rest av det bruk som en gång gett platsen namnet Altersbruk.
Sista hela dagen har jag tillbringat ett par timmar på min barndoms idrottsarena, Kvarnvallen. I en mycket underhållande match vann Piteå IF:s damer med 4-3 mot Kopparberg/Göteborg och behöll därmed serieledningen i damallsvenskan.
Nu är Pitesommaren 2018 slut och i morgon - den 13 aug - återvänder vi till Tyresö. Denna lilla sommarbilddagbok avslutas med det traditionella familjefotot, som vanligt tagit på stugans förstubro. En person, Petter, saknas. Han var då inkallad till sitt jobb på MSB för att samordna insatser mot sommarens värmebränder.
I morgon - den 13:e - är stugtomten åter övergiven och ligger så till nästa sommar i "ljusets land".
