Bildblogg från Slåttervägen

Carl-Olof Strands blogg

Till Gardasjön

Kategori: Allmänt

Som det anstår pensionärer har vi gjort en resa till Gardasjön - en lugn och vacker miljö i norra Italien, på gränsen mot Alperna. Sjön är ca 5 mil lång och har en omkrets på ungefär 15 mil. Den ligger 60 meter över havsytan och är ca 350 meter djup. Innehåller alltså ansenliga mängder vatten. I norr stupar bergen rakt ner i sjön, i söder mot Poslätten är stränderna långgrunda. Runt sjön ligger relativt små och tämligen genuina turistorter. Garda - där vi bodde är en av de mindre och mest rofyllda platserna runt sjön. 
 
Här återger jag delar av den resedagbok jag skrev under de 10 dagarna. Till skillnad mot flertalet svenska besökare vid Gardasjön reste vi med tåg till målet, två dagar ner och två dagar hem. Resan var arrangerad av Grand Tours, som ställde en reseledare till förfogande. 24 personer deltog i resan.
 

Torsdag den 16 maj 2019

Starten för vår resa till Verona och Garda. En mardrömsdag kan man kanske säga! Vi steg upp före 04.00 och lämnade huset ca 04.45. Vi körde till Hammarbykyrkan och ställde bilen på däcket för att sedan åka t-bana in till Centralen. Dit kom vi i god till innan tåget mot Köpenhamn via Göteborg gick kl 06.10. Vi hade då samlats i resegruppen och träffat vår färdledare Uwe. Vi hade platsbiljetter, solen sken och allt var frid och fröjd. Men några kilometer innan Hallsberg blev tåget stående p.g.a. elfel. Det förblev så i mer än 3 timmar och därmed var hela nerresan till Verona punkterad. När vi kom igång igen visade det sig att SJ bara körde tåget till Göteborg och att vi där fick byta till ett tåg som bara gick till Malmö och inte till Köpenhamn. I Lund fick därför byta till ett Öresundståg, som tog oss till Köpenhamns central. Redan i Hallsberg pratade jag med Uwe om att dagens mål, Hamburg inte skulle kunna nås och att han borde fixa en buss som tog oss till Hamburg. Men enligt Uwe ville inte Grand Tours gå med på det utan menade att han skulle ta oss med på en tur med lokaltåg genom Jylland, som om allt fungerade skulle kunna ta oss till Hamburg vid 12-tiden på natten. Den planerade rutten över Rödby-Puttgarden var inte att tänka på efter förseningen i Hallsberg.

Nu började de verkliga prövningarna. Vi klev på tåget från Köpenham till Odense och fick sittplatser. Men precis innan tåget startade kom en kvinna med platsbiljett och tog min plats. Alltså blev det i princip ståplats för mig och flera andra i gruppen till Odense. På vägen blev det också ganska kraftiga förseningar. Beslutet blev nu att ta ett tåg mot Aalborg och stanna i Fredericia, varifrån DSB lovade att en buss skulle komma och ta oss till Hamburg på 3-4 timmar. Tåget visade sig bli ca en timme sent. Och när vi kom till Fredericia blev det uppenbart att DSB lurat oss, det fanns ingen buss på plats och ingen på gång heller. Nu var alla möjligheter att nå Hamburg innan natten uttömda och det blev till sist en hotellövernattning i rum 228 på Best Western Plus i Fredericia. Vi kom dit vid 23-tiden och gick direkt till sängs.

Vår reseledare, Uwe, fick verkligen jobba denna dag - och gjorde det på ett lugnt och klokt sätt. Dock borde han hårdare ha drivit busslinjen redan när Hallsbergsfelet krånglade. Men Grand Tours har uppenbarligen inte lärt sig tillräckligt om tågcharter ännu. Reseföretaget måste ha en reservplan när den urspungliga resplanen havererar. Man kan inte överlåta allt till den ensamme reseledaren. Någon sådan plan hade Grand Tours inte denna gång!

 

 Här någon kilometer före Hallsberg blev vi stående med SJ:s tåg mot Göteborg och Köpenhamn i drygt 3 timmar.
 
Det är sen kväll, vi har tagit oss till Odense och vi inväntar tåget till Fredericia - där vi sedan tvingades övernatta i stället för på det i förväg bokade hotellet i Hamburg.

 

Fredag den 17 maj 2019

Vi steg upp 06.30, åt en riklig frukost på hotellet, samlades i vestibulen 8.00 och åkte i taxibilar till stationen, varifrån lokaltåget till Flensburg gick 08.46. Från Flensburg blev det ett nytt, men nu tyskt tåg, till Hamburg. Där hann vi köpa lite proviant innan nästa avgång, som nu gällde sträckan Hamburg – München. Detta tåg avgick 13.01 och där hade jag och A till och med fått platsbiljetter, vilket var skönt eftersom tåget var fullsatt. A pratade en bra stund på tyska med en man och framförallt med en kvinna med ursprung i Polen. Jag hade datorn igång och jobbade med lite bildredigering medan vi rullade fram mellan kända tyska städer som Hannover, Göttingen, Kassel, Fulda, Würstburg, Nürnberg och Ingolstadt. I München hade vi sedan en knapp timmes uppehåll, då vi passade på att köpa ett par grillade korvar med gott bröd i den stora stationshallen. Tåget från München till Innsbruck avgick vid 19-tiden och under denna resa satt vi större delen av tiden i restaurangvagnen med lite vitt vin, som Uwe lät Grand Tours bjuda på som kompensation för gårdagens debacle. Snart började snötäckta alptoppar visa sig – men innan vi var framme i Innsbruck hade mörkret lagt sig över nejden.

Från Innsbruck blev det en inhyrd mindre turistbuss som tog oss över Brennerpasset till Garda. Det var motorväg nästan hela sträckan och vi passerade bl a Europabrücke, en vägbro 190 meter över marken. Det var mycket korta avstånd mellan sätena och de sista 10 milen satt jag ensam längst bak och kunde sträcka ut benen. Både jag och A slumrade stora delar av resan. Till Garda kom vi strax före kl 01.00. Efter incheckning blev det nattamat med kallskuren skinka, ägg mm. Strax före 02.00 var vi till sist i säng i rum 135 (Tyresönumret) på Hotel La Perla.

 

Tidig morgon på stationen i Fredericia - för avfärd mot tyska Flensburg.
 
I Hamburg hann jag titta ut från järnvägsstationen och ta denna bild.
 
Det är inte helt enkelt att hinna skaffa proviant på stationerna under resan. Men här i München blev det i alla fall en tysk korv till både A och mig.
 
Efter tågbytet i München sökte vi direkt upp restaurangen där Uwe lät Grand Tours bjuda hela resegruppen på en drink. Den räckte nästan hela vägen till Innsbruck.
 
Framåt natten blev det buss från Innsbruck till Garda över Brennerpasset. Men vi såg bara motorvägen! 
 

Lördag den 18 maj 2019

Första dagen i Garda har bjudit på mulet väder med regn då och då. Efter den sena nattningen sov vi ganska länge på morgonen och åt sedan en riklig frukost i La Perlas restaurang. Vi gick sedan ut ”på stan” och ganska snabbt kom vi ner till Gardasjöns strand, där vi startade en promenad norrut och gick så långt det gick längs stranden. Men till slut tog den tillgängliga stranden slut och vi fick lov att vända. När vi kom tillbaka till Garda sökte vi upp en restaurang och åt lunch. Tillbaka på hotellet sov vi middag en stund, skönt efter två korta nätter. Vi gick också ut en extra promenad innan hotellmiddagen kl 19. Den bestod av sallad och förrätt, soppa eller pasta, kalkon i curry samt en dessert. Bra, dock utan att vara förstklassigt. Men vårt hotell är ju inte heller något lyxhotell, bara av god mellanklass.

Ikväll och en stund in på nästa dag har vi tittat på Eurovision-finalen från Tel Aviv. John Lundvik tävlade för Sverige med ”To late for love”. När jurygrupperna från de 41 länderna lämnat sina röster hade Lundvik gått upp i topp, det skedde faktiskt först i och med att det sista landet lämnade sina röster. Men sen kom tittarnas röster och då åkte Sverige ner till sjätteplatsen medan Nederländerna avancerade till första plats. Deras artist hette Duncan Lawrence och låter ”Arcade”. Sändningen blev alldeles för utdragen och vi somnade inte förrän en bra stund efter 01.00.

 

Strandbebyggelse i Garda
 
Rödhuvad dykand - den hade vi inte stött på förrän i Garda.
 
Det fanns också gott om skäggdoppingar.
 
Här möter vi Uwe och hans kvinna på vår promenad längs stranden i Garda.
 
Ett "tentakel-träd" vid Gardasjöns strand. 

 

Söndag den 19 maj 2019

Dag 2 i Garda. Regnigt och grått hela dagen, dock med kortare uppehåll. Efter frukost tog vi alla en buss till grannorten Bardolino. Där tog vi en fika tillsammans med ett par av de andra deltagarna och sedan promenerade jag och A tillbaka till Garda, en sträcka på 4-5 kilometer. Vi råkade efter en stund ta in på ett campingområde och fick lov att gå en ganska lång sträcka tillbaka. Men till Garda kom vi utan problem och innan den båt anlände som de andra ur gruppen åkte tillbaka med. I Garda sökte vi upp en restaurang, Ancora, och åt en delad pizza och var sin sallad som lunch. Eftermiddagen har vi tillbringat på hotellet, i rummet och i det gemensamma ”uppehållsrummet”. Vi har spelat tärning, jag har bearbetat bilder och A har stickat. Kvällens middag bjöd på god forell som huvudrätt. 

A med paraply vid Gardasjöns strand

 

Måndag den 20 maj 2019

Idag har det varit en gemensam utflykt till medeltidsstaden Verona. Vi åkte i en chartrad buss och resan dit tog en knapp timme. Vi åkte först en rundtur med bussen, i huvudsak längs floden Adige, som är Italiens näst längsta flod efter Po. Sedan gick vi en guidad promenad. Först tog guiden oss över Ponte Scaligero till fästningen Castelveccia. Därfrån vidare till det stora torget, Piazza Brà, där man höll på att plocka undan efter att ett maratonlopp haft målgång på torget. Där finns också den berömda arenan från romartiden, bättre behållen än Collosseum i Rom och fortfarande i användning för operaföreställningar och konserter med världens stora artister. Vandringen gick sedan vidare till Piazza Signori med stadens högsta torn och till Palazzo Scaligeri (scala = stege). Rundvandringen med guide slutade vid Julias hus, Julia från Shakespears ”Romeo och Julia”, stadens största s k turistfälla. 

Resten av tiden i Verona gick vi på egen hand. Vi började med att liksom igår äta pizza och sallad på en pizzeria. Vi gick sedan norrut till Ponte Pietra och betalade in oss i Doumo. Där stötte vi ihop med gruppens västeråsare, som också sökt sig till det stora kyrkorummet. Liksom i katedralerna i Florens och Pisa fanns ett särskilt dopkapell med en magnifik dopfunt för helkroppsdop i marmor. Vi återvände sedan via Piazza Brá mot bussen som väntade där vi lämnade den tidigare, vid Ponte Scaligero. Innan vi kom dit drack vi en espresso och åt glass resp. en god kaka på Caffe del Teatre. Där satt då också ett antal andra ur vår 24 personer starka Grand Tours-grupp.

När vi kom tillbaka till Garda gick vi till en turistinformationslokal längs huvudgatan och bokade en hyrbil, en Fiat Panda, för morgondagen. Resten av dagen har följt det traditionella mönstret med lite eftermiddagsvila med en tupplur och sedan middag i ett par timmar i matsalen. Idag var huvudrätten escalope, en tunn kalvskiva kom vi fram till att det var vi åt. Även idag har det regnat av och till – men nu lovar vädertjänsterna att det skall upphöra i morgon och att vi t o m på eftermiddagen kan få se solen igen.

 

Paraplyerna kom väl till pass under de återkommande regnskurarna i Verona.
 
Ponte Scaligero - en av broarna över floden Adeje.
 
Veronas "Collosseum" - arenan som numera används bl a för stora konserter och operaföreställningar.
 
Il Doumo - Veronas katedral.
 
Här är entrén till Natos högkvarter för södra Europa.
 
Stadshustornet vid Piazza Signori
 
Stadens vikigaste turistfälla, Julias hus med den berömda balkongen.

 

Tisdag den 21 maj 2019

Med hyrbil runt Gardasjön. Vi hämtade ut vår hyrbil, en liten Fiat Panda, kl 9.00. Den saknade luftkonditionering och hade inte automatväxel. Det senare gjorde att vi tog det lite lugnt de första kilometrarna norrut längs Gardasjöns strand. Bortsett från ett par korta fotograferingsstopp gjorde vi ett första längre uppehåll i Malcesine, beläget rakt under det nästa 1800 meter höga berget Monte Balto. Det finns en linbana upp till bergets topp, men vi hade för lite tid för att ge oss på en sådan tur. Men staden var mycket genuin med smala vindlande gator som ibland mynnade direkt mot Gardasjöns strand. Här fanns som i de flesta städerna längs Gardasjön ett slott. Det här hade tillhört familjen Scaligeri och var byggt omkring 1300 e Kr. Vi satte oss på ett café och drack en dubbel espresso innan vi körde vidare norrut. 

Bergen stupade allt allt brantare ner i sjön ju längre norrut vi kom. När vi framme vid sjöns nordände gjorde vi en liten avstickare till Arco, några kilometer norrut . En av mina Lionsvänner med fru hade varit där fram till i söndags och jag ville kolla vad som lockat dem till den staden. Det fanns en magnifik klippa med slott och kyrka alldeles ovanför den gamla bebyggelsen men i övrigt tyckte vi inte att staden hade så mycket att erbjuda.

Vi vände alltså söderut igen för att stanna i Riva del Garda i sjöns absluta nordände. Vi hittade ett parkeringshus utanför centrum och gick sedan ner dit och fram till sjöns strand. Här fanns en uppsjö av restauranger. Vi valde en av de första vi passerade och åt där lunch, jag åt lasagne och A åt gnocci. Till detta en mixed sallad, som vi delade på. Gott och lagom mycket.

Färden gick sedan söderut igen till Limone. Vägen såg här ut att vara relativt nybyggd. Den var så gott som helt insprängd i berget, dock hade tunnlarna många öppningar, ibland hade de t o m arkader mot Gardasjön. I Limone parkerade vi också i ett parkeringshus. Vi gick sedan – visade det sig – en ganska lång omväg ner till staden. Men tillbaka till parkeringen hittade vi en genväg som gick rakt upp från den gamla stadsdelen.

Via Tignale, Gargnano och Gardone Riviera lämnade vi de branta bergväggarna och tunnlarna (totalt 80 stycken längs den väg vi körde) norr om Salò och vi var tillbaka i Po-slättens lågland. I Salò etablerade Mussoline sin s k Salò-republik strax innan han blev tillfångatagen och avrättad i andra världskrigets slutskede. Vi körde dock Salò förbi och fortsatte vidare förbi Desenzano till Sirmione. Denna lilla stad ligger delvis på en liten landtunga som sticker upp från Gardasjöns sydstrand. Här hittade vi också en Scaligeri-borg och en ”gammal stad” med restauranger och hotell. In till denna stadsmiljö måste man köra över en av slottets vindbryggor. Det passerade ett antal lyxbilar längs de smala gatorna, på väg till fina hotell längre ut på udden.

Sista etappen förde oss över den flod som avvattnar Gardasjön och som rinner genom staden Peschiera del Garda. Via Lazise och Bardolino var vi sedan hemma i Garda strax före 18.30. Därmed hann vi återställa bilen innan middagen. 45 euro kostade hyran och vi behövde fylla på ca 11 liter bensin efter att ha kört ca 20 mil under dagen. Vi avslutade dagen med sedvanlig middag i matsalen. Idag bytte vi bord och fick nya personer i gruppen att samtala med.

 

På promenad i Malcesine.
 
Branta bergssidor längs norra delen av Gardasjön.
 
Vackert belägen servering i Riva del Garda, där vi intog dagens lunch.
 
Kyrktorn i Limone
 
Här hittade vi en genväg uppför berget tillbaka till vår parkering utanför Limones centrum.
 
Scaligari-slottet i Sirmione.

 

Onsdag den 22 maj 2019

"Ledig" morgon. Efter frukost gjorde vi en promenad fram och tillbaka till Bardolino. Vi drack en cola där och fick sedan stressa en aning för att hinna tillbaka inför eftermiddagens vinprovning. Vi hann i alla fall med att köpa småtomater, oliver och chips och äta en enkel lunch på balkongen innan avfärden kl 13.30.

Vingården hette SalvaTerra och låg i dalen Valpolicella ca 15 kilometer bort i samma riktning som Verona, fast längre norrut. Där fick vi titta på det kalla källarutrymme där vintunnorna förvaras och sedan fick vi testa tre Valpolicella-viner: Valpolicella Classico, Ripasso samt lyxvinet Amarone. Med ost, salami och bröd som tilltugg.

När vi kom tillbaka till Garda gick vi ner i staden och handlade apfelstrudeln. Sen åt vi dem till eget snabbkaffe på rummets balkong. Därefter middag och efter middagen en promenad ner i staden igen, nu mest för att titta på kvällsbelysningen och få maten att sjunka ner i magen. Tillbaka i hotellrummet har vi facetajmat med barn och barnbarn. De har berättat om de osedvanligt kraftiga vita fröbärarna från aspen som har gjort att det ser ut att ha snöat i Stockholm. Den vita beläggningen på gräsytor och gator är dessutom lättantänd och på många håll i Stockholm har busiga barn tänt eld ”snön”. Vår ena dotter medverkade i en släckningsaktion efter en sådan brand i Bagis och berättar i dag i Mitti om denna erfarenhet.

 

SalvaTerras vinodlingar i Valpolicella-dalen
 
I SalvaTerras vinkällare
 
Vinprovningens goda objekt
 
Kvällsljus i Garda

 

Torsdag den 23 maj 2019

Äntligen en solig och varm dag, vår sista vid Gardasjön. Vi tog bussen kl 9.50 och åkte ca 20 minuter till staden Lazise, ca 5 km söder om Bardolino. Lazise visade sig vara en mycket trevlig bekantskap. Dock startade vi ganska direkt vandringen norrut mot Bardolino. I Cisano stannade vi och köpte kaffe och var sin italiensk strutglass, som vi åt sittande vid sjöns strand. Promenadvägen längs sjön passerade här och där vassruggar, där det fanns ett stort fågelliv. Alldeles intill strand fanns också relativt stora fiskar, kanske karp, och vi fick bevittna en hona som lade ut sin rom omgiven av hanar som ville hjälpa till att förmera arten. Det stockholmska ”snöandet” hade en motsvarighet här. Längs vandringsvägen fanns det planterade popplar, som också lämnade ifrån sig vita dunbollar som lade sig i drivor på marken. Vandringsvägarna hyser förresten också cyklister. Av någon outgrundlig anledning går alla vandrare på gatans högra sida i stället för på den vänstra, som ju är den rätta på gator där det framförs fordon. Vi höll dock emot genom att envist hålla till vänster!

I Bardolino pågick en marknad, den sannolikt största vi varit med om. Jag köpte en blå tenniströja för 18 euro och A tittade också efter kläder, dock utan att det blev något köp. Från Bardolino promenerade vi sedan hem till Garda, en vandring som vi nu gjort tre gånger på sex dagar. När vi kom tillbaka till hotellet hade vi gått 15000 resp 17000 steg och den uppmätta distansen var ca 10 kilometer. Vi gick sedan direkt till hotellets pool, bytte om till badkläder, köpte en öl var och badade sedan i den ganska grunda poolen. Jag sov också en stund på den sköna solbädden.

Kvällens middag – den sista i Garda för denna gång – var sig lik. God sallad, så-där-soppa, hygglig huvudrätt (kalkon) och en god dessert (tiramiso). Gruppen avtackade Uwe och överlämnade en present, en liten magväska av konduktörstyp och ett annorlunda bälte. Vi gick efter middagen direkt upp på rummet, packade resväskorna och gick till sängs lite tidigare än vi brukar för att orka upp i ottan hemresedagen.

 

Den vackra hamnen i Lazise
 
På väg från Lazise till Bardolino.
 
Marknadsdag i Bardolino 
 
Svanar med ungar vid Gardasjöns strand
 
En av många fåglar i Gardasjöns vassruggar
 
Pooltime

 

Fredag den 24 maj 2019

Tidig uppstigning för att åka hem igen. Vi åt frukost kl 06.30 och embarkerade bussen kl 07.00. Vi kom i god tid till Verona, trots en stund i bilkö, och hade tid att sitta en stund på torget framför Veronas nya järnvägsstation, innan tåget mot München avgick strax efter kl 9. Resan upp genom Brennerpasset till Insbruck gynnades av ett strålande väder med blå himmel och vita moln. Gav möjlighet att genom det ovanligt rena tågfönstret ta många fina bilder av alptoppar runt järnvägen och av Europabrücke med den motorväg vi körde på i mörkret på resans andra kväll och natt. 

Innsbruck ligger i en gryta med omgivande berg och även där var vädret perfekt för fotografering. Resan gick sedan vidare norrut längs floden Inn och framemot 2-tiden kom vi till München. Där köpte vi varm korv med bröd på samma servering som vi använde på nerresan, innan vi klev på tåget för dagens andra långa etapp till Hamburg. Dit kom vi sent på kvällen. Vi tog in på hotellet Fürst Bismarck, beläget bara ett ”katzensprung” från Hamburg Hauptbahnhof. Vi hittade vårt rum i hotellets vindlande gångar, kastade in väskorna och gick ut igen för att äta middag på en restaurang rakt över gatan, en restaurang som Uwe rekommenderade och som han själv sökte upp. Där satt vi med hudiksvallsborna i gruppen och åt leberkäse med kartoffelsallat respektive rostbiff med stekt potatis med bacontärningar. Gott om än lite för sent på kvällen.

Europabrücke från tåget
 
A i fotograferingstagen när vi passerar Brennerpasset
 
Ett tågfönster med bergen som kuliss
 
Berg runt Innsbruck
 
Hotell Fürst Bismarck vid Hamburg Hauptbahnhof

 

Lördag den 25 maj 2019

Uppe 07.00 för sista dagens resa. Den började med frukost på Fürst Bismarck och sedan samling för hela gruppen i receptionen, varifrån vi i samlad tropp avtågade till Hamburg Bhf rakt över gatan. Här klev på på tåget mot Danmark, ett tåg av lokalkaraktär som tenderade att vara överbefolkat. Men nu hade vi platsbiljetter så allting gick bra. Tåget körde ombord på färjan Puttgarden – Rödby och vi gick gå ur och tillbringa överfarten i färjans serveringar. För oss blev det panerad fisk resp panerad skinka och var sin jätteportion pommes frites, som vi naturligtvis inte orkade eller ville äta upp helt. Sen gick vi ombord på tåget igen, tåget körde av färjan i Rödby och fortsatte några hundra meter till stationen i Rödby. Där fick vi lämna tåget och ta en buss till Köpenhamn, detta på grund av arbeten på banan. Både A och jag sov stora delar av den ganska bekväma bussresan, bra luft och bättre benutrymme än på de italienska bussarna bidrog till detta.

Bussarna lämnade av oss vid Köpenhamns central och vi klev ombord på Öresundståget mot Malmö, ett typiskt överfullt lokaltåg som tog oss över till vårt hemland via Öresundsbron. På perrongen hörde jag mitt namn ropas. Det var en gammal postkollega som kände igen mig, en kollega som jag inte sett på minst 15 år. I Malmö fick vi en hel timme till förfogande innan den sista etappen startade. A och jag drack kaffe och åt var sin muffins på Espresso House, andra satt i solen med utsikt mot det gamla posthuset i Malmö. Kl 16.03 klev vi så på SJ:s snabbtåg till Stockholm. Solen sken och avgången skedde i det svärfar Uno brukade kalla rak tid, dvs på utsatt klockslag. Och till Stockholm kom vi också på rak tid framemot 21.30-tiden på kvällen. Sen blev det taxi de sista två milen ut till Tyresö.

Gamla posthuset i Malmö, nu inget posthus längre.

När vi nu är hemma igen kan det vara läge att titta tillbaka och notera några reflektioner från resan.

Den första resdagen var lite mardrömslik. Precis så skall en tågresa ut på kontinenten inte starta. För detta håller vi primärt oturen och banverket ansvariga men även Grand Tour borde ha kunnat göra mer för att rädda resdagen och ta oss till hotellet i Hamburg. Nu misslyckades det och det innebär att Grand Tours i det här fallet inte får den guldstjärna man kunde ha fått med en annan första resdag. Men fr o m framkomsten till Garda har allt fungerat till belåtenhet. Vi är t o m mycket nöjda med Uwe, vår reseledare.

Gardasjön har levt upp till sitt vackra rykte. Bättre väder utan två regndagar kunde ha gjort upplevelsen av detta ännu tydligare. Men helhetsintrycket är gott. Garda var en trevlig liten ort. Det fanns vackrare platser men Garda ligger bra till kommunikationsmässigt, vilket är en poäng. Och vårt hotell La Perla motsvarade förväntningarna i förhållande till resans pris. 

Beslutet att hyra bil och köra runt sjön var ett lyckat drag. Den norra delen av sjön är väsentligt annorlunda och vackrare, något som vi missat om vi hållit oss till researrangörernas utflyktsförslag. Trots utflykter har vi varje dag hunnit med att promenera rejält mycket mer än våra mål, vilket i varje fall delvis kompenserat det vissa dagar alltför rikliga intaget av föda under dagarna i Garda.

Vädret har inte varit det bästa även om det bättrade sig de tre sista dagarna. Enligt guiden i Valpolicella har man haft de kallaste och regnigaste vårmånaderna april och maj på 50 år. Kanske borde man för säkerhets skull göra en sådan här resa lite senare på våren eller också fram i september.

Gardasjön eller någon annan av alpsjöarna i norra Italien är tänkbara mål för fler resor på ålderns höst.

 

 

KOMMENTARER:

  • Ann Lystedt säger:
    2019-05-29 | 09:37:02

    Tack o tack för denna detaljerade skildring som väckte så många fina minnen o näthinnebilder från Gardaresan! Till exempel hade jag inte kunnat svära på att vi var inne i domen i Verona...men inser att även jag hade tagit en bild av kupolen.
    Texten var självutlämnande på ett familjärt/generöst sätt. Och vilka bilder sedan...!
    Får vi ev ngn ersättning från Grand Tours kanske vi ses på en annan resa?
    Allt gott i upptäckarglädjens namn!
    Ann L

  • Ragna Lorge säger:
    2019-05-29 | 16:40:47

    Ett hjärtligt TACK... för att vi får ta del av Din målande och detaljrika beskrivning, som tillsammans med Dina vackra bilder ger oss ett oförglömligt minne av vår "äventyrsresa" till Garda.

    Tack än en gång... och ha det gott!

    Ragna Lorge

Kommentera inlägget här: